Sven Dahlman

Sven Dahlman
	Sven Dahlman
Född	2 januari 1905; Härnösands församling, Sverige
Död	6 maj 2000 (95 år); Engelbrekts församling, Sverige
Begravd	Norra begravningsplatsen; kartor
Medborgare i	Sverige
Sysselsättning	Journalist
Maka	Brita Dahlman
Utmärkelser
	Kungliga Vasaorden (1944); Förbundsrepubliken Tysklands förtjänstorden – stora kommendörskorset med stjärna och axelrem (1970); Kungliga Nordstjärneorden (1974)
	Redigera Wikidata

Sven Verner Dahlman, född 2 januari 1905 i Härnösands församling, Västernorrlands län, död 6 maj 2000 i Engelbrekts församling, Stockholms län,^[3] var en svensk journalist och diplomat.

Biografi

Sven Dahlman föddes in i grosshandlarfamiljen Sigurd och Sigrid Dahlman. Han var sedan 1936 gift med Brita Westberg, dottern till redaktören Axel Westberg och Sigrid Westberg.

Dahlman avlade studentexamen vid Norra Latin i Stockholm år 1923.^[4] Han blev efter studier vid Uppsala universitet fil.kand. 1927 och, efter studier i statsvetenskap i Helsingfors och Genève, politisk redaktör i Upsala Nya Tidning 1933. År 1936 blev han pressattaché i Helsingfors. Från 1939 till 1940 var han förste legationssekreterare i Helsingfors, från 1940 till 1945 i Washington, D.C..

År 1946 blev Dahlman chef för UD:s pressbyrå. Från 1948 till 1953 var han utrikesråd och chef för UD:s politiska avdelning. Mellan 1953 och 1961 var han sändebud i Haag, från 1961 till 1962 i Kairo. Mellan 1969 och 1981 var han ordförande i Svensk-nederländska föreningen.

Han var ledamot av Finlandskommittén från 1939 till 1940, under finska vinterkriget, och skapade devisen "Finlands sak är vår".^[5] Från 1948 till 1949 var han sakkunnig i den skandinaviska försvarskommittén.

Dahlman blev ordförande i styrelsen för Vattenbyggnadsbyrån 1966 och Svenska Unilever AB 1971 samt styrelseledamot i Uddeholms AB 1968, Airco Alloys AB 1970 och Mölnlycke AB från 1970 till 1975.

Han är begravd på Norra begravningsplatsen i Solna kommun.^[6]

Utmärkelser

Kommendör med stora korset av Nordstjärneorden (KmstkNO, 1974)
Riddare av Vasaorden (RVO, 1944)
Storkors (2kl) av Förbundsrepubliken Tysklands förtjänstorden (StkTyskRFO2kl, 1970)

Källor

Dahlman, Sven W i Vem är det 1997
De Kungliga Svenska Riddarordnarna: 1975. Uppsala: Almqvist & Wiksell. 1976. sid. 95. ISBN 91-22-00049-6

Noter

^ [a b c d] Sveriges dödbok 1815–2022, nionde utgåvan, Sveriges Släktforskarförbund, december 2023.^{[källa från Wikidata]}
^ Dahlman, SVEN VERNER, Svenskagravar.se, läs online, läst: 29 juni 2017.^{[källa från Wikidata]}
^ Sveriges dödbok 1815–2022, nionde utgåvan, Sveriges Släktforskarförbund, december 2023, Dahlman, Sven Verner (19050102-0556) man91, RFV 03, SPAR 97f^?
^ Sven Dahlman på Publicistklubben (1936)
^ Dahlman, Sven (2009). ”Finlands sak är vår - frivilligrörelsen i Sverige 1939-1940: ett vittnesmål från "propagandachefen" Sven Dahlman”. Historiska och litteraturhistoriska studier 2009(84): sid. 49-72. 0073-2702. ISSN 0073-2702. Libris 12531582
^ Hitta graven: Stockholm

Externa länkar

Sven Dahlman i Svensk mediedatabas

[f42f574e102a6b678ea6963179f800c69d41a031-1] [a b c d] Sveriges dödbok 1815–2022, nionde utgåvan, Sveriges Släktforskarförbund, december 2023.^{[källa från Wikidata]}

[e06da3f049691e2e21f8ede4b1c275a0e24241ac-2] Dahlman, SVEN VERNER, Svenskagravar.se, läs online, läst: 29 juni 2017.^{[källa från Wikidata]}

[Svdb9-3] Sveriges dödbok 1815–2022, nionde utgåvan, Sveriges Släktforskarförbund, december 2023, Dahlman, Sven Verner (19050102-0556) man91, RFV 03, SPAR 97f^?

[4] Sven Dahlman på Publicistklubben (1936)

[5] Dahlman, Sven (2009). ”Finlands sak är vår - frivilligrörelsen i Sverige 1939-1940: ett vittnesmål från "propagandachefen" Sven Dahlman”. Historiska och litteraturhistoriska studier 2009(84): sid. 49-72. 0073-2702. ISSN 0073-2702. Libris 12531582

[6] Hitta graven: Stockholm

[1]

[2]

[3]

[4]

[5]

[6]