Stuguns landskommun

	Stuguns kommun; Stuguns landskommun ; Före detta kommun
	; Kommunens vapen.
Land	Sverige
Landskap	Jämtland
Län	Jämtlands län
Kommun, nu	Ragunda kommun
Centralort	Stugun
Inrättad	1 januari 1863
ur	Stuguns socken
Införlivat	Borgvattnets landskommun (1952)
Upphörd	31 december 1973
Uppgått i	Ragunda kommun
Befolkning, areal
Areal	1 204 kvadratkilometer (1952)
Läge
	; Kommunen i länet.
Koordinater	63°10′07″N 15°35′18″Ö / 63.168745°N 15.588353888889°Ö
Utsträckning	SCB:s kartsök
Domkretstillhörighet
Domkrets	Jämtbygdens domsaga (1971-01-01–)
Tingslag	Jämtlands östra domsagas tingslag (1948-01-01–1970-12-31); Ragunda tingslag (–1947-12-31)
Koder och länkar
Kommunkod	2304
	Redigera Wikidata

Stuguns landskommun var en kommun i Jämtlands län.

Administrativ historik

Kommunen bildades i Stuguns socken i Jämtland i samband med att 1862 års kommunalförordningar trädde i kraft.

Vid kommunreformen 1952 gick landskommunen Borgvattnet upp i Stugun.

År 1971 infördes enhetlig kommuntyp och Stuguns landskommun ombildades därmed till Stuguns kommun, dock utan någon territoriell förändring. 1974 uppgick kommunen, tillsammans med Fors, i Ragunda kommun.^[1]

Kyrklig tillhörighet

I kyrkligt hänseende tillhörde kommunen Stuguns församling. Den 1 januari 1952 tillkom Borgvattnets församling.

Stugun landskommuns ursprungliga omfattning 1863–1951.

Kommunvapnet

Blasonering: I grönt fält en bjälke, åtföljd ovan av ett grekiskt kors och nedtill av två granar, allt av silver.

Landskommunens vapen fastställdes den 10 juli 1947 av Kungl. Maj:t. Bjälken i mitten syftar på den medeltida färdväg mellan Norrlandskusten och Nidaros, vid vilken den så kallade själastuga, dvs. härbärge, som givit upphov till ortnamnet, var belägen. Det grekiskt korset är Uppsala domkyrkas symbol och syftar på ärkebiskopens beskydd av själastugan medan de två granarna syftar på skogsnäringen.^[2]

Geografi

Stuguns landskommun omfattade den 1 januari 1952 en areal av 1 203,55 km², varav 1 139,00 km² land.^[3]

Tätorter i kommunen 1960

I Stuguns kommun fanns tätorten Stugun, som hade 403 invånare den 1 november 1960. Tätortsgraden i kommunen var då 12,6 procent.^[4]

Politik

Mandatfördelning i valen 1938-1970

Valår

Grafisk presentation, mandat och valdeltagande

TOT

%

Könsfördelning (M/K)

1938

14

2

5

14

2

5

21

20

1942

12

9

12

9

21

20

1946

12

9

12

9

21

20

1950

1

23

6

5

23

6

5

35

80,0

33

1954

1

23

5

6

23

5

6

35

75,4

33

1958

1

23

4

7

23

4

7

35

81,2

34

1962

1

22

5

7

22

5

7

35

83,3

33

1966

1

15

6

1

2

15

6

2

25

86,3

22

1970

1

11

5

6

2

11

5

6

2

25

91,6

20

5

Övriga 1950 var Sparsamhet (m+fp) (3), Borgvattnet (m+c+fp) (3)
Övriga 1954-1962 var För sund och sparsam kommunalförvaltning
Övriga 1970 var Kommunens Väl

Data hämtat från Statistiska centralbyrån och Valmyndigheten.

Källor

^ Andersson, Per (1993). Sveriges kommunindelning 1863–1993. Mjölby: Draking. Libris 7766806. ISBN 91-87784-05-X
^ Heraldisk databas om Stuguns landskommuns vapen
^ (PDF) Folkräkningen den 31 december 1950, I, Areal och folkmängd inom särskilda förvaltningsområden m.m., Tätorter. Stockholm: Statistiska centralbyrån. 1952-05-19. sid. 112. http://www.scb.se/Grupp/Hitta_statistik/Historisk_statistik/_Dokument/SOS/Folkrakningen_1950_1.pdf. Läst 9 oktober 2014 Arkiverad 29 oktober 2013 hämtat från the Wayback Machine.
^ SCB Folkräkningen 1960 del 2 Arkiverad 24 september 2015 hämtat från the Wayback Machine. sida 43 i pdf:en

[1] Andersson, Per (1993). Sveriges kommunindelning 1863–1993. Mjölby: Draking. Libris 7766806. ISBN 91-87784-05-X

[2] Heraldisk databas om Stuguns landskommuns vapen

[SCB_FR_1950:1-3] (PDF) Folkräkningen den 31 december 1950, I, Areal och folkmängd inom särskilda förvaltningsområden m.m., Tätorter. Stockholm: Statistiska centralbyrån. 1952-05-19. sid. 112. http://www.scb.se/Grupp/Hitta_statistik/Historisk_statistik/_Dokument/SOS/Folkrakningen_1950_1.pdf. Läst 9 oktober 2014 Arkiverad 29 oktober 2013 hämtat från the Wayback Machine.

[4] SCB Folkräkningen 1960 del 2 Arkiverad 24 september 2015 hämtat från the Wayback Machine. sida 43 i pdf:en

[1]

[2]

[3]

[4]