Tumlösa fladdermöss

	Tumlösa fladdermöss
	Furipterus horrens
Systematik
Domän	Eukaryoter; Eukaryota
Rike	Djur; Animalia
Stam	Ryggsträngsdjur; Chordata
Understam	Ryggradsdjur; Vertebrata
Klass	Däggdjur; Mammalia
Ordning	Fladdermöss; Chiroptera
Familj	Tumlösa fladdermöss; Furipteridae
Vetenskapligt namn
	§ Furipteridae
Auktor	Gray, 1866
Arter
	Furipterus horrens; Amorphochilus schnablii;
	Hitta fler artiklar om djur med Djurportalen

Tumlösa fladdermöss (Furipteridae) är en familj i ordningen fladdermöss som består av två släkten med var sin art.^[1]

Utbredning

Dessa fladdermöss förekommer i Central- och Sydamerika. Utbredningsområdet sträcker sig från Costa Rica till Brasilien och norra Chile.^[2]

Kännetecken

Med en kroppslängd (huvud och bål) mellan 3 och 6 centimeter och en vikt mellan 3 och 5 gram är de jämförelsevis små fladdermöss. Arterna har en 2,4 till 3,6 cm lång svans och 3 till 4 cm långa underarmar.^[2] De fick sitt namn på grund av att tummen bara är en liten stump som nästan är gömd i flygmembranen. De har ett runt huvud och en kort nos. De stora trattformiga öronen har sin bas nära ögonen och sett från framsidan verkar dessa djur nästan ögonlösa. Nosen påminner om svindjurens nos. Svansen är nästan lika lång som övriga kroppen men är omsluten av fladdermössens svansflyghud. De har jämförelsevis långa bakre extremiteter och små fötter. Pälsen har en grå till gråbrun färg och känns grov.^[2]

Arternas tandformel är I 2/3, C 1/1, P 2/3, M 3/3, alltså 36 tänder i hela tanduppsättningen.^[3]

Levnadssätt

Tumlösa fladdermöss använder grottor, håligheter i träd eller människans byggnader som bon. De lever ofta nära vattnet. De sover på dagen i grupper av 4 till 30 individer och dessa grupper ingår i större ansamlingar av 100 till 300 individer.^[2] Under natten letar de med hjälp av ekolokalisering efter föda som främst utgörs av nattfjärilar och andra fjärilar.^[3]

Arterna

Furipterus horrens är den mindre arten i familjen. Den förekommer från Costa Rica till Brasilien och föredrar fuktiga skogar. Arten är inte hotad.^[4]
Amorphochilus schnablii är större och har ett utbredningsområde som sträcker sig längs Stilla havets kustlinje från Ecuador till norra Chile. Den skiljer sig från Furipterus horrens genom vårtiga utskott vid nosen. IUCN listar arten som starkt hotad.^[5]

Referenser

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från tyskspråkiga Wikipedia, 1 november 2008.

Ronald M. Nowak: Walker's Mammals of the World. 6. Auflage. Johns Hopkins University Press, Baltimore 1999, ISBN 0801857899

Noter

^ [a b] Wilson & Reeder, red (2005). ”Furipteridae” (på engelska). Mammal Species of the World. Baltimore: Johns Hopkins University Press. ISBN 0-8018-8221-4
^ [a b c d] Nowak, R. M. (1999) sid. 410-412
^ [a b] Bret Weinstein & Phil Myers (2001). ”Furipteridae” (på engelska). Animal Diversity Web. University of Michigan. https://animaldiversity.org/accounts/Furipteridae/. Läst 10 december 2020.
^ Furipterus horrens på IUCN:s rödlista, auktor: Miller, B., Reid, F., Arroyo-Cabrales, J., Cuarón, A.D. & de Grammont, P.C. 2008, besökt 16 mars 2009.
^ Amorphochilus schnablii på IUCN:s rödlista, auktor: Barquez, R. & Diaz, M. 2008, besökt 16 mars 2009.

[msw-1] [a b] Wilson & Reeder, red (2005). ”Furipteridae” (på engelska). Mammal Species of the World. Baltimore: Johns Hopkins University Press. ISBN 0-8018-8221-4

[Walkers-2] [a b c d] Nowak, R. M. (1999) sid. 410-412

[ADW-3] [a b] Bret Weinstein & Phil Myers (2001). ”Furipteridae” (på engelska). Animal Diversity Web. University of Michigan. https://animaldiversity.org/accounts/Furipteridae/. Läst 10 december 2020.

[4] Furipterus horrens på IUCN:s rödlista, auktor: Miller, B., Reid, F., Arroyo-Cabrales, J., Cuarón, A.D. & de Grammont, P.C. 2008, besökt 16 mars 2009.

[5] Amorphochilus schnablii på IUCN:s rödlista, auktor: Barquez, R. & Diaz, M. 2008, besökt 16 mars 2009.

[1]

[2]

[3]

[4]

[5]