Hoppa till innehållet

Stocksunds station

Från Wikipedia
Stocksunds station
Nuvarande Stocksunds station med Sikrenotunneln. Tåget är på väg in i tunneln söderut mot Stockholms Östra.
Stationsinformation
OrtStocksund
Öppnade1890
Trafikeras avSL
ArkitektSigge Cronstedt
TrafiktypLokaltåg
Kapacitet
Antal spår2
Passagerare per år109 500 (2016)
Förbindelser
Anslutande linjerRoslagsbanan
Föregående station 29  Universitetet
Efterföljande station 29  Mörby
Läge
Avstånd från Stockholms Östra4,7 km
Koordinater59°22′58″N 18°2′53″Ö / 59.38278°N 18.04806°Ö / 59.38278; 18.04806 (gamla stationsläget), 59°23′2″N 18°2′42″Ö / 59.38389°N 18.04500°Ö / 59.38389; 18.04500 (nuvarande läge)
StationssignaturSsu
Karta Gamla stationsläget med kryssymbol och nuvarande med järnvägssymbol.
Det gamla stationshuset vid stationens tidigare plats i februari 2014.

Stocksunds station är en järnvägsstation vid Roslagsbanan. Stationen betjänar Stocksund i Danderyds kommun.

Stationen låg tidigare närmare Stocksunds hamn och hade spår dit för omlastning av gods till fartyg. I hamnen låg också Djursholmsbanans elverk, som försåg järnvägen med elektricitet. Från stationen utgick också Långängsbanan, som var en spårväg med ett par hållplatser.

Stationshuset på 1950-talet.

Från början låg Stocksunds station väster om järnvägen. Den första stationen invigdes 1890 strax norr om bron över Stocksundet och Stocksunds värdshus, och här växte fram ett litet bycentrum till den nya bebyggelsen i Stocksunds villakvarter.[1]

Vid den gamla stationens plats finns stationshuset kvar. Det är en kulturhistoriskt värdefull byggnad i kvarteret Bagaren vid Stockholmsvägen 24 i Stocksund, Danderyds kommun. Stocksunds stationshus ritades av arkitekt Sigge Cronstedt och byggdes 1905 för Roslagsbanans hållplats i Stocksund. I mars 1996 lades stationen ned. Byggnaden står kvar och är idag k-märkt samt privatbostad.[2]

Stocksunds stationshus invigdes år 1905 och tillkom i samband med att verksamheterna på Djursholmsbanan och Långängsbanan inleddes. Stationsbyggnaden ritades i en blandning av nationalromantik och svensk jugend av arkitekt Sigge Cronstedt som stod bakom samtliga stations- och hållplatsbyggnader utefter Djursholmsbanan, Mörby verkstäder och Djursholmsbanans elverk.[3] Byggnaden är ett trähus i 1½ våningar med ett högt valmat sadeltak. Fasaderna är klädda med liggande panel och vissa partier med spån. I stationshuset fanns väntsal och biljettlucka samt lägenhet för järnvägspersonal. Mellan 1911 och 1966 var stationen utgångspunkt för Långängsbanan, ett 1,2 kilometer långt stickspår mot Långängstorp. Servicen i stationshuset upphörde på 1970-talet och det var därefter inte tillgängligt för de resande.

Byggnaden och rälsen hade stor roll i den svenska ungdomsrysaren Svart Lucia 1992.

I mars 1996 lades den gamla stationen ned när spåren fick en annan, västligare sträckning över nya Stocksunds järnvägsbro som uppfördes ett hundratal meter väster om den gamla, intill Norrtäljevägen (E18). Här finns numera Stocksunds station, med sidoplattformar på vardera sidan av banan och utan något stationshus eller annan särskild service.

Järnvägsrälsen där den gamla stationen låg har rivits upp och ersatts med parkvägar närmast stationshuset och längre bort med huvudvägen in mot Stocksund. Idag präglas området av väg- och järnvägshistorik och är enligt Danderyds kommun av stort kultur- och kommunikationshistoriskt intresse. Platsen har formellt fått namnet Järnvägsdalen.

Stationen planeras att läggas ned i samband med Roslagsbanans utbyggnad till T-centralen.[4]

  1. ^ Nya Stocksundsboken (2011), s. 44
  2. ^ Kulturmiljöhandbok för Danderyds kommun, 2:a upplagan 2003, s. 167
  3. ^ Stockholms läns museum: Stocksunds station mm. (Stocksundet).
  4. ^ ”Roslagsbanan till city”. www.sll.se. Arkiverad från originalet den 16 oktober 2021. https://web.archive.org/web/20211016190503/https://www.sll.se/verksamhet/kollektivtrafik/aktuella-projekt/Roslagsbanan/roslagsbanan-till-city/. Läst 16 oktober 2021. 

Tryckta källor

[redigera | redigera wikitext]
  • Sällskapet Amorina (2011). Nya Stocksundsboken. Stockholm: Hjalmarson & Högberg Bokförlag AB. ISBN 978-91-7224-146-6 

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]