Thomasprocessen
Thomasprocessen, även Thomas Gilchrist-processen eller Gilchrists metod, är en äldre metod för framställning av smidbart stål. Som en biprodukt fick man så kallad thomasfosfat, som länge användes för gödsling av åkrar.
Historik
[redigera | redigera wikitext]Thomasprocessen är en förbättrad version av bessemermetoden som utvecklades 1878 av britten Sidney Gilchrist Thomas i samarbete med sin kusin, kemisten Percy Carlyle Gilchrist. Thomasmetoden infördes vid Domnarvet år 1891. Detta var det enda stålverk i Sverige som använde thomasmetoden.[1] [2] Under början av 1900-talet började den dock förlora popularitet i Storbritannien och USA till förmån för Martinprocessen.[3] Den förblev dock den viktigaste stålframställningsmetoden fram till syrgasprocessernas genombrott i början av 1960-talet.[4]
Teknik
[redigera | redigera wikitext]Thomasprocessens fördel är att fosforrik malm kan användas. Thomas fodrade konvertern med dolomit och tillsatte under processens lopp kalksten, varvid en basisk slagg bildades, som upptog fosforn ur järnbadet.[5]
Processen klarar av att hantera järnmalm med en fosforhalt upp till 2,5 %. Vid luftgenomblåsningen oxideras kisel till kiseldioxid, fosfor till fosforpentoxid och kol till koldioxid. Efter 12 minuter är procenthalterna i stålet: mangan 0,35%, fosfor 0,07%, kol 0,06%. [6]Fosforpentoxiden reagerar sedan med kalken och ger tetrakalciumfosfat (Ca3(PO4)2⋅CaO). Den slagg som bildas vid processen innehåller kalciumfosfater och kalciumsilikat och kan i finfördelad form användas som gödselmedel under namnet thomasfosfat.[7]
Se även
[redigera | redigera wikitext]Källor
[redigera | redigera wikitext]- ^ Allmänna konst- och industriutställningen i Stockholm 1897
- ^ Sveriges industri/1936
- ^ Carlquist, Gunnar, red (1939 (nyutgåva)). Svensk uppslagsbok. Bd 3. Malmö: Svensk uppslagsboks förlag AB. sid. 879-880
- ^ Nationalencyklopedin multimedia plus, 2000 (uppslagsord Thomasprocessen)
- ^ Uppfinningarnas bok band V, 2:a upplagan, s. 367.
- ^ Järnets metallurgi, Göteborg, 1947.
- ^ Bra Böckers lexikon, 1980.
