Hoppa till innehållet

Timorgråfågel

Från Wikipedia
Timorgråfågel
Timorgråfågel överst, med blek gråfågel under.
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningTättingar
Passeriformes
FamiljGråfåglar
Campephagidae
SläkteEdolisoma
ArtTimorgråfågel
E. timoriense
Vetenskapligt namn
§ Edolisoma timoriense
AuktorSharpe, 1878

Timorgråfågel[1] (Edolisoma timoriense) är en fågel i familjen gråfåglar inom ordningen tättingar.[2]

Utbredning och systematik

[redigera | redigera wikitext]

Timorgråfågel delas in i tre underarter med följande utbredning:

  • Edolisoma timoriense kalaotuae – ön Kalaotoa i Floreshavet
  • Edolisoma timoriense emancipatum – ön Tanahjampea i Floreshavet
  • Edolisoma timoriense timoriense – Lembata, Alor och Timor (c, e Lesser Sundas) i centrala och östra Små Sundaöarna

Arten inkluderades tidigare i Edolisoma tenuirostre, men urskildes 2024 som egen art baserat på skillnader i morfologi och genetik.[2][3]

Släktestillhörighet

[redigera | redigera wikitext]

Den liksom flertalet taxa placerades tidigare i Coracina, men DNA-studier visar att det släktet är parafyletiskt visavi drillfåglarna i Lalage.[4]

IUCN urskiljer den inte som egen art, varför dess hotstatus ej bestämts.

  1. ^ BirdLife Sverige (2024) Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter
  2. ^ [a b] Gill F, D Donsker & P Rasmussen  (Eds). 2024. IOC World Bird List (v14.2). doi :  10.14344/IOC.ML.14.2.
  3. ^ Pedersen, M.P.; Irestedt, M.; Joseph, L.; Rahbek, C.; Jønsson, K.A. (2018). ”Phylogeography of a 'great speciator' (Aves: Edolisoma tenuirostre) reveals complex dispersal and diversification dynamics across the Indo-Pacific”. Journal of Biogeography 45 (4): sid. 826–837. doi:10.1111/jbi.13182. 
  4. ^ Jønsson, K.A., R.C.K. Bowie, J.A.A. Nylander, L. Christidis, J.A. Norman, and J. Fjeldså (2010c), Biogeographical history of cuckoo-shrikes (Aves: Passeriformes): transoceanic colonization of Africa from Australo-Papua, J. Biogeogr. 37, 1767-1781.