Timoko

	Timoko
Kön	Hingst
Född	27 april 2007 (17 år)
Färg	Mörkbrun
Ras	Varmblodstravare
Sport	Travsport
Aktiva år	2009–2017
Härstamning
Efter	Imoko
Undan	Kiss Me Coulonces
Undanefter	And Arifant
Uppfödare	PM van Klaveren
Personal
Tränare	Richard Westerink
Kusk	Björn Goop
Karriär
Antal starter	101 st
Antal segrar	36 st
Segerprocent	36 %
Startprissumma	5 006 731 euro
Större segrar i urval
	Critérium des 3 ans (2010); Prix Albert-Viel (2010); Critérium des 4 ans (2011); Prix de Sélection (2011); Critérium Continental (2011); Grand Prix du Sud-Ouest (2013, 2016); Prix de l'Atlantique (2013); Grand Prix de Wallonie (2013); Prix de Washington (2013, 2017); Prix Kerjacques (2014, 2016); Elitloppet (2014, 2017); Kymi Grand Prix (2014); Prix de France (2015); Prix de Bourgogne (2016); Grand Critérium de Vitesse (2013, 2015, 2016, 2017)
Externa länkar
	Timoko hos Svensk Travsport
	Timoko hos Le Trot
	Hästsportsportalen; Travsport i Frankrike

Timoko, född 27 april 2007, är en fransk varmblodig travhäst och avelshingst. Han tränades av holländaren Richard Westerink i Frankrike och kördes av den svenske kusken Björn Goop. Han var länge Frankrikes mest vinstrika travhäst genom tiderna, till Bold Eagle gick om honom 2020.^[1]

Timoko tävlade åren 2009–2017.^[2] Han gjorde sitt sista lopp i augusti 2017.^[1] Totalt sprang han in 5 miljoner euro (motsvarande ungefär 47,7 miljoner kronor) på 101 starter varav 36 segrar, 15 andraplatser och 13 tredjeplatser. Han tog karriärens två största segrar i Elitloppet (2014, 2017) på Solvalla.^[2]

Bland andra stora segrar räknas Grand Critérium de Vitesse (2013, 2015, 2016, 2017), Critérium des 3 ans (2010), Prix Albert-Viel (2010), Critérium des 4 ans (2011), Prix de Sélection (2011), Critérium Continental (2011), Prix de l'Atlantique (2013), Grand Prix de Wallonie (2013), Grand Prix du Sud-Ouest (2013, 2016), Prix de Washington (2013, 2017), Prix Kerjacques (2014, 2016), Prix de France (2015), Kymi Grand Prix (2014) och Prix de Bourgogne (2016).^[3]

Han kom även på andraplats i stora lopp som Prix d'Amérique (2016), Prix de France (2016, 2017), International Trot (2015), Prix René Ballière (2013), Gran Premio delle Nazioni (2013), UET Trotting Masters (2013) och Grand Prix l’UET (2011).^[3]

Han har varit verksam som avelshingst. Hans vinstrikaste avkomma är Etonnant (2014).^[4]

Karriär

Timoko inledde tävlingskarriären 2009 då han som tvååring tog en seger på fem starter. Under säsongen 2010 segrade Timoko i Critérium des 3 ans och Prix Albert-Viel. Timokos framgångar fortsatte som fyraåring under säsongen 2011, med segrar i bland annat lopp som Critérium Continental och Prix de Sélection samt tog en andraplats i Grand Prix l’UET.^[3]

Timoko deltog i världens största travlopp Prix d'Amérique fem gånger (upplagorna 2012, 2013, 2014, 2015 och 2016). Timoko tog sin bästa placering 2016 då han kördes av Björn Goop och slutade tvåa bakom vinnaren Bold Eagle.^[5]

Timoko var med i Elitloppet på Solvalla för första gången i 2013 års upplaga i maj 2013 då han med Joseph Verbeeck i sulkyn kom på tredjeplats i finalen bakom vinnaren Nahar.^[3] Året därpå, i 2014 års upplaga, vann Timoko finalen av Elitloppet från ledningen tillsammans med den svenske kusken Björn Goop. Segertiden i finalloppet skrevs till 1.09,5 aak, vilket var den dittills snabbaste vinnartiden någonsin i en Elitloppsfinal.^[6] Nuncio slog rekordet i Elitloppsfinalen 2016. Timoko blev inbjuden till och deltog i Elitloppet även åren 2015 och 2016. Precis som vid Elitloppssegern 2014 kördes Timoko av Goop. I 2015 års upplaga slutade Timoko på fjärdeplats i det andra försöksloppet och kvalificerade sig därmed för Elitloppsfinalen. I finalen slutade han oplacerad.^[3] I 2016 års upplaga vann han det första Elitloppsförsöket på vinnartiden 1.09,1 aak. I Elitloppsfinalen skar han mållinjen på fjärdeplats.^[7] I efterhand blev dock fjärdeplatsen en tredjeplats, efter att den tidigare trean Un Mec d'Héripré (tränad av Fabrice Souloy) testats positivt för doping.^[8]

Timoko deltog i Elitloppet för femte gången i karriären i 2017 års upplaga den 28 maj. Han kom på tredjeplats bakom Nuncio och Propulsion i försöket, och kvalificerade sig därmed för sin femte raka Elitloppsfinal.^[9] Timoko vann sedan finalen. Han vann till det högsta vinnaroddset (30,89 för tio) i loppets historia. Segertiden skrevs till 1.09,0 över 1609 meter med autostart, vilket han travade från ledningen. Han slog därmed Nuncios rekord från 2016 års upplaga med den snabbaste segertiden någonsin i en Elitloppsfinal.^[10] Timokos rekord tangerades av Ringostarr Treb i Elitloppet 2018.^[11] Timokos seger i Elitloppet 2017 innebar att han blev den nionde hästen genom tiderna att ha vunnit Elitloppet två gånger (tidigare Varenne, Mack Lobell, Copiad, Idéal du Gazeau, Timothy T., Roquépine, Eileen Eden, Gelinotte) samt den första som tagit sina segrar med över 2 års mellanrum.^[10]

Elitloppssegern 2017 följdes upp med en start i Kymi Grand Prix den 17 juni 2017.^[12] Han slutade där tvåa efter Carabinieri.^[2] Efter prestationen i Finland startade han i Prix de Washington den 1 juli på travbanan Hippodrome d'Enghien-Soisy i Enghien-les-Bains, i vilket han även segrade.^[2] Karriärens sista lopp och seger tog han den 26 augusti 2017 med sin kusk Björn Goop i ett Grupp 2-lopp på travbanan i Cagnes-sur-Mer i Frankrike.^[13]

Frankrikes mest vinstrika

I oktober 2020, då det visats att den svensktränade hästen Propulsion varit nervsnittad i sina hovar, och inte varit startberättigad då denne tävlat i Sverige, gick Bold Eagle om Timoko som Frankrikes mest vinstrika travhäst någonsin. Att Propulsion varit nervsnittad innebar att hans 45 starter i Sverige ogiltigförklarades, resultatlistorna korrigerades och prispengarna återkrävs. I och med att Propulsions starter i Sverige stryks inkasserade Bold Eagle ytterligare 300 000 kronor, då han flyttats upp som trea i finalen av Elitloppet 2017 i stället för fyra.

Även Timoko gynnades av diskvalificeringen, då han fick 50 000 kronor mer, då Propulsion och Timoko mötts i ena försöket till Elitloppet 2017. Timoko flyttades där upp som tvåa bakom Nuncio.^[14]

Statistik

Grupp 1-lopp

År	Lopp	Kusk	Vinstbelopp
2010	Prix Albert-Viel	Richard Westerink	108 000 EUR
2010	Critérium des 3 ans	Richard Westerink	108 000 EUR
2011	Critérium des 4 ans	Richard Westerink	108 000 EUR
2011	Critérium Continental	Richard Westerink	108 000 EUR
2011	Prix de Sélection	Richard Westerink	108 000 EUR
2013	Prix de l'Atlantique	Joseph Verbeeck	90 000 EUR
2013	Grand Critérium de Vitesse	Joseph Verbeeck	90 000 EUR
2013	Grand Prix de Wallonie	Joseph Verbeeck	90 000 EUR
2014	Elitloppet	Björn Goop	300 000 EUR
2014	Kymi Grand Prix	Björn Goop	100 000 EUR
2015	Prix de France	Björn Goop	180 000 EUR
2015	Grand Critérium de Vitesse	Björn Goop	90 000 EUR
2016	Grand Critérium de Vitesse	Björn Goop	90 000 EUR
2017	Grand Critérium de Vitesse	Björn Goop	90 000 EUR
2017	Elitloppet	Björn Goop	300 000 EUR

Stamtavla^[15]

Timokos stamtavla
Efter Imoko 1996	Viking's Way 1987	Mickey Viking 1979	Bonefish 1972
		Mickey Viking 1979	Misty Sister 1975
		Josubie 1975	Quito 1960
		Josubie 1975	Vesubie III 1965
	Sepia 1984	Jiosco 1975	Quioco 1960
		Jiosco 1975	Valse Bellemoise 1965
		Jolie Perle 1975	Ura 1964
		Jolie Perle 1975	Datcha Folle 1969
Undan Kiss Me Coulonces 1998	And Arifant 1988	Sharif Di Iesolo 1969	Quick Song 1957
		Sharif Di Iesolo 1969	Odile de Sassy 1958
		Infante d'Aunou 1974	Niky des Étangs 1957
		Infante d'Aunou 1974	Oscana 1958
	Allez Coulonces 1988	Lutin d'Isigny 1977	Firstly 1971
		Lutin d'Isigny 1977	Dame d'Isigny 1969
		Vanina B 1965	Carioca II 1946
		Vanina B 1965	La Coulonces 1955

Referenser

Noter

^ [a b] ”Timoko avslutade – som en vinnare”. Aftonbladet. http://www.aftonbladet.se/sportbladet/trav365/article25779113.ab. Läst 26 augusti 2017.
^ [a b c d] ”Timoko”. Le Trot. Arkiverad från originalet den 5 september 2017. https://web.archive.org/web/20170905231730/http://www.letrot.com/en/fiche-horse/timoko/ZGV8ZwsACgIZ/. Läst 5 september 2017.
^ [a b c d e] ”Profil: Timoko (FR)”. Svensk Travsport. https://www.travsport.se/hast/visa/716589/avel. Läst 30 maj 2016.
^ "Avelshingstar: Timoko" Arkiverad 16 maj 2018 hämtat från the Wayback Machine.. Hingstdepån. Läst 15 maj 2018.
^ ”Goop: Timoko är det bästa jag sett”. Aftonbladet. http://www.aftonbladet.se/sportbladet/trav365/article22266325.ab. Läst 30 maj 2016.
^ ”SVT: "Timoko och Goop vann Elitloppet"”. Sveriges Television. http://www.svt.se/sport/artikel/vinnare-elitloppet/. Läst 30 maj 2016.
^ ”SVT: "Björn Goop fyra i Elitloppet"”. Sveriges Television. http://www.svt.se/nyheter/lokalt/varmland/bjorn-goop-fyra-i-elitloppet. Läst 30 maj 2016.
^ ”Efter avslöjandet - Souloy portad från nordisk travsport”. Travronden. https://www.travronden.se/nyheter/sport/efter-avslojandet-souloy-portad-fran-nordisk-travsport-94691. Läst 9 september 2016.
^ Holm, Lars-Johan; Hansson, Rickard & Engelbo, Dennis (28 maj 2017). "Nuncio vann från spets - den stora duellen blir av". Travronden. Läst 28 maj 2017.
^ [a b] Nilsson, Alexander & Löf Nyqvist, Martin (28 maj 2017). "Jätteskräll i Elitloppet – Timoko krossade storfavoriterna" Arkiverad 4 augusti 2017 hämtat från the Wayback Machine.. Dalarnas Tidningar. Läst 28 maj 2017.
^ Wikner, Mikael (27 maj 2018). "Ringostarr Treb segrade i Elitloppet". Svensk Travsport. Läst 28 maj 2018.
^ Södermark, Erik (17 juni 2017). "Svensk seger i finska storloppet". Expressen. Läst 17 juni 2017.
^ ”Karriären över för stjärnhästen”. Aftonbladet. http://www.aftonbladet.se/sportbladet/trav365/article25827788.ab. Läst 5 september 2017.
^ ”Bold Eagle vinstrikast i Frankrike”. Travronden. 29 oktober 2020. https://www.travronden.se/travsport/travtavling/prispengar/a/bold-eagle-vinstrikast-i-frankrike. Läst 30 oktober 2020.
^ "Häststam - Timoko (FR)". Breedly. Läst 4 september 2017.

Externa länkar

Wikimedia Commons har media som rör Timoko.
Bilder & media
Timoko hos Svensk Travsport

[Timoko_avslutade_-_som_en_vinnare-1] [a b] ”Timoko avslutade – som en vinnare”. Aftonbladet. http://www.aftonbladet.se/sportbladet/trav365/article25779113.ab. Läst 26 augusti 2017.

[LeTrot-2] [a b c d] ”Timoko”. Le Trot. Arkiverad från originalet den 5 september 2017. https://web.archive.org/web/20170905231730/http://www.letrot.com/en/fiche-horse/timoko/ZGV8ZwsACgIZ/. Läst 5 september 2017.

[Timoko,_profil-3] [a b c d e] ”Profil: Timoko (FR)”. Svensk Travsport. https://www.travsport.se/hast/visa/716589/avel. Läst 30 maj 2016.

[4] "Avelshingstar: Timoko" Arkiverad 16 maj 2018 hämtat från the Wayback Machine.. Hingstdepån. Läst 15 maj 2018.

[5] ”Goop: Timoko är det bästa jag sett”. Aftonbladet. http://www.aftonbladet.se/sportbladet/trav365/article22266325.ab. Läst 30 maj 2016.

[6] ”SVT: "Timoko och Goop vann Elitloppet"”. Sveriges Television. http://www.svt.se/sport/artikel/vinnare-elitloppet/. Läst 30 maj 2016.

[7] ”SVT: "Björn Goop fyra i Elitloppet"”. Sveriges Television. http://www.svt.se/nyheter/lokalt/varmland/bjorn-goop-fyra-i-elitloppet. Läst 30 maj 2016.

[8] ”Efter avslöjandet - Souloy portad från nordisk travsport”. Travronden. https://www.travronden.se/nyheter/sport/efter-avslojandet-souloy-portad-fran-nordisk-travsport-94691. Läst 9 september 2016.

[9] Holm, Lars-Johan; Hansson, Rickard & Engelbo, Dennis (28 maj 2017). "Nuncio vann från spets - den stora duellen blir av". Travronden. Läst 28 maj 2017.

[elitloppet2017-10] [a b] Nilsson, Alexander & Löf Nyqvist, Martin (28 maj 2017). "Jätteskräll i Elitloppet – Timoko krossade storfavoriterna" Arkiverad 4 augusti 2017 hämtat från the Wayback Machine.. Dalarnas Tidningar. Läst 28 maj 2017.

[11] Wikner, Mikael (27 maj 2018). "Ringostarr Treb segrade i Elitloppet". Svensk Travsport. Läst 28 maj 2018.

[12] Södermark, Erik (17 juni 2017). "Svensk seger i finska storloppet". Expressen. Läst 17 juni 2017.

[Karriären_över_för_stjärnhästen-13] ”Karriären över för stjärnhästen”. Aftonbladet. http://www.aftonbladet.se/sportbladet/trav365/article25827788.ab. Läst 5 september 2017.

[14] ”Bold Eagle vinstrikast i Frankrike”. Travronden. 29 oktober 2020. https://www.travronden.se/travsport/travtavling/prispengar/a/bold-eagle-vinstrikast-i-frankrike. Läst 30 oktober 2020.

[15] "Häststam - Timoko (FR)". Breedly. Läst 4 september 2017.

[1]

[2]

[3]

[4]

[5]

[6]

[7]

[8]

[9]

[10]

[11]

[12]

[13]

[14]

[15]