Stockholm Bell Telefonaktiebolag
Stockholms Bell Telefonaktiebolag blev Sveriges första telefonbolag.[1] När Stockholm Bell Telefonaktiebolags station öppnades den 1 september 1880 var 121 abonnenter anslutna och antalet hade ökat till 218 vid årets slut.[2]
Historia
[redigera | redigera wikitext]
Bolaget grundades av tre telegrafkommissarier vid Stockholms telegrafstation vid namn Lybeck, Bratt och Recin. Alla tre var tidigare anställda vid Telegrafverket. Bolaget bildades efter att de hade skrivit till Telegrafstyrelsen och Överståthållareämbet och fått tillstånd att anlägga ett telefonnät i Stockholm. Ursprungligen skedde arbetet under företagsnamnet Stockholms Telefonförening.[2] Det nya bolaget Stockholms Bell Telefonaktiebolag bildades dock innan anläggningen var klar och var ett dotterbolag till The International Bell Telephone Company. Som i sin tur grundades av Bellbolaget (Bell Telephone Company).[3]
En förutsättning för Stockholms Bell Telefonaktiebolags bildande var att de så kallade Bell-telefonerna kom till Sverige. De tillverkades i USA där de hade funnits sedan slutet av år 1877. Genom dem gick det för första gången att ringa till alla som hade en telefon som var ansluten till en telefonstation i Sverige. Från början var bolagets stationer bara öppna mellan klockan 9-22. Från och med maj 1883 var de dock öppna dygnet runt. Kostnaden för ett obegränsat antal samtal var från början 160 kronor per år i Gamla stan, 240 kronor i innerstaden i övrigt och 280 kronor i de yttre delarna. Detta var inte dyrare än andra jämförbara bolag utomlands.[2] Även om Stockholm Bell Telefonaktiebolag var först ut blev konkurrensen snabbt hård. Ett år efter lanseringen kom Televerket in på marknaden och tre år senare bildades Stockholms Allmänna Telefonaktiebolag (SAT). Genom sina låga avgifter kunde SAT växa snabbt. Samtidigt gjorde konkurrensen mellan SAT och Stockholm Bell Telefonaktiebolag att Stockholm år 1885 hade 5 000 telefonapparater. Detta var fler än i någon annan stad i världen.[4]
Stockholms Bell Telefonaktiebolag hade dock svårt att klara konkurrensen i längden och de behövde snart börja sälja av anläggningar till Televerket.[5][6] SAT hade även ett avtal med Ericsson som innebar att Ericsson inte fick sälja telefoner eller telefonutrustning till något annat telefonbolag i Stockholm. Stockholm Bell Telefonaktiebolag tvingades därför fortsätta importera sina produkter från utlandet.[7] År 1888 köpte SAT en aktiemajoritet i Stockholm Bell Telefonaktiebolag. Bolaget fick sedan inskränka verksamheten till Östermalm. År 1908 upphörde bolaget slutligen helt med sin telefonverksamhet. Då hade de totalt 15 000 abonnenter.[2] Tio år senare år 1918 tog staten dock över det sista privata telefonbolaget och det svenska telefonmonopolet var ett faktum.[8]
Även om Stockholm Bell Telefonaktiebolag inte lyckades som eget företag fortsatte Stockholm att under 1880- och 1890-talet att utvecklas till en av Europas telefontätaste städer.[9]
Referenser
[redigera | redigera wikitext]- ^ Charlotta Kåks Röshammar (13 juni 2008). ”Telefonen har blivit dussinvara”. Arbetet. https://arbetet.se/2008/06/13/telefonen-har-blivit-dussinvara/. Läst 10 november 2024.
- ^ [a b c d] Företagskällan (16 september 2016). ”Sveriges första telefonbolag”. Företagskällan. https://www.foretagskallan.se/foretagskallan-nyheter/lektionsmaterial/sveriges-forsta-telefonbolag/. Läst 10 november 2024.
- ^ K V Tahvanainen. ”Sweden’s first telephone company”. Ericsson. https://www.ericsson.com/en/about-us/history/communication/early-developments/swedens-first-telephone-company. Läst 10 november 2024.
- ^ Arne Kaijser (16 mars 2001). ”När telekriget kom till Stockholm”. Populär Historia. https://popularhistoria.se/teknik/uppfinningar/nar-telekriget-kom-till-stockholm. Läst 10 november 2024.
- ^ Skårfors, Rikard (1997). ”Telegrafverkets inköp av enskilda telefonnät : omstruktureringen av det svenska telefonsystemet 1883-1918 - Working papers in transport and communication history 1997:3”. Departments of Economic History, Umeå University and Uppsala University. https://www.diva-portal.org/smash/get/diva2:128644/FULLTEXT01.pdf. Läst 10 november 2024.
- ^ ”Från leksak till nödvändighet”. Swedbank. 14 december 2009. https://www.swedbank-aktiellt.se/2009/december/fran_exklusiv_leksak_till_allman_nyttopryl.csp. Läst 10 november 2024.
- ^ ”Telephone lines to every home”. Ericsosn. https://www.ericsson.com/en/about-us/history/company/from-birth-to-merger/telephone-lines-to-every-home. Läst 10 november 2024.
- ^ Lars Bertil Fimmerstad. ”Snabbt flest telefoner i världen på 1880-talet”. Ur Stockholms Historia - blogg av Lars Fimmerstad. https://www.stockholmshistoria.com/arbetsliv/flest-telefoner-i-varlden-pa-ett-par-ar/. Läst 10 november 2024.
- ^ ””Förteckning å Medlemmar i Stockholms Telefonförening” 1882”. Stockholmskällan. 2 december 2021. https://stockholmskallan.stockholm.se/post/28582. Läst 10 november 2024.