Sylvia Earle
| Sylvia Earle | |
 Sylvia Earle, 6 februari 2009. | |
| Född | 30 augusti 1935[1][2] (89 år) Gibbstown, USA |
|---|---|
| Medborgare i | USA |
| Utbildad vid | Duke University, filosofie doktor, [3] Florida State University  |
| Sysselsättning | Marinbiolog, botaniker, upptäcktsresande, oceanograf[3], biolog |
| Arbetsgivare | University of California, Berkeley |
| Redigera Wikidata | |
Sylvia Alice Earle, född 30 augusti 1935 i Gibbstown, New Jersey, är en amerikansk oceanograf, författare, upptäckare, föreläsare och miljöaktivist. Hon var länge vetenskaplig direktor för National Oceanic and Atmospheric Administration (NOAA) och är sedan 1995 forskare för National Geographic Society (NGS).[4] Dessutom har hon ett eget forskningsföretag: Mission Blue, Sylvia Earle Alliance.[5] Earle framställdes som en levande legend av Library of Congress och betecknades i Time Magazine som Hero of the Planet.[6]
Earle fick sin högskoleexamen i Saint Petersburg (Florida), sin kandidatexamen vid Florida State University (1955), sin Master of Science 1956 och sin filosofie doktor 1966, båda vid Duke University.
Earle var ledare för fler än hundra havsexpeditioner och var mer än 7000 timmar under vattenytan. Med en självkonstruerad dykardräkt nådde hon 1979 nära Oahu (Hawaii) ett djup av 381 meter, vad som är rekord för en kvinnlig dykare. Tillsammans med maken Graham Hawkes byggde Earle 1982 undervattensfarkosten Deep Rover för en person som kan dyka till 1000 meter under vattenytan. Earle använde farkosten själv i området kring Bahamas.[4]
Biografi
[redigera | redigera wikitext]Uppväxt
[redigera | redigera wikitext]Earle och hennes två syskon växte upp med föräldrarna Alice Freas Richie och Lewis Reade Earle. De första 12 åren av Earles liv bodde familjen i Camden, New Jersey. Som barn spenderade hon mycket tid utomhus och hon intresserade sig redan i unga år för djur- och växtliv, inspirerad av sina föräldrarnas empatiska förhållningssätt till allt levande.[7] Earles mamma tog hand om skadade djur som människor i grannskapet hittade. Pappan var händig och uppmuntrade Earle att utforska saker i sin omgivning och ta reda på hur de funkade. [8]
När Earle var 12 år flyttade familjen till Dunedin i Florida. Huset de bodde i låg nära vatten och Earle började utforska de djur och växter som levde i vattenbrynet och på stranden utanför tomten.[7]
Priser och utmärkelser
[redigera | redigera wikitext]År 2017 tilldelades Sylvia Earle The Perfect World Foundation Award för hennes livslånga engagemang för att skydda världens hav och för hennes banbrytande arbete inom marinbiologi och bevarande.
Gyllene arkens orden, 1981- Society of Woman Geographers guldmedalj, 1990[9]
- Library of Congress Living Legend[10][11]
- National Women's Hall of Fame, 2000[12]
- Women of Discovery - Sea Award, 2003
- TED Prize, 2009[13]
- Rachel Carson Award, 2009[14][15]
- Hans Hass Award, 2010
- Carl Sagan Award for Public Understanding of Science, 2010
- Patron’s Medal, 2011[16]
- Hubbard-medaljen, 2013[17]
- Hedersdoktor vid Universitetet i Miami, 8 maj 2014[18]
- Hedersdoktor vid Universitetet i Liège, 2016[19]
- Rachel Carson-priset, 2017[20]
- Prinsessan av Asturiens pris för enighet, 2018[21]
- Mendel-medaljen, 2019[22]
- Ken Burns American Heritage Prize, 2024[23]
Referenser
[redigera | redigera wikitext]- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, 8 juli 2015.
Noter
[redigera | redigera wikitext]- ^ SNAC, SNAC Ark-ID: w6sz1163, läs online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
- ^ Encyclopædia Britannica, Encyclopædia Britannica Online-ID: biography/Sylvia-Alice-Earletopic/Britannica-Online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
- ^ [a b] läs online, www.iswg.org , läst: 31 mars 2018.[källa från Wikidata]
- ^ [a b] ”Sylvia Earle, Oceanographer Information, Facts, News, Photos”. National Geographic. http://www.nationalgeographic.com/field/explorers/sylvia-earle/. Läst 12 februari 2011.
- ^ Mission Blue, Sylvia Earle Alliance
- ^ Rosenblatt, Roger (5 oktober 1998). ”Sylvia Earle: Call Of The Sea”. Time. Arkiverad från originalet den 24 december 2007. https://web.archive.org/web/20071224184634/http://www.time.com/time/magazine/article/0,9171,989255,00.html. Läst 16 december 2011.
- ^ [a b] ”Sylvia Earle | American oceanographer and explorer” (på engelska). Encyclopedia Britannica. https://www.britannica.com/biography/Sylvia-Earle. Läst 25 juli 2017.
- ^ Mission Blue [1] Utgivare Netflix
- ^ läs online, www.iswg.org .[källa från Wikidata]
- ^ Sylvia Earle - Living Legends (på engelska), USA:s kongressbibliotek, läs online.[källa från Wikidata]
- ^ Library of Congress to Honor "Living Legends", USA:s kongressbibliotek, 14 april 2000, läs online.[källa från Wikidata]
- ^ Sylvia A. Earle (på engelska), National Women's Hall of Fame, läs online.[källa från Wikidata]
- ^ Sylvia Earle imagines ocean "Hope Spots" (på engelska), TED, läs online.[källa från Wikidata]
- ^ Audubon Announces 2009 Rachel Carson Award Winners (på engelska), National Audubon Society, 5 maj 2009, läs online.[källa från Wikidata]
- ^ 6 Win 2009 Rachel Carson Awards (på engelska), The Daily Green, 21 maj 2009, läs online.[källa från Wikidata]
- ^ Royal Geographical Society, Gold Medal Recipients, Royal Geographical Society, 2022, läs online.[källa från Wikidata]
- ^ Explorers Honored at National Geographic’s 125th Anniversary Gala (på engelska), National Geographic, 14 juni 2013, läs online.[källa från Wikidata]
- ^ läs online, commencement.miami.edu .[källa från Wikidata]
- ^ läs online, www.uliege.be .[källa från Wikidata]
- ^ Sylvia Earle blir tildelt Rachel Carson-prisen 2017 (på norskt bokmål), Rachel Carson-priset, läs online.[källa från Wikidata]
- ^ läs online, www.fpa.es .[källa från Wikidata]
- ^ läs online, www1.villanova.edu .[källa från Wikidata]
- ^ läs online, www.kenburnsprize.com .[källa från Wikidata]
Externa länkar
[redigera | redigera wikitext]
Wikimedia Commons har media som rör Sylvia Earle.
|