Sydögås
Sydögås Förhistorisk | |
Skelett av sydögås till höger, hönsgås till vänster | |
Systematik | |
---|---|
Domän | Eukaryoter Eukaryota |
Rike | Djur Animalia |
Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
Klass | Fåglar Aves |
Ordning | Andfåglar Anseriformes |
Familj | Änder Anatidae |
Släkte | † Cnemiornis |
Art | Sydögås C. calcitrans |
Vetenskapligt namn | |
§ † Cnemiornis calcitrans | |
Auktor | Owen, 1835 |
Sydögås[1] (Cnemiornis calcitrans) är en utdöd fågelart i familjen änder inom ordningen andfåglar som levde på Sydön, Nya Zeeland.
Utseende
[redigera | redigera wikitext]Sydögåsen, liksom dess nära släkting nordögås, ska ha liknat den nu levande hönsgåsen i Australien, men var mycket större och flygoförmögen. Den var större än nordögåsen, tre gånger så stor som kanadagåsen och hönsgåsen[2] och vägde mellan 15 och 18 kg. Upprätt var den en meter hög, jämförbar i storlek med de minsta arterna moafåglar.[3]
Näbben var kort, hög och avskuren, säkerligen en anpassning till gräsföda. Andratån var formad till en sporre och kan ha använts till att slåss med.[3] Vingarna var mycket små. Den tros ha haft relativt bra syn, som möjligen har utvecklats för att kunna försvara sig mot moaörnen.[3]
Utbredning och levnadssätt
[redigera | redigera wikitext]Sydögåsen levde i buskmarker och på grässlätter på Sydön. De förekom mest i torrare områden, framför allt kustnära och centrala Otago. Eftersom dess levnadsmiljö inte täckte så stor del av Sydön var de troligen aldrig särskilt vanliga.
Utdöende
[redigera | redigera wikitext]Sydögåsen är endast känd från subfossila lämningar men dog troligen ut under 1500-talet, sannolikt till följd av människans ankomst till ön. Benlämningar från sydögås är vanligt förekommande i maoriers kökkenmöddingar, vilket tyder på att de jagades hårt.
Referenser
[redigera | redigera wikitext]Noter
[redigera | redigera wikitext]- ^ Sveriges ornitologiska förening (2016) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter Arkiverad 18 oktober 2014 hämtat från the Wayback Machine., läst 2016-02-10
- ^ Worthy, Trevor H. & Holdaway, Richard N. : The Lost World of the Moa. Prehistoric Life of New Zealand. Indiana University Press, Bloomington 2002. ISBN 0-253-34034-9
- ^ [a b c] [http://nzbirdsonline.org.nz/species/south-island-goose Adams, L. 2013. South Island goose, Miskelly, C.M. (ed.) New Zealand Birds Online.
Källor
[redigera | redigera wikitext]- Hume, J. P.; Walters, M. (2012). Extinct Birds. London: A & C Black. sid. 116–117. ISBN 1-4081-5725-X
- Tennyson, A.; Martinson, P. 2006. Extinct birds of New Zealand. Wellington, Te Papa Press.
- Worthy, T.H.; Holdaway, R.N.; Sorenson, M.D.; Cooper, A.C. 1997. Description of the first complete skeleton of the extinct New Zealand goose Cnemiornis calcitrans (Aves: Anatidae), and a reassessment of the relationships of Cnemiornis. Journal of Zoology 243: 695-723.
Externa länkar
[redigera | redigera wikitext]- South Island Goose. Cnemiornis calcitrans. av Paul Martinson. Illustrationer för boken Extinct Birds of New Zealand av Alan Tennyson, Te Papa Press, Wellington, 2006