Storspigg
| Storspigg | |
 | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Överklass | Benfiskar Osteichthyes |
| Klass | Strålfeniga fiskar Actinopterygii |
| Ordning | Spiggartade fiskar Gasterosteiformes |
| Familj | Spiggar Gasterosteidae |
| Släkte | Gasterosteus |
| Art | Storspigg G. aculeatus |
| Vetenskapligt namn | |
| § Gasterosteus aculeatus | |
| Auktor | Linné, 1758 |
| Hitta fler artiklar om djur med | |
Storspigg (Gasterosteus aculeatus) är en taggfenig fisk i familjen spiggar.
Utseende
[redigera | redigera wikitext]Storspiggen kan bli upp till 10 centimeter lång. Störst blir de individer som lever i saltvatten. Framför den mjuka ryggfenan finns 2 till 4 (oftast 3) taggar.[1]
Ovansidan är gröngrå och sidorna silverfärgade. Vissa populationer kan vara påtagligt mörkt färgade, mer eller mindre svarta[2]. Under lektiden blir hanarna klarröda och/eller blåglänsande på haka, buk, nertill på sidorna samt i ögat[1].
Kroppen är täckt av smala, benlika plattor[1].
Utbredning
[redigera | redigera wikitext]Storspiggen förekommer i Europa från Svarta havet, norra sidan av Medelhavet, längs kusten över Brittiska öarna, in i Östersjön, längs Norges kust till Murmanskområdet. Också runt Island och Grönlands sydspets. I Asien från Korea och Japan till Tjuktjien. I Nordamerika dels längs Alaskas västkust ner till norra Kalifornien, dels längs östkusten från Labrador till Virginia.[3]
Ekologi
[redigera | redigera wikitext]Arten förekommer i åar, sjöar samt bräckt och salt vatten. Det förekommer även att den vandrar mellan sött och salt vatten.[1] Storspiggen föredrar grunda regioner med mjuka bottnar (sand eller gyttja) och mycket växtlighet. Den lever normalt i stim utom under lektiden.[3] Den äter huvudsakligen bottenlevande kräftdjur och andra ryggradslösa djur, vatteninsekter samt fiskyngel.[2] I Östersjön konkurrerar den med abborre och gädda i yngre stadier om födoresursen och ökad förekomst av storspigg där tycks ha trängt undan abborre och gädda på sina håll längs kusterna[4]. Storspiggen blir högst fyra år gammal.[1]
Fortplantning
[redigera | redigera wikitext]
Lektiden infaller under vår och tidig sommar. Hanen bygger ett näste av vattenväxter på bottnen. Han hävdar ett revir kring nästet, och lockar äggstinna honor att lägga ägg i det. Efter äggläggningen kör han bort honan. En hona kan lägga upp till 400 ägg. men flera honor kan inbjudas till nästet, som kan rymma över 1000 ägg. Hanen vaktar och ventilerar nästet, plockar bort obefruktade ägg, och försvarar det frenetiskt. Äggen kläcks efter 1 till 2 veckor. Hanen vaktar ungarna i någon vecka, varefter de sprids i vegetationen. Den blir könsmogen vid omkring ett års ålder.[3]
Bygdemål
[redigera | redigera wikitext]I norra Halland har den dialektalt enligt Rietz kallats för Hundagädda.[5] Rietz hänvisar dock enbart till släktet Gasterosteus, men anger ingen art. Möjligen kan benämningen alltså generellt ha använts för flera arter inom släktet.
Källor
[redigera | redigera wikitext]- ^ [a b c d e] Lars Nielsen, Ulf Svedberg 2006 Våra fiskar ISBN 91-518-4572-5
- ^ [a b] FishBase
- ^ [a b c] Bernt J Muus, Jørgen G Nielsen, Ulf Svedberg 1999 Havsfisk och fiske i Nordeuropa ISBN 91-518-3505-3
- ^ ”Stickleback increase in the Baltic Sea – A thorny issue for coastal predatory fish” (på engelska). Estuarine, Coastal and Shelf Science 163: sid. 134–142. 2015-09-20. doi:. ISSN 0272-7714. https://www.sciencedirect.com/science/article/pii/S0272771415002267. Läst 16 april 2018.
- ^ Johan Ernst Rietz: Svenskt dialektlexikon, sida 267, spalt 1, Gleerups, Lund 1862…1867, faksimilutgåva Malmö 1962 [1]
Wikimedia Commons har media som rör Storspigg.
|