Tamiops rodolphii
| Tamiops rodolphii Status i världen: Livskraftig (lc)[1] | |
 | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass | Däggdjur Mammalia |
| Infraklass | Högre däggdjur Eutheria |
| Ordning | Gnagare Rodentia |
| Familj | Ekorrar Sciuridae |
| Släkte | Tamiops |
| Art | Tamiops rodolphii |
| Vetenskapligt namn | |
| § Tamiops rodolphii | |
| Auktor | (Milne-Edwards, 1867) |
| Synonymer | |
| Tamiops rodolphei (vanlig felstavning)[1] | |
| Hitta fler artiklar om djur med | |
Tamiops rodolphii[2][3] är en däggdjursart som först beskrevs av Milne-Edwards 1867. Den ingår i släktet Tamiops och familjen ekorrar.[4][5]
Underarter
[redigera | redigera wikitext]Catalogue of Life[4] samt Wilson & Reeder (2005) skiljer mellan två underarter:[2]
- Tamiops rodolphii rodolphii (Milne-Edwards, 1867)
- Tamiops rodolphii elbeli Moore, 1958
Beskrivning
[redigera | redigera wikitext]Arten har gråbrun päls på ovansidan, med 5 mörka strimmor längs ryggen. Mellanrummen mellan strimmorna är blekt orangebruna. Den yttersta, bleka strimman fortsätter på varje sida upp mot kinden. Den mörka mittstrimman har ett tunt, vagt, brunt streck i mitten. hos vissa av de thailändska individerna har hjässa och nacke en kraftig, rödaktig anstrykning, medan de längre österut är murrigt bruna. Undersidan är dovt orangefärgad. Arten är liten; kroppslängden varierar mellan 10,5 och 12,5 cm, ej inräknat den 11,5 till 13 cm långa svansen.[6] Vikten kan nå upp till 56 g.[7]
Utbredning
[redigera | redigera wikitext]Denna ekorre förekommer i Sydostasien i östra Thailand, södra Laos, södra Vietnam och Kambodja.[1]
Ekologi
[redigera | redigera wikitext]Habitaten utgörs av skogar, inklusive kulturskog, och av andra områden med träd som skog med buskartad undervegetation, trädgårdar[1] och plantager[6]. Arten är dock vanligast i städsegröna skogar, mindre vanlig i kulturskog och skogar med lövfällande träd.[1] Den är dagaktiv och lever i träden[6], där den kan göra långa hopp. Bona inrättas i trädens håligheter.[1]
Man har kunnat konstatera i en studie gjord i Vietnam att den till stor del lever på insekter och andra leddjur som lever under trädens bark, som ekorren skalar av, hängande i en trädgren, för att komma åt födan.[7][8]
Källor
[redigera | redigera wikitext]- ^ [a b c d e f] Duckworth, J.W. & Lunde, D. 2008 Tamiops rodolphii Från: IUCN 2012. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2012.2 <www.iucnredlist.org>. Läst 16 maj 2016.
- ^ [a b] Wilson, Don E., and DeeAnn M. Reeder, eds. (2005) , Mammal Species of the World: A Taxonomic and Geographic Reference, 3rd ed., Tamiops rodolphii
- ^ Wilson, Don E., and F. Russell Cole (2000) , Common Names of Mammals of the World
- ^ [a b] Roskov Y., Abucay L., Orrell T., Nicolson D., Kunze T., Culham A., Bailly N., Kirk P., Bourgoin T., DeWalt R.E., Decock W., De Wever A. (red.) (2015). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2015 Annual Checklist.”. Species 2000: Naturalis, Leiden, Nederländerna. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2015/search/all/key/tamiops+rodolphii/match/1. Läst 16 maj 2016.
- ^ ITIS: The Integrated Taxonomic Information System. Orrell T. (custodian), 2011-04-26
- ^ [a b c] Charles M. Francis och Priscilla Barrett (2008) (på engelska). A Field Guide to the Mammals of South-East Asia. New Holland Publishers. sid. 335. ISBN 978 1 84537 735 9. https://books.google.se/books?id=zWeS8A6nunIC&pg=PA335&lpg=PA335&dq=%22Tamiops+rodolphii%22&source=bl&ots=ekVAnQiB5y&sig=Ixr6B1TSANawngv0YL9u4lGQaHo&hl=sv&sa=X&ved=0ahUKEwjD4rDll93MAhVvSZoKHQlODEU4ChDoAQhBMAY. Läst 17 maj 2016
- ^ [a b] Nick Baker (2016). ”Cambodian Striped Squirrel”. Ecology Asia. http://www.ecologyasia.com/verts/mammals/cambodian-striped_squirrel.htm. Läst 16 februari 2016.
- ^ Dionisios Youlatos och Aleksandra A. Panyutina (2014). ”Habitual Bark Gleaning by Cambodian Striped Squirrels Tamiops rodolphii (Rodentia: Sciuridae) in Cat Tien National Park, South Vietnam” (på engelska). Mammal Study (Mammal Society of Japan) 39 (2). doi:. http://www.bioone.org/doi/abs/10.3106/041.039.0202. Läst 17 maj 2016.
|