Hoppa till innehållet

Jemensångare

Från Wikipedia
(Omdirigerad från Sylvia buryi)
Jemensångare
Status i världen: Nära hotad[1]
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningTättingar
Passeriformes
FamiljSylvior
Sylviidae
SläkteCurruca
ArtJemensångare
C. buryi
Vetenskapligt namn
§ Curruca buryi
AuktorOgilvie-Grant, 1913
Synonymer
  • Parisoma buryi
  • Sylvia buryi

Jemensångare[2] (Curruca buryi) är en fågel i familjen sylvior inom ordningen tättingar.[3] Den förekommer enbart sydvästra Arabiska halvön. IUCN kategoriserar den som nära hotad.

Utseende och läte

[redigera | redigera wikitext]

Jemensångaren är en rätt stor medlem av familjen sylvior med en kroppslängd på 15 centimeter. Ovansidan är mörkbrun och undersidan vit. Näbben är något böjd, vingarna rätt kprta och stjärten ganska lång. Könen är lika. Sången är en kort trastliknande strof.[4]

Utbredning och systematik

[redigera | redigera wikitext]

Jemensångare förekommer i akaciasnår i södra Jemen och sydvästra Saudiarabien.[5] Den behandlas som monotypisk, det vill säga att den inte delas in i några underarter.

Familje- och släktestillhörighet

[redigera | redigera wikitext]

Tidigare placerades den i släktet Parisoma och behandlades som en medlem av familjen timalior. Genetiska studier visar dock att den är en del av sylviorna.[6] Där placerades den initialt i släktet Sylvia. Enligt studier från 2019[7] består dock Sylvia av två klader som skildes åt för hela 15 miljoner år sedan. Sedan 2020 delar BirdLife Sverige[8] och tongivande internationella auktoriteten International Ornithological Congress (IOC)[3] därför upp Sylvia i två skilda släkten, varvid jemensångaren förs till Curruca. Även eBird/Clements följde efter 2021.[5]

Levnadssätt

[redigera | redigera wikitext]

Jemensångaren påträffas i akaciaskogar, häckar och buskområden i bergstrakter. I Jemen frekventerar den skogsområden med Vachellia origena, i Saudiarabien även bland enar av arten Juniperus procera. Den livnär sig huvudsakligen av insekter men intar också frukt och nektar. Arten häckar mellan mars och juli. Paret håller ihop större delen av året.[4]

Sentida uppskattningar visar att beståndet består av fler än 10.000 vuxna individer, fler än man tidigare trott. Den betraktas dock som fortfarande relativt liten och minskande till följd av habitatförstörelse. Internationella naturvårdsunionen IUCN kategoriserar därför arten som nära hotad.[1]

Fågelns vetenskapliga artnamn hedrar George Wyman Bury (1874-1920), engelsk upptäcktsresande och naturforskare tillika politisk tjänsteman i Arabien.[9]

  1. ^ [a b] Birdlife International 2017 Curruca buryi . Från: IUCN 2017. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2021-3. Läst 20 december 2021.
  2. ^ BirdLife Sverige (2020) Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter
  3. ^ [a b] Rasmussen P & D Donsker (Eds). 2020. IOC World Bird List (v10.2). doi :  10.14344/IOC.ML.10.2.
  4. ^ [a b] ”Yemen Warbler (Sylvia buryi)”. Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. 2006. http://www.hbw.com/species/yemen-warbler-sylvia-buryi. Läst 21 november 2015. 
  5. ^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, S. M. Billerman, T. A. Fredericks, J. A. Gerbracht, D. Lepage, B. L. Sullivan, and C. L. Wood. 2021. The eBird/Clements checklist of birds of the world: v2021 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2021-08-11
  6. ^ Voelker, G., and J.E. Light (2011), Palaeoclimatic events, dispersal and migratory losses along the Afro-European axis as drivers of biogeographic distribution in Sylvia warblers, BMC Evol. Biol. 11:63.
  7. ^ Cai, T., A. Cibois, P. Alström, R.G. Moyle, J.D. Kennedy, S. Shao, R. Zhang, M. Irestedt, P.G.P. Ericson, M. Gelang, Y. Qu, F. Lei, and J. Fjeldså (2019), Near-complete phylogeny and taxonomic revision of the world's babbler (Aves: Passeriformes), Mol. Phylogenet. Evol. 130, 346-356.
  8. ^ Asplund, G., Lagerqvist, M., Jirle, E., Fromholtz, J., Tyrberg, T. (2020). ”Förändringar i Tk:s lista”. Vår fågelvärld (5). https://cdn.birdlife.se/wp-content/uploads/2020/11/Rapport-11-komplett.pdf. Läst 14 oktober 2020. 
  9. ^ Jobling, J. A. (2016). Key to Scientific Names in Ornithology. Ur del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.) (2016). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. Hämtad från www.hbw.com.

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]