Hoppa till innehållet

Svart mystik

Från Wikipedia
Svart mystik
(I Walked with a Zombie)
Svart mystik
Svart mystik
RegissörJacques Tourneur
ProducentVal Lewton
ManusCurt Siodmak
Ardel Wray
Baserad påI Walked with a Zombie av
Inez Wallace
OriginalmusikBakaleinikoff
Roy Webb
FotografJ. Roy Hunt
KlippningMark Robson
ProduktionsbolagRKO Radio Pictures
DistributionRKO Radio Pictures
Premiär30 april 1943
Speltid69 minuter
LandUSA
Språkengelska
Budget$150 000[1]
IMDb SFDb Elonet

Svart mystik (engelska: I Walked with a Zombie) är en amerikansk skräckfilm från 1943 i regi av Jacques Tourneur med James Ellison och Frances Dee i huvudrollerna.[2]

Cheferna på filmbolaget RKO tog titeln I Walked with a Zombie från en artikel i American Weekly av Inez Wallace. Manusförfattarna utgick från artikeln men kom även att i den slutgiltiga versionen ha en berättelse löst baserad på Jane Eyre som utspelar sig i Karibien.[3][4]

Filmen var den andra av tre skräckfilmer som Jacques Tourneur regisserade åt producenten Val Lewton. Den följde Rovdjurskvinnan (1942) och följdes av Leopardmannen (1943).[5]

Betsy Connell är en kanadensisk sjuksköterska som anställs för att ta hand om Jessica Holland, frun till sockerplantageägaren Paul Holland. Hon reser från Kanada till Antigua där hon möts av Paul som seglar med henne till ön St. Sebastian. Vid bryggan möts Betsy av en vagn som tar henne till Fort Holland. Under middagen den kvällen möter hon Pauls halvbror, Wesley Rand, som berättar att deras mor, Mrs. Rand, driver byns apotek. När hon förbereder sig för natten hör Betsy en kvinnas snyftningar och går för att undersöka vad som hänt och hon möts av den kataleptiska Jessica Holland, efter att Betsy ropat på hjälp kommer Paul och tar hand om Jessica. Nästa morgon möter hon Dr. Maxwell, familjens läkare, som hävdar att Jessicas tillstånd orsakas av en obotlig tropisk feber.

På Betsys lediga dag beger hon sig till byn där en calypso-sångare framför en låt om Paul och Wesleys rivalitet om Jessicas kärlek. Senare på kvällen ber Paul Betsy om ursäkt för att han tagit henne till ön och medger att han drivit sin fru galen. Betsy inser att hon har blivit förälskad i Paul och bestämmer sig för att göra honom lycklig genom att bota Jessica. Hon ger Jessica en insulinchock men behandlingen misslyckas.

Hembiträdet Alma föreslår att voodoo kanske kan bota Jessica. På natten leder hon Jessica genom sockerrörsfälten förbi spår av djuroffer och en korsning skyddad av den långe zombieliknande figuren Carre Four, till slut kommer de fram till en kultplats där en ritual pågår. Där upptäcker de att Mrs. Rand är den mystiska häxdoktorn. Hon förklarar sedan hur hon använder voodoo för att övertyga de infödda att acceptera västerländsk medicin och berättar att Jessica aldrig kan botas.

Paul erkänner att han är rädd för att behandla Betsy lika illa som Jessica och ber henne att återvända till Kanada. Den natten väcks Betsy av att Carre Four kommit till gården men han stoppas av Mrs. Rand. Nästa dag förklarar Mrs. Rand att när hon upptäckte att Jessica planerade att rymma med Wesley lade hon en förbannelse över henne och gjorde henne till en zombie, en av de levande döda. Under natten hörs ett olycksbådande trummande och Jessica försöker lämna huset. Wesley, som är besatt av att befria Jessica från sitt zombie-liknande tillstånd, öppnar portarna och följer henne ut. Han dödar Jessica och bär henne ner i havet följd av Carre Four som stirrar blint ut i natten. Jessicas och Wesleys kroppar hittas flytande i vågorna och de bärs tillbaka till Fort Holland.

Theresa Harris som Alma.
  James Ellison  –  Wesley Rand
  Frances Dee  –  Betsy Connell
  Tom Conway  –  Paul Holland
  Edith Barrett  –  Mrs. Rand
  James Bell  –  Dr. Maxwell
  Christine Gordon  –  Jessica Holland
  Theresa Harris  –  Alma
  Sir Lancelot  –  kalypsosångaren
  Darby Jones  –  Carre Four
  Jeni Le Gon  –  dansare

Likt de flesta av Val Lewtons psykologiska skräckfilmer möttes även Svart mystik av mestadels negativ respons från samtida kritiker även om publiken uppskattade den.[6] Boxoffice var skeptiska, "Att gå med en zombie i en omgivning präglad av voodoo borde få håret att resa sig i nacken, eller om det inte gör det, orsaka nervösa hjärtklappningar. Det finns kanske en publik där den här filmen får den effekten. Det finns förmodligen många fler där de vuxna kunderna går ut i rökrummet och väntar på att huvudfilmen börjar."[en 1][7]

Variety påpekade att "I Walked with a Zombie misslyckas med att leva upp till sin rysliga titel. Filmen innehåller några skrämmande scener, men är överfylld med banal dialog och ovigt skådespeleri."[en 2][4] I Motion Picture Herald anklagades filmen för att vara pretentiös och observerade att dess "kvinnliga berättarröst, a la Rebecca" hade orsakat fnissningar i publiken.[8] The New York Times skrev att "den visade sig vara en trist, äcklig överdrift av en osunt abnormal livsföreställning."[en 3][9]

Filmen omvärderades senare och har fått ett betydligt mer positivt mottagande av kritiker,[7][10] bland annat skrev Rose London i Zombie: The Living Dead 1976 att den var en "extraordinär film om voodoo" och att den var "om inte lika gripande som Lewtons Rovdjurskvinnan, så är hans zombiefilm ytterligare en av hans fantastiska övningar i att antyda skräck utan att kasta den i ansiktet på publiken som vore den en våt trasa i ett spökhus på en marknad."[en 4][11] Phil Hardy menade i The Encyclopedia of Horror Movies från 1986 att den var "Tourneurs bästa film, Svart mystik är ett litet mästerverk."[en 5][12]

Tom Milne skrev för Time Out att filmen var "den mest eleganta av Val Lewtons lågbudgetskräckfilmer för RKO"[en 6][13] Chicago Readers Don Druker kallade filmen "ett av de mest poetiska verk som dykt upp från Val Lewtons enhet på RKO under 40-talet."[en 7][14] Svart mystik har på Rotten Tomatoes betyget 92%, baserat på 26 kritikerrecensioner med ett genomsnittligt betyg på 8,1 av 10.[15]

  1. ^ Russell. 2005. s. 41.
  2. ^ I Walked with a Zombie. American Film Institute. Läst 1 januari 2018.
  3. ^ Russell. 2005. s. 42.
  4. ^ [a b] Variety Staff. (31 december 1942). I Walked with a Zombie. Variety. Läst 31 december 2017.
  5. ^ Pitts. 2015. s. 147.
  6. ^ Pitts. 2015. s. 149-150.
  7. ^ [a b] Pitts. 2015. s. 150.
  8. ^ Nowell. 2014. s. 181.
  9. ^ Pryor, Thomas M. (22 april 1943). At the Rialto. The New York Times. Läst 1 januari 2018.
  10. ^ (29 januari 2010). Lars Lönroth om I walked with a zombie. Sveriges Radio. Läst 5 januari 2018.
  11. ^ Pitts. 2015. s. 150-151.
  12. ^ Pitts. 2015. s. 151.
  13. ^ Milne, Tom. (24 juni 2006). I Walked with a Zombie. Time Out. Läst 5 januari 2018.
  14. ^ Druker, Don. (24 september 2007). I Walked with a Zombie. Chicago Reader. Läst 5 januari 2018.
  15. ^ I Walked With a Zombie (1943). Rotten Tomatoes. Läst 5 januari 2018.

Engelska originalcitat

[redigera | redigera wikitext]
  1. ^ "Walking with a zombie in a voodoo athmosphere is supposed to make the hair stand on end, or, if not that, to stir up nervous palpitations. There may be audiences where this film will have this effect. There are probably many more where the adult customers will go out to the smoking room to await the start of the main feature."
  2. ^ "I Walked with a Zombie fails to measure up to the horrific title. Film contains some terrifying passages, but is overcrowded with trite dialog and ponderous acting."
  3. ^ "[...] it proved to be a dull, disgusting exaggeration of an unhealthy, abnormal concept of life."
  4. ^ "[...] extraordinary movie about voodoo" "If not quite as haunting as Lewton's Cat People, his zombie film is another of his superb exercises in suggesting terror without slapping the audience in the face with it like a wet rag in a fairground Haunted House."
  5. ^ "Tourneur's best film, I Walked with a Zombie is a small masterpiece."
  6. ^ "The most elegant of Val Lewton's low budget horrors for RKO"
  7. ^ "[...] one of the most poetic works to emerge from the Val Lewton unit at RKO in the 40s"

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]