Hoppa till innehållet

Strimryggig dvärgrördrom

Från Wikipedia
Strimryggig dvärgrördrom
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningPelikanfåglar
Pelecaniformes
FamiljHägrar
Ardeidae
SläkteBotaurus
ArtStrimryggig dvärgrördrom
B. involucris
Vetenskapligt namn
§ Botaurus involucris
Auktor(Vieillot, 1823)
Utbredning
Synonymer
  • Strimryggad dvärgrördrom
  • Ixobrychus involucris

Strimryggig dvärgrördrom[2] (Botaurus involucris) är en sydamerikansk fågel i familjen hägrar inom ordningen pelikanfåglar.[3]

Strimryggig dvärgrördrom är en liten (33 cm), gulaktig och brun häger. På huvudet syns ett mörkbrunt centralt hjässband och på ryggen tydliga mörkbruna längsgående band som gett arten dess namn. Vingpennorna är rödbrunspetsat svarta. På undersidan syns otydliga, rödbruna streck. Ögonen är gula, näbben gulaktig med huvudsakligen brun övre näbbhalva och benen också gulaktiga.[4]

Utbredning och systematik

[redigera | redigera wikitext]

Strimryggig dvärgrördrom förekommer i Sydamerika från Colombia till Guyanaregionen, södra Venezuela, centrala Argentina och mellersta Chile.[3] Den behandlas som monotypisk, det vill säga att den inte delas in i några underarter.

Släktestillhörighet

[redigera | redigera wikitext]

Tidigare placerades arten i Ixobrychus tillsammans med andra små rördrommar, men detta släkte inkluderas sedan 2024 med de större rördrommarna i Botaurus baserat på genetiska studier. Redan 1987 visade Sheldon med hjälp av DNA-DNA-hybridisering att amerikansk dvärgrördrom står närmare amerikansk rördrom snarare än de två andra Ixobrychus-arterna i studien (kanelrördrom och dvärgrördrom).[5] I Päckert m.fl. (2014) som använde DNA-streckkodning stod amerikansk dvärgrördrom närmare de tre Botaurus-arterna i studien snarare än de övriga Ixobrychus-arterna.[6]

Hruska m.fl. (2023), den hittills mest omfattande genetiska studien av hägrar, bekräftar systerskapet mellan amerikansk dvärgrördrom och Botaurus-rördrommarna, men också att strimryggig dvärgrördrom står närmare denna grupp än övriga dvärgrördrommar.[7] Amerikansk dvärgrördrom och även strimryggig dvärgrördrom skulle därför kunna brytas ut i egna släkten, alternativt flyttas till Botaurus. Med tanke på amerikanska dvärgrördrommens likhet med typarten för Ixobrychus dvärgrördrommen, så pass att de tidigare har behandlats som en och samma art, anses en bättre lösning vara att inkludera alla dvärgrördrommar i ’’Botaurus’’. Att så olikstora arter ryms i ett och samma släkte kan förklaras med att evolutionen i denna grupp gått relativt fort, där stora arter utvecklats snabbt ur mindre.

Status och hot

[redigera | redigera wikitext]

Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population med stabil utveckling och tros inte vara utsatt för något substantiellt hot.[1] Utifrån dessa kriterier kategoriserar internationella naturvårdsunionen IUCN arten som livskraftig (LC).[1]

  1. ^ [a b c] Birdlife International 2012 Ixobrychus involucris Från: IUCN 2015. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2015.4 www.iucnredlist.org. Läst 1 februari 2016.
  2. ^ BirdLife Sverige (2019) Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter
  3. ^ [a b] Clements, J. F., P. C. Rasmussen, T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, T. A. Fredericks, J. A. Gerbracht, D. Lepage, A. Spencer, S. M. Billerman, B. L. Sullivan, M. Smith, and C. L. Wood. 2024. The eBird/Clements checklist of Birds of the World: v2024. https://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download/
  4. ^ Spaans, Arie; Ottema, Otte; Hein, Jan (November 2015). Field Guide to the Birds of Suriname. BRILL. sid. 59. ISBN 9789004249295 
  5. ^ Sheldon, F. 1987. Phylogeny of herons estimated from DNA-DNA hybridization data. The Auk 104: 97–108.
  6. ^ Päckert, M., Hering, J., Fuchs, E., Barthel, P. och Heim, W. 2014. Genetic barcoding confirms first breeding record of the Yellow Bittern, Ixobrychus sinensis (Aves: Pelecaniformes, Ardeidae) in the Western Palearctic. Vertebrate Zoology 64: 251–260.
  7. ^ Hruska, J. P., Holmes, J., Oliveros, C., Shakya, S. , Lavretsky, P. , McCracken, K. G., Sheldon, F. H. och Moyle, R. G. 2023. Ultraconserved elements resolve the phylogeny and corroborate patterns of molecular rate variation in herons (Aves: Ardeidae). Ornithology 140: ukad005: 1–21.

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]