Svartvingad vadarsvala

	Svartvingad vadarsvala; Status i världen: Nära hotad
Systematik
Domän	Eukaryoter; Eukaryota
Rike	Djur; Animalia
Stam	Ryggsträngsdjur; Chordata
Understam	Ryggradsdjur; Vertebrata
Klass	Fåglar; Aves
Ordning	Vadarfåglar; Charadriiformes
Familj	Vadarsvalor; Glareolidae
Släkte	Glareola
Art	Svartvingad vadarsvala; G. nordmanni
Vetenskapligt namn
	§ Glareola nordmanni
Auktor	Fischer von Waldheim, 1842

Svartvingad vadarsvala^[2] (Glareola nordmanni) är en vadare inom familjen vadarsvalor (Glareolidae).^[3] Den häckar på stäppartad mark i östra Europa och västra Asien. Efter häckning flyttar den huvudsakligen till södra Afrika, men den övervintrar även oregelbundet i exempelvis Etiopien. Den minskar relativt kraftigt i antal och kategoriseras som nära hotad av IUCN.

Utseende

Svartvingad vadarsvala är 24–28 cm långa, med korta ben, långa spetsiga vingar och en kluven stjärt. Den har en kort näbb som är anpassad till att fånga insekter i flykten. Dess rygg är brun och vingovansidan brun med svarta vingpennor. Buken är vit och undersidan av vingen är svart.

För att artbestämma denna fågel i fält krävs mycket goda observationer för att skilja den ifrån andra vadarsvalor som exempelvis rödvingad vadarsvala och orientvadarsvala som också förekommer inom dess utbredningsområde. Den är marginellt större än rödvingad vadarsvala och har något kortare stjärt och längre ben.

Trots att den helt svarta vingundersidan och avsaknade av vit bakkant på vingen är diagnostisk så är dessa karaktärer sällan tydliga i fält, speciellt som den rödvingade vadarsvalans rödbruna vingundersida ofta uppfattas som svart om den inte ses under riktigt goda förhållanden.

Läte

Den svartvingade vadarsvalans läten är mörkare, hårdare och torrare än rödvingad vadadarsvala: "ketteck", "ke-ti-tick" eller "kett". Varningslätet är rullande "t'r'r'rt".^[4]

Utbredning

Svartvingad vadarsvala är en flyttfågel som regelbundet häckar i Ryssland, Ukraina, Moldavien och Kazakstan. Mer sporadiskt förekommer den idag som häckfågel i Vitryssland, Ungern och Azerbajdzjan. Den övervintrar i södra Afrika, främst i Botswana, Zimbabwe, Sydafrika och Namibia. Numera övervintrar den oregelbundet i östra Afrika, exempelvis i Etiopien.^[1] Den har observerats långt bortom sitt utbredningsområde vid många tillfällen, exempelvis i Skandinavien, Storbritannien, Island och Seychellerna.^[5]

Svartvingad vadarsvala i Sverige

I Sverige är svartvingad vadarsvala en mycket sällsynt men de senaste åren årlig gäst. 34 fynd av sammanlagt 36 individer har gjorts till och med 2020.^[6]

Ekologi

Vadarsvalorna är ovanliga bland vadarna eftersom de vanligtvis fångar insekter i luften, likt svalor, men de födosöker även på marken. De förekommer på öppen stäpp och ses ofta kvällstid i närheten av vatten jagandes efter insekter. De lägger två till fyra ägg direkt på marken.

Status och hot

Arten tros ha minskat relativt kraftig i antal, av oklara anledningar. Internationella naturvårdsunionen IUCN kategoriserar den därför som nära hotad (NT).^[1] Världspopulationen uppskattas till mellan 220 000 och 290 000 individer.^[1]

Namn

Svartvingad vadarsvala har tilldelats sitt vetenskapliga artepitet nordmanni för att hedra den finskfödde zoologen Alexander von Nordmann.^[7]

Noter

^ [a b c d] BirdLife International 2012 Glareola nordmanni Från: IUCN 2013. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2013.1 www.iucnredlist.org. Läst 7 januari 2014.
^ Sveriges ornitologiska förening (2017) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2017-08-14
^ Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2017) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2017 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2017-08-11
^ Svensson, Lars; Peter J. Grant, Killian Mullarney, Dan Zetterström (2009). Fågelguiden: Europas och Medelhavsområdets fåglar i fält (andra upplagan). Stockholm: Bonnier Fakta. sid. 136. ISBN 978-91-7424-039-9
^ Lars Larsson (2001) Birds of the World, CD-rom
^ Svartvingad vadarsvala, BirdLife Sveriges raritetskatalog.
^ Jobling, J. A. (2016). Key to Scientific Names in Ornithology. Ur del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.) (2016). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. Hämtad från www.hbw.com.

Externa länkar

Wikimedia Commons har media som rör svartvingad vadarsvala.
Bilder & media
Wikispecies har information om svartvingad vadarsvala.
Artförteckning
Läten på xeno-canto.org

[IUCN-1] [a b c d] BirdLife International 2012 Glareola nordmanni Från: IUCN 2013. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2013.1 www.iucnredlist.org. Läst 7 januari 2014.

[SOF-2] Sveriges ornitologiska förening (2017) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2017-08-14

[CC-3] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2017) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2017 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2017-08-11

[Fågelguiden-4] Svensson, Lars; Peter J. Grant, Killian Mullarney, Dan Zetterström (2009). Fågelguiden: Europas och Medelhavsområdets fåglar i fält (andra upplagan). Stockholm: Bonnier Fakta. sid. 136. ISBN 978-91-7424-039-9

[Larsson-5] Lars Larsson (2001) Birds of the World, CD-rom

[6] Svartvingad vadarsvala, BirdLife Sveriges raritetskatalog.

[7] Jobling, J. A. (2016). Key to Scientific Names in Ornithology. Ur del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.) (2016). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. Hämtad från www.hbw.com.

[1]

[2]

[3]

[4]

[5]

[6]

[7]