Hoppa till innehållet

Sten Larson (konstnär)

Från Wikipedia

Sten Larson, född 29 augusti 1908 i Sankt Matteus församling, Stockholm, död 12 mars 1999 i Ellös, Morlanda församling, Västra Götalands län[1] var en svensk målare och ornitolog, verksam i Göteborg.

Sten Larson var son till trävaruhandlaren direktör Sven Larson och hans hustru Märta, född Karlsson, och från 1933 gift med Inger Hård af Segerstad. Efter studentexamen i Göteborg 1928 studerade han under sommaren språk vid universitetet i Neuchâtel och var elev vid Göteborgs handelsinstitut 1929-1930. Han fortsatte därefter med konststudier för Sigfrid Ullman vid Valands målarskola 1930-1932 samt för Othon Friesz, Marcel Gromaire och Charles Despiau vid Maison Watteau i Paris 1932-1933. Han gjorde studieresor i Europa och Tunisien 1938 samt till länder i Västafrika från Mauretanien till Elfenbenskusten 1949.[2] Han medverkade i utställningar på SDS-hallen i Malmö, Göteborgs konsthall, Lorensbergs konstsalong, Ystads konstmuseum och på Mässhallen i Göteborg. Larson målade stilleben, figurer, landskap, stadsbilder, jaktbilder och djurstudier med fåglar i olja eller akvarell. Larson är representerad vid Göteborgs konstmuseum, Borås konstmuseum, Oskarshamn konstmuseum, Karl Johansskolan i Göteborg och Göteborgs yrkesskola.[3]

Som ornitolog och biologisk lekman gjorde Larson insatser inom områdena djurgeografi och ekologi. Detta resulterade i vetenskapliga publikationer om fågelpopulationer som bebor nordliga och öppna miljöer. För detta arbete blev han 1982 filosofie hedersdoktor vid Göteborgs universitet.[4]

En ateljébyggnad som Sten Larsons far lät uppföra för sin son på ett berg vid Stenungsund har på 2000-talet fått medial uppmärksamhet och betraktas som stilhistoriskt intressant och bevaringsvärdig.[5]

  1. ^ Sveriges Dödbok 1901–2009, DVD-ROM, Version 5.00, Sveriges Släktforskarförbund (2010).
  2. ^ Larson, Sten i Vem är vem, Götaland utom Skåne, Halland, Blekinge, 1965.
  3. ^ Svenskt konstnärslexikon
  4. ^ Hedersdoktorer vid Göteborgs universitet 1907–2007 sida 96.
  5. ^ Nytt liv i funkisateljén Göteborgs-Posten 2008-08-20. Läst 2014-08-13.