Hoppa till innehållet

Större falknattskärra

Från Wikipedia
Större falknattskärra
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningNattskärrfåglar
Caprimulgiformes
FamiljNattskärror
Caprimulgidae
SläkteChordeiles
ArtStörre falknattskärra
C. minor
Vetenskapligt namn
§ Chordeiles minor
Auktor(Forster, 1771)
Utbredning

Större falknattskärra[2] (Chordeiles minor) är en nord- och centralamerikansk fågel i familjen nattskärror.[3]

Kännetecken

[redigera | redigera wikitext]

Falknattskärror är liksom övriga nattskärror kryptiskt tecknade i brunt, grått, vitt och svart men har karakteristiskt lång kluven stjärt och glider i snedställda vingar med knickad knoge. Större falknattskärra är mellan 23 och 25,5 centimeter i längd[4] och har svarta obandade handpennor med ett vitt tvärband halvvägs mellan knogen och spetsen,[4] längre in än den i övrigt lika sydligare och västligare mindre falknattskärran.[5] Hanen har även en tydlig vit strupfläck som hos honan är mindre och beigefärgad.[4]

I flykten uppvisande de karakteristiska vita vingfläckarna.

Från hanen hörs ett raspande, nasalt och elektriskt "beeezrh". Honan är mestadels tyst, men kan avge låga kluckande läten.[5]

Utbredning och systematik

[redigera | redigera wikitext]

Större falknattskärra delas in i åtta underarter med följande utbredning:[3]

  • Chordeiles minor minor – centrala och södra Kanada till norra och nordöstra USA
  • Chordeiles minor hesperis – sydvästra Kanada och västra USA
  • Chordeiles minor sennetti – sydcentrala Kanada och nordcentrala USA
  • Chordeiles minor howelli – väst- och sydcentrala USA
  • Chordeiles minor henryi – sydvästra USA och nordcentrala Mexiko, övervintrar i Colombia
  • Chordeiles minor asserriensis – sydcentrala USA till nordligaste Mexiko (norra Tamaulipas)
  • Chordeiles minor chapmani – sydöstra USA
  • Chordeiles minor panamensis – östra Honduras, Belize och Nicaragua till Panama

Arten är en sällsynt gäst i Europa med fynd i Storbritannien, Irland och Azorerna.[6]

Levnadssätt

[redigera | redigera wikitext]

Större falknattskärra är vanlig kring fält, dammar, skogsgläntor och andra öppna områden, till och med över byar och städer. Den är mestadels nattaktiv, men ses till skillnad från de flesta nattskärror även dagtid flyga rätt högt upp på jakt efter insekter. Fågeln ses mestadels enstaka, men kan också forma lösa grupper.[5]

Status och hot

[redigera | redigera wikitext]

Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population, men tros minska i antal, dock inte tillräckligt kraftigt för att den ska betraktas som hotad.[1] IUCN kategoriserar därför arten som livskraftig (LC).[1] Världspopulationen uppskattas till 16 miljoner häckande individer.[7]

  1. ^ [a b c] Birdlife International 2012 Chordeiles minor Från: IUCN 2015. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2015.4 www.iucnredlist.org. Läst 1 februari 2016.
  2. ^ Sveriges ornitologiska förening (2017) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2017-08-14
  3. ^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2016) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2016 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-08-11
  4. ^ [a b c] Svensson, Lars; Peter J. Grant, Killian Mullarney, Dan Zetterström (2009). Fågelguiden: Europas och Medelhavsområdets fåglar i fält (andra upplagan). Stockholm: Bonnier Fakta. sid. 234. ISBN 978-91-7424-039-9 
  5. ^ [a b c] Sibley, David Allen (2003). The Sibley Field Guide to Birds of Eastern North America. Alfred A. Knopf, New York. sid. 45. ISBN 0-679-45120-X 
  6. ^ Fynd av större falknattskärra i Västpalearktis på Tarsiger.com
  7. ^ Partners in Flight (2017). Avian Conservation Assessment Database. 2017.

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]