Statens veterinärmedicinska anstalt
| Statens veterinärmedicinska anstalt (SVA) | |
 Entren till Statens veterinärmedicinska anstalt | |
| Departement | Landsbygds- och infrastrukturdepartementet |
|---|---|
| Organisationstyp | Statlig förvaltningsmyndighet |
| Ledning | Myndighetschef |
| Kommun | Uppsala |
| Län | Uppsala |
| Organisationsnr | 202100-1868 |
| Generaldirektör | Ann Lindberg |
| Instruktion | (2009:1394) |
| Webbplats | www.sva.se |
Statens veterinärmedicinska anstalt (SVA) är en svensk statlig förvaltningsmyndighet som har till uppgift att vara veterinärmedicinskt expert- och serviceorgan åt myndigheter och enskilda.[1] SVA ska bland annat utreda smittsamma djursjukdomars uppkomst, orsak och spridningssätt och vara nationellt veterinärmedicinskt laboratorium.[2] SVA är också nationellt referenslaboratorium enligt EU:s zoonosdirektiv och europeiskt referenslaboratorium på området campylobacter[3]. SVA är en beredskapsmyndighet och hanterar utbrott av allvarliga djursjukdomar och samhällskriser. Myndigheten, som finns i Uppsala, sorterar under Landsbygds- och infrastrukturdepartementet. Vid SVA arbetar ca 350 veterinärer, forskare, biomedicinska analytiker, IT-personal, ekonomer, HR-experter, tekniker m.fl.[4] Myndigheten började sin verksamhet 1 november 1911 och hade 1911–1943 namnet Statens veterinärbakteriologiska anstalt.[5] Tidigare låg SVA i Stockholm, på Frescati Backe i en byggnad ritad av den välkände svenske Stockholmsarkitekten Gunnar Asplund tillsammans med arkitekten Joel Lundeqvist. Byggnaden stod klar 1944.
Myndigheten är från 1 oktober 2022 beredskapsmyndighet och ingår i beredskapssektorn livsmedelsförsörjning och dricksvatten.[6]
Utrotade djursjukdomar i Sverige
[redigera | redigera wikitext]Exempel på smittsamma djursjukdomar som utrotats i Sverige:[7]
| År | Sjukdom |
|---|---|
| 1957 | Smittsam kastsjuka (brucellos) |
| 1958 | Nöttuberkulos |
| 1995 | Aujezkys sjukdom (AD) hos gris, ett herpesvirus som kan vara dödligt för grisarna |
| 1998 | Herpesvirus hos nöt (IBR/BLV), kan ge feber, sår, hosta och missfall |
| 2000 | Leukos (EBL/BLV), tumörsjukdom hos nötkreatur |
| 2007 | Respiratorisk och reproduktionsstörande sjukdom hos gris, (PRRS), en virussjukdom som kan ge missfall och ökad dödlighet hos smågrisar |
| 2008 | Blåtunga, insektsspritt virus som kan ge både lindrig och dödlig sjukdom bland nötkreatur och får |
| 2009 | Bovin virusdiarré, BVD, en virussjukdom som orsakar missfall, missbildningar, diarré och hosta bland kalvar |
Chefer
[redigera | redigera wikitext]Myndigheten har haft följande chefer:
| År | Chef |
|---|---|
| 1911–1923 | Arvid Bergman, föreståndare |
| 1923–1924 | Edvin Berthold Lehnert, tillförordnad föreståndare[8] |
| 1924–1938 | Sven Wall, föreståndare |
| 1938–1958 | Albert Hjärre, föreståndare |
| 1958–1982 | Hans-Jörgen Hansen, föreståndare |
| 1982–1994 | Göran Hugoson, föreståndare |
| 1994–2003 | Lars-Erik Edqvist, generaldirektör |
| 2003–2012 | Anders Engvall, generaldirektör |
| 2012–2019 | Jens Mattsson, generaldirektör |
| 2019– | Ann Lindberg, generaldirektör |
Källor
[redigera | redigera wikitext]- ^ 1 § förordningen (2009:1394) med instruktion för Statens veterinärmedicinska anstalt.
- ^ 2 § förordningen (2009:1394) med instruktion för Statens veterinärmedicinska anstalt.
- ^ ”Referenslaboratorium - SVA”. www.sva.se. https://www.sva.se/om-oss/verksamhet/diagnostik-och-analysverksamhet/sva-ar-nationellt-referenslaboratorium/. Läst 6 maj 2015.
- ^ ”Årsredovisning 2015 Statens veterinärmedicinska anstalt”. Arkiverad från originalet den 27 augusti 2016. https://web.archive.org/web/20160827025328/http://sva.se/globalassets/redesign2011/pdf/om_sva/publikationer/trycksaker/sva-arsredov-2015.pdf. Läst 17 november 2016.
- ^ Statens veterinärbakteriologiska anstalt i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1917)
- ^ 1a § förordningen (2009:1394) med instruktion för Statens veterinärmedicinska anstalt och 18, 23 §§ bilaga 1-2 förordningen (2022:524) om statliga myndigheters beredskap
- ^ ”SVA - 100 år av kunskap. 1911-2011”. Arkiverad från originalet den 18 november 2016. https://web.archive.org/web/20161118040201/http://www.sva.se/globalassets/redesign2011/pdf/om_sva/publikationer/sva_100_webb.pdf. Läst 17 november 2016.
- ^ Lewenhaupt, Sten (1961). Svenska högre ämbetsmän från 1634. Stockholm: P.A. Norstedt & Söners Förlag. sid. 172.