Transsahariska slavhandeln
Den Transsahariska slavhandeln syftar på den slavhandel som sedan forntiden pågick över Saharaöknen till Medelhavsområdet från Afrika söder om Sahara. Denna är belagd från forntiden, och utgjorde en substantiell del av Transsaharahandeln.
Slavhandeln pågick öppet till kolonialtiden på 1800-talet, då den officiellt började bekämpas under ledning av Västvärlden, förbjöds formellt i början av 1900-talet men fortsatte i praktiken till åtminstone andra världskriget. På 2000-talet återupptogs slavhandeln i Libyen.
Historik
[redigera | redigera wikitext]Under forntiden förekom en handel av svarta slavar från Afrika söder om Sahara till Fornegypten. På 500-talet f.Kr. beskrev Herodotus hur libyerna tillfångatog och förslavade människor från Etiopien.[1] Det var genom Transsahariska slavhandeln som afrikanska slavar transporterades till romarriket.
Under medeltiden fortsatte handeln med icke muslimska afrikaner till det muslimska medelhavsområdet över Sahara. Denna handel fortsatte till in på 1900-talet.
Slavhandeln gick inte enbart från Afrika söder om Sahara till Mellanöstern: vissa slavar importerades även från andra hållet. Al-Maqrizi beskrev hur adelsmän ur Mansa Musas pilgrimsfärd 1324 tog med sig turkiska och etiopiska slavflickor tillbaka, Ibn Battuta uppgav på 1350-talet att en emir vid Nigerfloden ägde en arabflicka från Damaskus; under 1500-talet importerade Bornu turkiska musketöter, och på 1600-talet köpte Borno europeiska slavar från Tripoli i Libyen.[2]
Efter den europeiska kolonisationen av Afrika på 1800-talet nedpressades slavhandeln betydligt, men upphörde aldrig helt. I 1936 års rapport till Advisory Committee of Experts on Slavery meddelade fransmän, britter och italienare att de alla övervakade vattenkällorna längs karavanvägarna i Sahara för att motarbeta transsahariska slavhandeln från Nigeria.[3]
Både Spanien och Frankrike uppgav 1937 till Advisory Committee of Experts on Slavery att de aktivt motarbetade slavräderna från den transsahariska slavhandeln, och 1938 rapporterade Frankrike att de hade full kontroll över gränsområdena mellan Marocko och Algeriet och effektivt förhindrade slavräder i området.[3]
Slavhandeln av icke muslimska afrikaner från Södra Sudan till det muslimska och arabiska norra Sudan pågick in på 2000-talet.
År 2017 uppkom rapporter om att flyktingar och emigranter från Afrika söder om Sahara kvarhölls i Libyen, där de såldes som slavar.[4][5]
Se även
[redigera | redigera wikitext]Källor
[redigera | redigera wikitext]Noter
[redigera | redigera wikitext]- ^ Austen, R. (2015). Regional study: Trans-Saharan trade. In C. Benjamin (Ed.), The Cambridge World History (The Cambridge World History, s. 662-686). Cambridge: Cambridge University Press. doi:10.1017/CBO9781139059251.026
- ^ [1] Phillips, W. D. (1985). Slavery from Roman Times to the Early Transatlantic Trade. Storbritannien: Manchester University Press. p126
- ^ [a b] Miers, S. (2003). Slavery in the Twentieth Century: The Evolution of a Global Problem. USA: AltaMira Press. 279
- ^ African migrants sold in Libya 'slave markets', IOM says. BBC. https://www.bbc.com/news/world-africa-39567632
- ^ ”Migrants from west Africa being 'sold in Libyan slave markets'”. The Guardian. https://www.theguardian.com/world/2017/apr/10/libya-public-slave-auctions-un-migration.