Större snabelsvärmare

	Större snabelsvärmare
	Större snabelsvärmare
Systematik
Domän	Eukaryoter; Eukaryota
Rike	Djur; Animalia
Stam	Leddjur; Arthropoda
Understam	Sexfotingar; Hexapoda
Klass	Insekter; Insecta
Ordning	Fjärilar; Lepidoptera
Familj	Svärmare; Sphingidae
Underfamilj	Macroglossinae
Släkte	Deilephila
Art	Större snabelsvärmare; D. elpenor
Vetenskapligt namn
	§ Deilephila elpenor
Auktor	Linné, 1758
Synonymer
	Allmän snabelsvärmare
	Större snabelsvärmare
	Hitta fler artiklar om djur med Djurportalen

Större snabelsvärmare (Deilephila elpenor) är en färgstark fjäril i familjen svärmare (Sphingidae) som främst är aktiv i skymningen under för- och högsommaren då den suger nektar ur blommor.

Utseende

Den större snabelsvärmaren har ett vingspann på mellan 50 och 70 millimeter, honan är något större än hanen men hanen har något kraftigare och lite längre antenner.^[1] Fjärilskroppen är rosaröd med olivgröna linjer. Framvingarna är olivgröna med rosaröda inslag. Bakvingen är svart innerst och rosaröd ytterst. Mindre snabelsvärmare är snarlik men är mindre och har en mer diskret olivgrön färg på bakvingen. Larven är som fullvuxen 70–80 millimeter lång och kan vara antingen brunsvart eller, mindre vanligt, grön.

Larv.
Puppa.

Utbredning

Större snabelsvärmare finns i en stor del av Europa och vidare österut till Stilla havet och Japan.^{[källa behövs]} I Norden finns den i Danmark, södra Norge och Finland, och i Sverige från Skåne till Ångermanland samt längs norrlandskusten.

Ekologi

Den större snabelsvärmaren finns i många olika miljöer, som till exempel lövskog, skogsbryn, gläntor, hyggen och ängsmarker. Den kan ses i skymningen svävande som en kolibri vid blommor som den suger nektar av, till exempel kaprifol, syren, tjärblomster, glimmar, vänderot, floxar och såpnejlika. Den har ett bra mörkerseende.^[2] Flygtiden är från mitten av maj till mitten av augusti i södra Sverige. I norr något senare. Äggen läggs enstaka eller parvis på värdväxten som främst är dunörtsväxter, måror och balsaminväxter, i Sverige oftast på mjölkört och gulmåra. Larven är fullvuxen i augusti eller i början på september och vandrar då iväg för att hitta en lämplig förpuppningsplats. Om larven blir skrämd intar den en skräckställning genom att dra ihop de främre segmenten vilket gör att ögonfläckarna förstoras. Den förpuppar sig i markskiktets förna. Puppan övervintrar, ibland till och med två vintrar.

Färgseende i mörker

En forskargrupp vid Lunds universitet lyckades år 2002 visa att Delephilia Elpenor kan se färger i mörker. Med hjälp av beteendeexperiment kunde forskarna visa att nattfjärilen kunde lära sig skilja på olikfärgade konstgjorda blommor i mycket svagt ljus, motsvarande en stjärnklar natt – så svagt ljus att människor på sin höjd ser gråskalor.^[3]

Etymologi

Dess vetenskapliga släktnamn Deilephila, kommer från grekiskans "deile" som betyder kväll eller skymning, och "phileo" som betyder älska som en vän, och syftar på att arten är som mest aktiv i kväll och skymning. Artepitetet Elpenor var namnet på en av Odysseus följeslagare, som blev förvandlad till ett svin av trollkvinnan Circe. Orsaken till detta namnval är att larvens korta huvud, när den drar sig tillbaka i skyddsställning, tillsammans med dess ihopdragna thoraxsegment gör att den kan påminna något om ett svintryne.^[1]

Referenser

Noter

^ [a b] ”Större (Allmän) snabelsvärmare”. Naturhistoriska Riksmuseet. Arkiverad från originalet den 15 september 2017. https://web.archive.org/web/20170915114731/http://www.nrm.se/faktaomnaturenochrymden/djur/insekterochspindeldjur/fjarilar/ovrigafjarilar/storreallmansnabelsvarmare.465.html. Läst 15 september 2017.
^ Michaela Lundell (2010) Blick för nya lösningar, ur: Vem ska bort? Naturskyddsföreningen, ISBN 978-91-558-0039-0.
^ ”Nattfjärilar kan se färger i mörker”. Lunds universitet. 31 oktober 2002. https://www.forskning.se/2002/10/31/nattfjarilar-kan-se-farger-i-morker/. Läst 22 juni 2020.

Tryckta källor

Nationalnyckeln till Sveriges flora och fauna. Fjärilar: Ädelspinnare-tofsspinnare. Lepidoptera: Lasiocampidae-Lymantriidae. 2006. ArtDatabanken, SLU, Uppsala, ISBN 91-88506-58-4

Externa länkar

Wikimedia Commons har media som rör större snabelsvärmare.
Bilder & media

[NRM-1] [a b] ”Större (Allmän) snabelsvärmare”. Naturhistoriska Riksmuseet. Arkiverad från originalet den 15 september 2017. https://web.archive.org/web/20170915114731/http://www.nrm.se/faktaomnaturenochrymden/djur/insekterochspindeldjur/fjarilar/ovrigafjarilar/storreallmansnabelsvarmare.465.html. Läst 15 september 2017.

[2] Michaela Lundell (2010) Blick för nya lösningar, ur: Vem ska bort? Naturskyddsföreningen, ISBN 978-91-558-0039-0.

[3] ”Nattfjärilar kan se färger i mörker”. Lunds universitet. 31 oktober 2002. https://www.forskning.se/2002/10/31/nattfjarilar-kan-se-farger-i-morker/. Läst 22 juni 2020.

[1]

[2]

[3]