Sven Pyk
Sven Christian Pyk, född 13 mars 1901 i Stockholm, död 13 november 1955 i Stockholm, var en svensk kemiingenjör.
Sven Pyk var son till grosshandlare Christian Pyk och Rosa Ruben samt bror till Margit Pyk. Efter studentexamen i Stockholm 1920 studerade Pyk vid Kungliga Tekniska högskolans avdelning för kemiteknik 1921–1925. Han anställdes vid Elektrovärmeinstitutet i Stockholm 1929, sedermera hos Axel Johnson & Co:s oljeraffinaderi i Nynäshamn. Sven Pyk är begravd på Norra begravningsplatsen utanför Stockholm.
Bibliografi
[redigera | redigera wikitext]- Ny metod för bestämning av värmeledningskoefficienter (tillsammans med Bertil Stålhane, Teknisk Tidskrift 1931)
- Om bestämning av temperaturledningstal för keramiska material (tillsammans med B. Stålhane, Teknisk Tidskrift 1932)
- Bestämning av värmeledningsförmågan hos keramiskt material vid hög temperatur (tillsammans med B. Stålhane, Teknisk Tidskrift 1934)
- En ny dilatometer för höga temperaturer (tillsammans med B. Stålhane och T. Westberg, Elektrovärmeinstitutet 1936)
- Spänningsberoende motstånd för ventilavledare (tillsammans med B. Stålhane, Elektrovärmeinstitutet 1939)
Källor
[redigera | redigera wikitext]- Pyk, Sven Christian i Gunnar Prawitz, Vem är vem inom handel och industri? 1944–45
- Döda 1943–1956 i Vem är det 1957
- Dödsannons i Svenska Dagbladet, 15 november 1955, sid. 2
- Pyk, Sven Christian på SvenskaGravar.se