Östlig sammetshätta
| Östlig sammetshätta Status i världen: Livskraftig (lc)[1] | |
_(cropped).jpg) | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass | Fåglar Aves |
| Ordning | Tättingar Passeriformes |
| Familj | Sylvior Sylviidae |
| Släkte | Curruca |
| Art | Östlig sammetshätta C. mystacea |
| Vetenskapligt namn | |
| § Curruca mystacea | |
| Auktor | Ménétries, 1832 |
| Synonymer | |
| Sylvia mystacea | |
Östlig sammetshätta[2] (Curruca mystacea) är en fågel i familjen sylvior inom ordningen tättingar som förekommer i västra Asien.[3] Tillfälligt har den setts i Europa i Grekland och Italien. IUCN kategoriserar den som livskraftig. Trots namnet är den inte särskilt nära släkt med sammetshättan, utan står närmare nordafrikanska atlassångaren.
Kännetecken
[redigera | redigera wikitext]Utseende
[redigera | redigera wikitext]Östlig sammetshätta är som namnet avslöjar lik den vida spridda och västligare sammetshättan (Curruca melanocephala) med hos hanen mörkt huvud och grå rygg, och hos båda könen röd ögonring. Denna art är dock något mindre (12–13 centimeter i kroppslängd) och har kortare stjärt. Hanen skiljer sig genom att vara svart endast på främre delen av hjässan som bakåt mot nacken gradvis övergår i grått. Kroppsidorna är mer vitaktiga än grå och den har ofta en skär ton på strupe och bröst. Honan är ljusare och jämnare sandbrun ovan även hona sammetshätta utan kontrasterande grått huvud, diffusare tertialkanter och ljusare näbb.[4]
Läten
[redigera | redigera wikitext]Arten lockar dels med ett sammetshättelikt "tseck" men också med ett helt avvikande sparvtjatter. Den puttriga och pladdriga sången är lik sammetshättans, men har hackigare rytm och är lite långsammare.[4]
Utbredning och systematik
[redigera | redigera wikitext]Östlig sammetshätta häckar i Mellanöstern och Centralasien och övervintrar i nordöstra Afrika. Den delas in i tre underarter med följande utbredning:[5]
- mystacea – häckar från Transkaukasien och nordöstra Turkiet till nedre Volga, övervintrar i nordöstra Afrika
- rubescens – häckar från Libanon och sydöstra Turkiet till Irak och sydvästra Iran, övervintrar i nordöstra Afrika
- turcmenica – häckar från Iran till norra Afghanistan och västra Tadzjikistan, övervintrar i nordöstra Afrika
Arten har påträffats tillfälligt i Europa på i Grekland och Italien[6], i Spanien[1] samt på Cypern.
Släktskap och släktestillhörighet
[redigera | redigera wikitext]Arten placeras traditionellt i släktet Sylvia. Genetiska studier visar dock att Sylvia består av två klader som skildes åt för hela 15 miljoner år sedan.[7] Sedan 2020 delar BirdLife Sverige[8] och tongivande internationella auktoriteten International Ornithological Congress (IOC)[3] därför upp Sylvia i två skilda släkten, varvid östliga sammetshättan förs till Curruca. Även eBird/Clements följde efter 2021.[5] Trots namnet visar genetiken att östlig sammetshätta inte är närmare släkt med sammetshättan. Istället är den systerart till atlassångaren (C. deserticola).[7]
Ekologi
[redigera | redigera wikitext]Östlig sammetshätta häckar från slutet av april till juli i buskmark (gärna tamarisk) eller öppen skog med undervegetation i torr och höglänt terräng. Den påträffas även utmed vattendrag och i kanten av palmlundar.[4]
Båda könen bygger tillsammans det djupa skålformade boet av kvistar och gräs. Det placeras från marken upp till maximalt 70–90 centimeter upp i gräs, en buske eller ett litet träd. Fågeln lägger fyra till sex ägg som ruvas i elva till 13 dagar. Båda könen både ruvar och matar ungarna, både i boet och när de är flygga efter nio till tolv dagar.[9]
Arten lever huvudsakligen av insekter och insektslarver. Utanför häckningstid kan den också inta bär, frukt och frön.[9]
Status och hot
[redigera | redigera wikitext]Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population med stabil utveckling.[1] Utifrån dessa kriterier kategoriserar IUCN arten som livskraftig (LC).[1]
Noter
[redigera | redigera wikitext]- ^ [a b c d] Birdlife International 2016 Curruca mystacea . Från: IUCN 2016. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2021-3. Läst 11 december 2021.
- ^ BirdLife Sverige (2020) Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter
- ^ [a b] Rasmussen P & D Donsker (Eds). 2020. IOC World Bird List (v10.2). doi : 10.14344/IOC.ML.10.2.
- ^ [a b c] Svensson, Lars; Peter J. Grant, Killian Mullarney, Dan Zetterström (2009). Fågelguiden: Europas och Medelhavsområdets fåglar i fält (andra upplagan). Stockholm: Bonnier Fakta. sid. 308. ISBN 978-91-7424-039-9
- ^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, S. M. Billerman, T. A. Fredericks, J. A. Gerbracht, D. Lepage, B. L. Sullivan, and C. L. Wood. 2021. The eBird/Clements checklist of birds of the world: v2021 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2021-08-11
- ^ Tarsiger.com Fynd av östlig sammetshätta i västpalearktis
- ^ [a b] Cai, T., A. Cibois, P. Alström, R.G. Moyle, J.D. Kennedy, S. Shao, R. Zhang, M. Irestedt, P.G.P. Ericson, M. Gelang, Y. Qu, F. Lei, and J. Fjeldså (2019), Near-complete phylogeny and taxonomic revision of the world's babbler (Aves: Passeriformes), Mol. Phylogenet. Evol. 130, 346-356.
- ^ Asplund, G., Lagerqvist, M., Jirle, E., Fromholtz, J., Tyrberg, T. (2020). ”Förändringar i Tk:s lista”. Vår fågelvärld (5). https://cdn.birdlife.se/wp-content/uploads/2020/11/Rapport-11-komplett.pdf. Läst 14 oktober 2020.
- ^ [a b] Aymí, R. & Gargallo, G. (2018). Menetries's Warbler (Sylvia mystacea). I: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. (hämtad från https://www.hbw.com/node/58969 23 januari 2018).
Externa länkar
[redigera | redigera wikitext]
Wikimedia Commons har media som rör östlig sammetshätta.
Wikispecies har information om östlig sammetshätta.- Läten på xeno-canto.org
|