Spencer Gore (idrottsman)
| Spencer Gore | |
 | |
| Född | Spencer William Gore 10 mars 1850[1][2][3] Wimbledon[1], Storbritannien |
|---|---|
| Död | 19 april 1906[1][3] (56 år) Ramsgate[1], Storbritannien |
| Medborgare i | Förenade kungariket Storbritannien och Irland |
| Utbildad vid | Harrow School[1]  |
| Sysselsättning | Tennisspelare[1], cricketspelare |
| Maka | Amy Margaret Smith (g. 1875–)[4][5] |
| Barn | George Pym Gore (f. 1875)[6] Kathleen Amy Gore (f. 1877)[6] Spencer Gore (f. 1878)[4] Florence Emily Frances Gore (f. 1883)[6][4] |
| Föräldrar | Charles Alexander Gore[6][4] Lady Augusta Lavinia Priscilla Ponsonby[6][4] |
| Släktingar | Charles Gore (syskon)[1] |
| Redigera Wikidata | |
Spencer Gore, fullständigt namn Spencer Walter Gore, född 10 mars 1850, död i 19 april 1906, var en engelsk tennisspelare, känd som den förste segraren i Wimbledonmästerskapen. Han var far till konstnären Spencer Gore.
Spencer Gore har skrivit in sig i tennishistorien som den förste segraren i Wimbledonmästerskapen. Turneringen spelades i London 1877 med 22 engelska herrar som tävlingsdeltagare. Kvinnor fick ännu inte delta vid denna tid. Eftersom tennis då var en helt ny sport sedan bara några få år, var ingen av deltagarna vad vi i numera skulle säga tennisspelare. Gore själv var egentligen cricketspelare och flerfaldig brittisk landslagsman i den sporten. Han var också utövare av real tennis. Till yrket var Gore lantmätare. Han ägnade sin fritid åt olika bollsporter, banjospel och amatörteater. Han var storväxt och bar ett "rött" helskägg. Det är omvittnat att han hade stor begåvning för idrott och tillägnade sig skicklighet i alla sporter han prövade på.
Gore i Wimbledon
[redigera | redigera wikitext]Finalen i 1877 års Wimbledonmästerskap spelades i ett regndis. Spencer Gore, som enkelt vunnit fyra matcher på vägen till finalen, besegrade där William Marshall med siffrorna 6-1, 6-2, 6-4. Matchen tog 48 minuter. Därmed blev Gore den förste vinnaren av det som senare kom att betecknas som en Grand Slam-titel.
Gore hade en effektiv, kraftigt underskruvad serve, som gav honom många poäng i den första Wimbledonturneringen. Detta medförde att man samma år ändrade tennisplanens utformning genom att förkorta serverutorna. Förutom sin serve hade Gore också ett för tiden effektivt volleyspel framme vid nätet. Volleyspelet, som i 1877 års Wimbledonturnering var hans styrka, blev hans fall året därpå, då Frank Hadow i finalspelet, the Challenge Round, manövrerade ut honom genom ett envetet lobb-spelande som tvingade bort Gore från nätet.
Gore som kritiker av lawn-tennis
[redigera | redigera wikitext]Gore upphörde med lawn-tennis efter denna förlust och publicerade senare artiklar, där han beskrev tennis i närmast nedlåtande ordalag. Trots sin seger i Wimbledon trodde Gore föga på en framtid för lawn-tennis. Han trodde spelet skulle framstå som alltför "tråkigt" för spelare och publik. Själv föredrog han real tennis och racquets.
Källor
[redigera | redigera wikitext]- Gianni Clerici, 1974. 500 Jahre Tennis ( tysk översättning 1978). Verlag Ullstein.
- Martin Hedges, 1978. The Concise Dictionary of Tennis. Mayflower Books Inc.
Noter
[redigera | redigera wikitext]- ^ [a b c d e f g] Lance Tingay, 100 years of Wimbledon, Guinness Superlatives, 1977, s. 199.[källa från Wikidata]
- ^ Darryl Roger Lundy, The Peerage, The Peerage person-ID: p2703.htm#i27027, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
- ^ [a b] Roglo, person-ID på Roglo: p=spencer;n=gore.[källa från Wikidata]
- ^ [a b c d e] Kindred Britain, läs online.[källa från Wikidata]
- ^ The Peerage person-ID: p2703.htm#i27027, läst: 7 augusti 2020.[källa från Wikidata]
- ^ [a b c d e] Darryl Roger Lundy, The Peerage.[källa från Wikidata]