Stäpplämmel
| Stäpplämmel Status i världen: Livskraftig (lc)[1] | |
 unga stäpplämlar (cirka 6 veckor gamla) | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass | Däggdjur Mammalia |
| Ordning | Gnagare Rodentia |
| Överfamilj | Musliknande gnagare Myomorpha |
| Familj | Hamsterartade gnagare Cricetidae |
| Underfamilj | Sorkar Arvicolinae |
| Släkte | Lagurus Gloger, 1841 |
| Art | Stäpplämmel L. lagurus |
| Vetenskapligt namn | |
| § Lagurus lagurus | |
| Auktor | Pallas, 1773 |
| Hitta fler artiklar om djur med | |
Stäpplämmel eller grålämmel (Lagurus lagurus) är en gnagare i underfamiljen sorkar och placeras som ensam art i släktet Lagurus.[2] Den förekommer i västra och centrala Asien.
Utseende
[redigera | redigera wikitext]Stäpplämmelns päls är på ovansidan grå (ibland med kanelbrun skugga) med en påfallande mörk strimma. Undersidan är vitaktig. Kroppslängden ligger mellan 8 och 12 centimeter och därtill kommer svansen som bara är en centimeter lång. Stäpplämmeln kännetecknas dessutom av små öron som nästan är gömda i pälsen. Hos honor förekommer åtta spenar.[3]
Utbredning och systematik
[redigera | redigera wikitext]Idag sträcker sig artens utbredningsområde från östra Ukraina till östra Mongoliet och nordöstra Kina. Stäpplämmeln lever i låglandet och i bergstrakter upp till 2800 meter över havet.[1] Omkring 1900 fanns arten även i västra och mellersta Ukraina men där blev djuret utrotad. Man har funnit fossil av arten från pleistocen då den levde på stäpper över stora delar av Europa.
Trots namnet är stäpplämmeln inte närmare släkt med lämlarna i tribuset Lemmini. Dess närmaste släktingar utgörs troligen av amerikansk grålämmel och jordsorkarna.
Ekologi
[redigera | redigera wikitext]Under år med stora populationer hittas ofta bon av 30 till 50 stäpplämlar på en hektar land.[3] Habitatet utgörs främst av stäpper och halvöknar men i år med stort antal individer förekommer de även på jordbruksmark och på ängar för boskapsdjur.[3] Vid dessa tider räknas de som skadedjur för sädesväxter.
Stäpplämlar skapar underjordiska bon som ligger cirka 90 centimeter under marken. Den centrala kammaren har en diameter av ungefär 10 centimeter och polstras med växtdelar. Djuret är främst aktiv på natten och vilar på dagen i bon.[3] Födan utgörs av olika växter som ibland kompletteras med insekter. Honor kan para sig upp till 6 gånger per år och per kull föds cirka 5 ungar.[1]
Referenser
[redigera | redigera wikitext]- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från tyskspråkiga Wikipedia, 14 mars 2010.
Noter
[redigera | redigera wikitext]- ^ [a b c] Lagurus lagurus på IUCN:s rödlista, auktor: Tsytsulina, K., Formozov, N., Zagorodnyuk, I., Batsaikhan, N. & Sheftel, B. 2016, besökt 3 november 2018.
- ^ Wilson & Reeder, red (2005). ”Lagurus” (på engelska). Mammal Species of the World. Baltimore: Johns Hopkins University Press. ISBN 0-8018-8221-4
- ^ [a b c d] Nowak (1999) sid.1475-1476
Tryckta källor
[redigera | redigera wikitext]- Ronald M. Nowak (1999) Walker's Mammals of the World. Johns Hopkins University Press, ISBN 0-8018-5789-9
- Ralf Sistermann (2006) Steppenlemminge und andere Wühlmäuse, Biologie-Haltung-Zucht. Natur und Tier - Verlag, ISBN 3-937285-60-1
|