Atlassångare

	Atlassångare; Status i världen: Livskraftig (lc)
Systematik
Domän	Eukaryoter; Eukaryota
Rike	Djur; Animalia
Stam	Ryggsträngsdjur; Chordata
Understam	Ryggradsdjur; Vertebrata
Klass	Fåglar; Aves
Ordning	Tättingar; Passeriformes
Familj	Sylvior; Sylviidae
Släkte	Curruca
Art	Atlassångare; C. deserticola
Vetenskapligt namn
	§ Curruca deserticola
Auktor	Tristram, 1859
Synonymer
	Sylvia deserticola

Atlassångare^[2] (Curruca deserticola) är en fågel i familjen sylvior inom ordningen tättingar.^[3] Arten häckar i nordvästra Afrika i Marocko, Algeriet och Tunisien, där den är i stort sett stannfågel. IUCN kategoriserar den som livskraftig.

Fältkännetecken

Utseende

Atlassångaren är en relativt liten och långstjärtad Curruca-sångare med en kroppslängd på 11,5-12,5 centimeter. Den liknar både glasögonsångaren och rödstrupig sångare, med den förras rostbruna vinge och vita ögonring och den senares tegelröda undersida, grå ovansida och vita mustaschstreck. Den håller sin långa stjärt olikt glasögonsångaren ofta rest. Unga fåglar på hösten är till förväxling lik glasögonsångaren men är mer beige på bröstet.^[4]

Läten

Atlassångaren sjunger likt flera andra Curruca-arter med sin snabb och kvittrig ramsa och inflikande korta visseltoner. Den är lika snabb som provencesångarens, men mer varierad.^[4]

Utbredning och systematik

Atlassångaren är en stannfågel i nordvästra Afrika. Vintertid flyttar en del individer söderut till planare mark.^[4] Tongivande internationella taxonomiska auktoriteterna IOC och Clements m.fl. delar upp den i två underarter med följande utbredning:^[3]^[5]

Curruca deserticola maroccana – förekommer i Marocko och i Atlasbergen i västra Algeriet.
Curruca deserticola deserticola – förekommer i Atlasbergen och Aurès i Algeriet och i intilliggande områden i Tunisien

Tidigare delade man in den i den tredje underarten ticehursti (R. Meinertzhagen 1939) som bara var känd från några enstaka specimen i Marocko och västra Algeriet, men detta taxon har inte officiell status idag.^[5]^[6]

I verket Handbook of Western Palearctic Birds (Shirihai & Svensson 2018) föreslås istället att den bör behandlas som monotypisk, det vill säga att den inte delas in i några underarter.^[7] Sedan 2022 följer svenska BirdLife Sverige dessa rekommendationer.^[8]

Arten är en mycket sällsynt gäst utanför utbredningsområdet, med enstaka fynd i Kanarieöarna, Gibraltar, Italien, Frankrike, på spanska fastlandet samt på Malta.^[9]^[10]

Släktestillhörighet

Arten placeras traditionellt i släktet Sylvia. Genetiska studier visar dock att Sylvia består av två klader som skildes åt för hela 15 miljoner år sedan.^[11] Sedan 2020 delar BirdLife Sverige^[12] och tongivande internationella auktoriteten International Ornithological Congress (IOC)^[3] därför upp Sylvia i två skilda släkten, varvid atlassångaren förs till Curruca. Även eBird/Clements följde efter 2021.^[5] Atlassångaren är närmast släkt med östlig sammetshätta (Curruca mystacea).^[11]

Ekologi

Fågeln häckar i bergiga områden på mellan 900 och 1 600 meters höjd över havet,^[6] eller hedar med buskvegetation^[4]. Vintertid påträffas den ofta på planare och lägre nivå i exempelvis torr stäpp eller halvöken.^[4]

Föda

Atlassångaren lever främst av små leddjur, som maskar, larver, myror och skalbaggar. Troligen intar den även frukt under hösten. Den födosöker främst lågt i gräs och buskar, ofta även på marken.^[13]

Häckning

Häckningssäsongen äger rum huvudsakligen mellan maj och juli, men inleds så sent som maj på högre nivåer. Den verkar ha ett monogamt häckningsmönster. Den lägger tre till fem ägg i ett bo av gräs placerat en till en och en halv meter ovan mark i en buske.^[13]

Status och hot

Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population.^[1] Utifrån dessa kriterier kategoriserar IUCN arten som livskraftig (LC).^[1] Den beskrivs som tämligen allmän och lokalt allmän.^[14]

Referenser

^ [a b c] Birdlife International 2018 Curruca deserticola . Från: IUCN 2018. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2021-3. Läst 11 december 2021.
^ BirdLife Sverige (2020) Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter
^ [a b c] Rasmussen P & D Donsker (Eds). 2020. IOC World Bird List (v10.2). doi : 10.14344/IOC.ML.10.2.
^ [a b c d e] Svensson, Lars; Peter J. Grant, Killian Mullarney, Dan Zetterström (2009). Fågelguiden: Europas och Medelhavsområdets fåglar i fält (andra upplagan). Stockholm: Bonnier Fakta. sid. 312. ISBN 978-91-7424-039-9
^ [a b c] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, S. M. Billerman, T. A. Fredericks, J. A. Gerbracht, D. Lepage, B. L. Sullivan, and C. L. Wood. 2021. The eBird/Clements checklist of birds of the world: v2021 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2021-08-11
^ [a b] Lars Larsson (2001) Birds of the World, CD-rom
^ Shirihai, Hadoram; Lars Svensson (2018). Handbook of Western Palearctic Birds, Volume 1, Passerines: Larks to Warblers. Helm Field Guides. ISBN 9781472937575
^ Erling, J., Lagerqvist, M., Asplund, G., Fromholtz, J., Tyrberg, T. (2022). ”Förändringar i Tk:s lista”. Vår fågelvärld (1). https://cdn.birdlife.se/wp-content/uploads/2022/02/Rapport12-2022.pdf. Läst 14 februari 2022.
^ Mitchell, Dominic (2017). Birds of Europe, North Africa and the Middle East : An Annotated Checklist. Barcelona: Lynx Edicions. sid. 185. ISBN 978-84-941892-9-6
^ Tarsiger.com Fynd av atlassångare i Västpalearktis
^ [a b] Cai, T., A. Cibois, P. Alström, R.G. Moyle, J.D. Kennedy, S. Shao, R. Zhang, M. Irestedt, P.G.P. Ericson, M. Gelang, Y. Qu, F. Lei, and J. Fjeldså (2019), Near-complete phylogeny and taxonomic revision of the world's babbler (Aves: Passeriformes), Mol. Phylogenet. Evol. 130, 346-356.
^ Asplund, G., Lagerqvist, M., Jirle, E., Fromholtz, J., Tyrberg, T. (2020). ”Förändringar i Tk:s lista”. Vår fågelvärld (5). https://cdn.birdlife.se/wp-content/uploads/2020/11/Rapport-11-komplett.pdf. Läst 14 oktober 2020.
^ [a b] Aymí, R. & Gargallo, G. (2018). Tristram's Warbler (Sylvia deserticola). I: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. (hämtad från https://www.hbw.com/node/58965 27 april 2018).
^ del Hoyo, J.; Elliott, A.; Christie, D. 2006. Handbook of the Birds of the World, vol. 11: Old World Flycatchers to Old World Warblers. Lynx Edicions, Barcelona, Spain.

Externa länkar

Wikimedia Commons har media som rör atlassångare.
Bilder & media
Wikispecies har information om atlassångare.
Artförteckning
Läten på xeno-canto.org

[IUCN-1] [a b c] Birdlife International 2018 Curruca deserticola . Från: IUCN 2018. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2021-3. Läst 11 december 2021.

[SOF-2] BirdLife Sverige (2020) Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter

[IOC-3] [a b c] Rasmussen P & D Donsker (Eds). 2020. IOC World Bird List (v10.2). doi : 10.14344/IOC.ML.10.2.

[Fågelguiden-4] [a b c d e] Svensson, Lars; Peter J. Grant, Killian Mullarney, Dan Zetterström (2009). Fågelguiden: Europas och Medelhavsområdets fåglar i fält (andra upplagan). Stockholm: Bonnier Fakta. sid. 312. ISBN 978-91-7424-039-9

[CC-5] [a b c] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, S. M. Billerman, T. A. Fredericks, J. A. Gerbracht, D. Lepage, B. L. Sullivan, and C. L. Wood. 2021. The eBird/Clements checklist of birds of the world: v2021 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2021-08-11

[Larsson-6] [a b] Lars Larsson (2001) Birds of the World, CD-rom

[hbwp-7] Shirihai, Hadoram; Lars Svensson (2018). Handbook of Western Palearctic Birds, Volume 1, Passerines: Larks to Warblers. Helm Field Guides. ISBN 9781472937575

[BirdLife2-8] Erling, J., Lagerqvist, M., Asplund, G., Fromholtz, J., Tyrberg, T. (2022). ”Förändringar i Tk:s lista”. Vår fågelvärld (1). https://cdn.birdlife.se/wp-content/uploads/2022/02/Rapport12-2022.pdf. Läst 14 februari 2022.

[Mitchell-9] Mitchell, Dominic (2017). Birds of Europe, North Africa and the Middle East : An Annotated Checklist. Barcelona: Lynx Edicions. sid. 185. ISBN 978-84-941892-9-6

[tarsiger-10] Tarsiger.com Fynd av atlassångare i Västpalearktis

[Cai-11] [a b] Cai, T., A. Cibois, P. Alström, R.G. Moyle, J.D. Kennedy, S. Shao, R. Zhang, M. Irestedt, P.G.P. Ericson, M. Gelang, Y. Qu, F. Lei, and J. Fjeldså (2019), Near-complete phylogeny and taxonomic revision of the world's babbler (Aves: Passeriformes), Mol. Phylogenet. Evol. 130, 346-356.

[BirdLife-12] Asplund, G., Lagerqvist, M., Jirle, E., Fromholtz, J., Tyrberg, T. (2020). ”Förändringar i Tk:s lista”. Vår fågelvärld (5). https://cdn.birdlife.se/wp-content/uploads/2020/11/Rapport-11-komplett.pdf. Läst 14 oktober 2020.

[hbw-13] [a b] Aymí, R. & Gargallo, G. (2018). Tristram's Warbler (Sylvia deserticola). I: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. (hämtad från https://www.hbw.com/node/58965 27 april 2018).

[14] Hoyo, J.; Elliott, A.; Christie, D. 2006. Handbook of the Birds of the World, vol. 11: Old World Flycatchers to Old World Warblers. Lynx Edicions, Barcelona, Spain.

[1]

[2]

[3]

[4]

[5]

[6]

[7]

[8]

[9]

[10]

[11]

[12]

[13]

[14]