Pärlsisel

	Pärlsisel; Status i världen: Nära hotad
Systematik
Domän	Eukaryoter; Eukaryota
Rike	Djur; Animalia
Stam	Ryggsträngsdjur; Chordata
Understam	Ryggradsdjur; Vertebrata
Klass	Däggdjur; Mammalia
Ordning	Gnagare; Rodentia
Underordning	Ekorrartade; Sciuromorpha
Familj	Sciuridae
Tribus	Marmotini
Släkte	Spermophilus
Art	Pärlsisel; S. suslicus
Vetenskapligt namn
	§ Spermophilus suslicus
Auktor	Güldenstädt, 1770
	Hitta fler artiklar om djur med Djurportalen

Pärlsisel, Spermophilus suslicus, är en dagaktiv, underjordiskt levande gnagare som tillhör ekorrfamiljen.

Taxonomi

Catalogue of Life listar 3 underarter:^[2]

Spermophilus suslicus suslicus (Güldenstaedt, 1770)
Spermophilus suslicus boristhenicus (Pusanov, 1958)
Spermophilus suslicus guttatus (Pallas, 1770)

De flesta arterna i det tidigare släktet Spermophilus har efter DNA-studier konstaterats vara parafyletiska med avseende på präriehundar, släktet Ammospermophilus och murmeldjur. Detta släkte har därför delats upp i flera släkten. Kvar i Spermophilus finns endast den gamla världens sislar, som, bland andra, denna art.^[3] ^[4]

Utseende

Pärlsiseln är tämligen mörkt brunaktig på ovansidan som är översållad med runda, blekgula fläckar. Undersidan är blekgul. Kroppslängden uppgår till 18-25 cm förutom svansen som är 3-4 cm lång. Öronen är, liksom hos siseln, mycket små. Till kroppsformen liknar pärlsiseln siseln.^[5]

Vanor

Liksom sin nära släkting siseln lever pärlsiseln underjordiskt i gångsystem, som den gräver i mjuk jord. Dessa kan ofta blir mer omfattande än hos siseln. Den är kolonibildande. På hösten går den i ide och vaknar upp igen omkring april.^[6]

Föda

Pärlsiseln lever främst av gräs, örter, frön och övriga grödor. Den kan även ta animalisk föda som insekter och små ryggradsdjur.^[6]

Utbredning

Pärlsiseln finns i Sydösteuropa som sydöstra Polen, Slovakien. östra Rumänien, delar av Vitryssland, Ukraina, Moldavien samt södra Ryssland till Volgafloden.^[1] Som siseln föredrar den stäpplandskap, även odlade sådana.^[6]

Hot

Pärlsiseln hotas framför allt av det moderna jordbruket och den omvandling och uppdelning av dess främsta biotop, stäppen, som detta fört med sig. Denna utveckling har pågått åtminstone de senaste 50 åren, även om det verkar som om nedgången har saktat in under det senaste decenniet.^[1]

Pärlsiseln är fridlyst i Polen.^[1]

Referenser

^ [a b c d] Zagorodnyuk, I.; Glowacinski, Z.; Gondek, A. (2008). ”Spermophilus suslicus”. IUCN. http://www.iucnredlist.org/details/20492. Läst 12 maj 2009.
^ Roskov Y., Abucay L., Orrell T., Nicolson D., Kunze T., Culham A., Bailly N., Kirk P., Bourgoin T., DeWalt R.E., Decock W., De Wever A. (red.) (2015). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2015 Annual Checklist.”. Species 2000: Naturalis, Leiden, Nederländerna. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2015/search/all/key/spermophilus+suslicus/match/1. Läst 5 mars 2016.
^ Helgen, Kristofer M.; Cole, F. Russel; Helgen, Lauren E. och Wilson, Don E. ”Generic Revision in the Holarctic Ground Squirrel Genus Spermophilus” (på engelska). Journal of Mammalogy 90 (2). doi:10.1644/07-MAMM-A-309.1. Arkiverad från originalet den 22 oktober 2011. https://www.webcitation.org/62dP5i1JK?url=http://www.mammalsociety.org/uploads/Helgen. Läst 25 februari 2016. Arkiverad 3 mars 2016 hämtat från the Wayback Machine.
^ Herron, Matthew D.; Castoe, Todd A.; Parkinson, Christopher L. (2004). ”Sciurid phylogeny and the paraphyly of Holarctic ground squirrels (Spermophilus)” (på engelska) (PDF, 2,58 Mb). Molecular Phylogenetics and Evolution 31 (3). PMID 15120398. http://www.snakegenomics.org/CastoeLab/Publications_files/2004_Herron_etal_MPE_Sciuridae.pdf. Läst 25 februari 2016.
^ Bjärvall, Anders; Ullström, Staffan (1995). Däggdjur: alla Europas arter. Stockholm: Wahlström & Widstrand. sid. 86, 88. ISBN 91-46-16576-2
^ [a b c] Curry-Lindahl, Kai (1982) [1975]. Däggdjur i färg. Stockholm: Almqvist & Wiksell. sid. 164. ISBN 91-20-06724-0

[IUCN-1] [a b c d] Zagorodnyuk, I.; Glowacinski, Z.; Gondek, A. (2008). ”Spermophilus suslicus”. IUCN. http://www.iucnredlist.org/details/20492. Läst 12 maj 2009.

[COL-2] Roskov Y., Abucay L., Orrell T., Nicolson D., Kunze T., Culham A., Bailly N., Kirk P., Bourgoin T., DeWalt R.E., Decock W., De Wever A. (red.) (2015). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2015 Annual Checklist.”. Species 2000: Naturalis, Leiden, Nederländerna. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2015/search/all/key/spermophilus+suslicus/match/1. Läst 5 mars 2016.

[Helgen2009-3] Helgen, Kristofer M.; Cole, F. Russel; Helgen, Lauren E. och Wilson, Don E. ”Generic Revision in the Holarctic Ground Squirrel Genus Spermophilus” (på engelska). Journal of Mammalogy 90 (2). doi:10.1644/07-MAMM-A-309.1. Arkiverad från originalet den 22 oktober 2011. https://www.webcitation.org/62dP5i1JK?url=http://www.mammalsociety.org/uploads/Helgen. Läst 25 februari 2016. Arkiverad 3 mars 2016 hämtat från the Wayback Machine.

[Matthew2004-4] Herron, Matthew D.; Castoe, Todd A.; Parkinson, Christopher L. (2004). ”Sciurid phylogeny and the paraphyly of Holarctic ground squirrels (Spermophilus)” (på engelska) (PDF, 2,58 Mb). Molecular Phylogenetics and Evolution 31 (3). PMID 15120398. http://www.snakegenomics.org/CastoeLab/Publications_files/2004_Herron_etal_MPE_Sciuridae.pdf. Läst 25 februari 2016.

[BUD-5] Bjärvall, Anders; Ullström, Staffan (1995). Däggdjur: alla Europas arter. Stockholm: Wahlström & Widstrand. sid. 86, 88. ISBN 91-46-16576-2

[CLDIF-6] [a b c] Curry-Lindahl, Kai (1982) [1975]. Däggdjur i färg. Stockholm: Almqvist & Wiksell. sid. 164. ISBN 91-20-06724-0

[1]

[2]

[3]

[4]

[5]

[6]