Hoppa till innehållet

Större vattenbagge

Från Wikipedia
Större vattenbagge
Status i Sverige: Nära hotad[1]
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamLeddjur
Arthropoda
UnderstamSexfotingar
Hexapoda
KlassEgentliga insekter
Insecta
OrdningSkalbaggar
Coleoptera
FamiljPalpbaggar
Hydrophilidae
SläkteHydrophilus
ArtStörre vattenbagge
Hydrophilus piceus
Vetenskapligt namn
§ Hydrophilus piceus
Auktor(Linnaeus, 1758)
De förstorade främre fotlederna hos hane av större vattenbagge.
De förstorade främre fotlederna hos hane av större vattenbagge.
Hitta fler artiklar om djur med

Större vattenbagge (Hydrophilus piceus)[2] är en skalbaggsart som först beskrevs av Carl von Linné 1758. Större vattenbagge ingår i släktet Hydrophilus, och familjen palpbaggar.[2] Enligt den svenska rödlistan är arten nära hotad i Sverige[1]. I Finland anses arten inte etablerad, och har ännu (2019) ej bedömts ifråga om hotstatus[3].

En helsvart, ofta grönskimrande, stor, oval och lång skalbagge, vanligen med mycket välvd kropp. Även buken är triangelformigt välvd. Hanens framfötter har den yttersta kloleden förstorad (se bild). Arten är stor, med en kroppslängd på mellan 34 och 50 mm.[1]

Arten omfattar stora delar av Palearktis mellan Medelhavsområdet inklusive Nordafrika i söder till södra Norden i norr, och österut, om än fragmenterat, till Sibirien och norra Indien.[4]

Förekomst i Sverige och Finland

[redigera | redigera wikitext]

I [[[Sverige]] förekommer arten sparsamt i Skåne, på Öland och Gotland Den har även tidigare påträffats i Östergötland och Uppland.[1]

Arten är mycket sällsynt i Finland, och betraktas som "slumpmässig vandrare". Endast fyra fynd är gjorda, varav tre är registrerade: Två vid sydkusten (Hangö i landskapet Nyland och i Djurgården i Helsingfors) samt ett något inåt i landet, vid Kouvola i landskapet Kymmenedalen. Arten har inte fått någon rödlisteklassificering.[3]

I övriga Norden förekommer den i Danmark och eventuellt även södra Norge[1] (den senare förekomsten är omdiskuterad[4]).

Habitatet utgörs av grunda, vegetationsrika vattensamlingar med riklig växtlighet, gärna på kalkstensgrund. Arten vill ha gyttjig botten men klart vatten.[1]

Skalbaggarna parar sig under våren. Äggen läggs i en flytande kokong med omkring 50 till 70 ägg. Larverna är rovdjur, som framför allt livnär sig av vattenlevande snäckor. Insektslarver kan också tas.[5] De vuxna skalbaggarna kommer fram under sommaren och har en livslängd på upptill tre år.[1] Till skillnad från larverna är de övervägande växtätare, som tar andmat, vattenpester och grönalger.[5] Uppgifter finns, att den även kan ta as[5] och andra leddjur[1]. Skalbaggarna är inga goda simmare, utan uppehåller sig främst nära stranden, där de kan krypa på bottnen.[5] Däremot är de skickliga flygare, som gärna dras till ljuskällor.[4]

  1. ^ [a b c d e f g h] Ljungberg, H., Andrén, B., Ehnström, B., Wikars, L.-O et al. (2019, 2020). ”Större vattenbagge Hydrophilus piceus. Artbestämning. Artdatabanken. https://artfakta.se/artbestamning/taxon/101094. Läst 24 oktober 2022. 
  2. ^ [a b] Ljungberg, H., Andrén, B., Ehnström, B., Wikars, L.-O et al.. Hydrophilus piceus (Linnaeus, 1758) | större vattenbagge”. Namn och släktskap. Artdatabanken. https://namnochslaktskap.artfakta.se/taxa/101094/details?lang=sv. Läst 24 oktober 2022. 
  3. ^ [a b] Jyrki Muona, Jaakko Mattila (2019). Hydrophilus piceus. Finlands artdatacenter. https://laji.fi/sv/taxon/MX.188937. Läst 24 oktober 2022. 
  4. ^ [a b c] Hydrophilus piceus (Linnaeus, 1758) Great Silver Water Beetle” (på engelska). UK Beetles. https://www.ukbeetles.co.uk/hydrophilus-piceus. Läst 25 oktober 2022. 
  5. ^ [a b c d] Lars Hendrich och Michael Balke (1995). ”Zum Vorkommen der Kolbenwasserkäfer, Hydrophilus aterrimus (Eschscholtz) und Hydrophilus piceus (L.), in Berlin (Coleoptera: Hydrophilidae) - Verbreitung, Habitatbindung, Gefährdung, Schutzmaßnahmen” (på tyska). Berliner Naturschutzblätter. Arkiverad från originalet den 7 oktober 2007. https://web.archive.org/web/20071007125958/http://www.wasserkaefer.de/PDF/KOLBENWASSERK%C4fFER.pdf. Läst 24 oktober 2022. 

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]