Stenocercus imitator
 |
Den här artikeln har skapats av Lsjbot, ett program (en robot) för automatisk redigering. (2013-02) Artikeln kan innehålla fakta- eller språkfel, eller ett märkligt urval av fakta, källor eller bilder. Mallen kan avlägsnas efter en kontroll av innehållet (vidare information) |
| Stenocercus imitator Status i världen: Livskraftig (lc)[1] | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass | Kräldjur Reptilia |
| Ordning | Fjällbärande kräldjur Squamata |
| Familj | Tropiduridae |
| Släkte | Stenocercus |
| Art | Stenocercus imitator |
| Vetenskapligt namn | |
| § Stenocercus imitator | |
| Auktor | Cadle 1991 |
| Hitta fler artiklar om djur med | |
Stenocercus imitator[2] är en ödleart som beskrevs av John E. Cadle 1991. Stenocercus imitator ingår i släktet Stenocercus och familjen Tropiduridae.[3][4] IUCN kategoriserar arten globalt som livskraftig.[1]
Artens utbredningsområde är Peru.[3] Inga underarter finns listade i Catalogue of Life.[3]
Källor
[redigera | redigera wikitext]- ^ [a b] 2010 Stenocercus imitator Från: IUCN 2012. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2012.2 <www.iucnredlist.org>. Läst 24 oktober 2012.
- ^ Cadle J E. (1991) Systematics of lizards of the genus Stenocercus (Iguania Tropiduridae) from northern Peru. New species and comments on relationships and distribution patterns., Proceedings of the Academy of Natural Sciences of Philadelphia 143: 1-96. (erratum published in Proc. Acad. Nat. Sci. Philad. 144 (1993): 345).
- ^ [a b c] Bisby F.A., Roskov Y.R., Orrell T.M., Nicolson D., Paglinawan L.E., Bailly N., Kirk P.M., Bourgoin T., Baillargeon G., Ouvrard D. (red.) (4 november 2011). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2011 Annual Checklist.”. Species 2000: Reading, UK. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2011/search/all/key/stenocercus+imitator/match/1. Läst 24 september 2012.
- ^ Stenocercus imitator i TIGR Reptile Database. Uetz P., 2016. Läst 4 mars 2018.
|