Tändämne
 |
Den här artikeln behöver källhänvisningar för att kunna verifieras. (2015-05) Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan. |
Tändämne, tidigare även initialsprängämne och primärsprängämne, är explosivämnet till tändmedel i sprängkapslar.
Ett tändämne kan bestå av organiska föreningar (till exempel tetrazen och diazodinitrofenol) eller av tungmetallsalter av vätefulminat, väteazid eller nitroresorcinoler. Initiering till detonation sker lätt medelst stöt, friktion, låga eller gnista. Tändämnen kan nästan alltid bringas att detonera i små volymer och är därför vid transport fuktade med minst 20–40 % vatten eller alkohol och vatten.
Tändämnen används främst för att starta en tändkedja och finns i bland annat tändhattar (tetrazen och blyazid), tändrör, sprängkapslar (tricinat och blyazid) och tillsammans med pyrotekniska föreningar i tändare till krockkuddar (till exempel dicinat och tricinat). I ett av Alfred Nobels ursprungliga patent på sprängkapslar (1865) ingick tändämnet kvicksilverfulminat.
Det finns sedan 1990-talet även helt tändämnesfria sprängkapslar.