Social maskning
Social maskning[1][2] (engelska: social loafing) avser ett socialpsykologiskt fenomen där en person anstränger sig mindre för att uppnå ett mål vid arbete i en grupp än när personen arbetar ensam.[3][4]
Detta fenomen ses som en av de främsta orsakerna till att grupper ibland är mindre produktiva än den som arbetar som individ. Forskning om social maskning började med repdragningsexperiment av Max Ringelmann(en), som fann att medlemmar i en grupp tenderade att anstränga sig mindre för att dra ett rep än en ensam individ. I nyare forskning har studier som involverar modern teknik, såsom internet och distribuerade grupper, också visat tydliga bevis på social maskning. Många av orsakerna till social maskning härrör från att enskilda medlemmar känner att deras individuella ansträngning inte spelar någon roll för gruppen.[5][6]
Se även
[redigera | redigera wikitext]Referenser
[redigera | redigera wikitext]- ^ ”Social maskning”. people.dsv.su.se. https://people.dsv.su.se/~lenan/PG1jpg/tsld007.htm. Läst 14 december 2019.
- ^ ”untitled”. people.dsv.su.se. https://people.dsv.su.se/~terese/km%202003/exempeluppgift.htm. Läst 14 december 2019.
- ^ Karau; Williams (1993). ”Social loafing: A meta-analytic review and theoretical integration”. Journal of Personality and Social Psychology 65 (4): sid. 681–706. doi: .
- ^ Gilovich; Keltner; Nisbett (2006). Social psychology
- ^ Piezon, Sherry L., and Ferree, William D. "Perceptions of Social Loafing in Online Learning Groups: A study of Public University and U.S. Naval War College students." June 2008. The International Review of Research in Open and Distance Learning. 9 (2)
- ^ Krumm. Psychology at work: an introduction to industrial/organizational psychology