Tõnu Õnnepalu
| Tõnu Õnnepalu | |
 Tõnu Õnnepalu i Niguliste-kyrkan (Sankt Nikolai) i Tallinn. | |
| Pseudonym | Emil Tode, Anton Nigov |
|---|---|
| Född | 13 september 1962 Tallinn |
| Yrke | Romanförfattare, poet, översättare |
| Nationalitet | Est |
| Språk | Estniska |
Tõnu Õnnepalu (född den 13 september 1962), även känd under författarnamnen Emil Tode och Anton Nigov, är en estnisk poet och författare.
Õnnepalu föddes i Tallinn och studerade biologi vid universitetet i Tartu mellan 1980 och 1985. Han började sin författarkarriär som poet 1985 och blev internationellt uppmärksammad 1993 när hans roman Piiririik (på svenska Gränsland) publicerades under pseudonymen Emil Tode.[1] Boken översattes till 14 språk och blev 1990-talets mest översatta estniska bok.[1] 1993 tilldelades Õnnepalu Baltiska rådets årliga litterära pris.[1] Hans verk utforskar ofta ämnen som homosexualitet, isolering och svek. Tõnu Õnnepalu har även översatt verk till estniska från franska av författare som François Mauriac, Charles Baudelaire och Marcel Proust.[1]
År 1992 framfördes hans dikt "Inquiétude du Fini" av en orkester med den estniska kompositören Erkki-Sven Tüür som dirigent.
Utgivna verk
[redigera | redigera wikitext]Romaner
[redigera | redigera wikitext]Under författarnamnet Emil Tode
- Piiririik (”Gränsland”), utgiven 1993, svensk översättning av Enel Melberg 1995.
- Printsess (”Prinsessan”), utgiven 1997.
- Raadio (”Radio”), utgiven 2002.
Under författarnamnet Anton Nigov
- Harjutused (”Övningar”), utgiven 2002.
Under eget namn (Tõnu Õnnepalu)
- Hind (”Priset”), utgiven 1995, svensk översättning av Peeter Puide 1998.
- Raadio (”Radio”), utgiven 2002.
- Flandria päevik (”Dagbok från Flandern”), utgiven 2007.
- Paradiis (”Paradis”), utgiven 2009.
- Mandala (”Mandala”), utgiven 2012.
Diktsamlingar
[redigera | redigera wikitext]- Jõeäärne maja (”Huset vid floden”), 1985
- Ithaka, 1988
- Sel maal (”I detta land”), 1990
- Mõõt (”Måttet”), 1996
- Enne heinaaega ja hiljem (”Före höbärgningstiden och senare”), 2005 (inkluderar översättningar)
- Kevad ja suvi ja ”Våren och sommaren och”), 2009.
- Klaasveranda (”Glasverandan”), 2016.
Referenser
[redigera | redigera wikitext]- ^ [a b c d] ”Tõnu Õnnepalu” (på engelska). Estonian Literature Centre. http://www.estlit.ee/elis/?cmd=writer&id=42967. Läst 18 januari 2015.