Slaget vid Miraflores
| Slaget vid Miraflores | |||||||
|---|---|---|---|---|---|---|---|
| |||||||
| Stridande | |||||||
 Chile
|
 Peru
| ||||||
| Befälhavare och ledare | |||||||
| Manuel Baquedano Patricio Lynch Emilio Sotomayor Baeza Pedro Lagos
|
Nicolás de Piérola Andrés Avelino Cáceres Belisario Suárez Justo Pastor Dávila
| ||||||
| Styrka | |||||||
| ~ 10 000-13 000 soldater 88 kanoner |
~ 10 500-11 000 soldater & civila | ||||||
| Förluster | |||||||
| 2 124 förluster | 3 000 förluster | ||||||
| |||||
Slaget vid Miraflores var en sammandrabbning den 15 januari 1881, mellan styrkor i den chilenska armén och den peruanska armén under slutskedet av Stillahavskrigen, vilket inträffade i Miraflores, Lima, Peru.
Den chilenska armén leddes av general Manuel Baquedano, som med stöd från tre skepp ur den chilenska flottan och efter mer än fyra timmars strider besegrade den befästa andra försvarslinjen i Miraflores, som leddes av Nicolas de Piérola. Reservstyrkorna vid Surco och Ate deltog inte i striderna. Två dagar efter detta slag gick den chilenska armén in och ockuperade staden Lima, huvudstad i Peru, den 17 januari 1881.
Slaget vid Miraflores följde efter slaget vid San Juan och Chorrillos.
Referenser
[redigera | redigera wikitext]- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från spanskspråkiga Wikipedia, Batalla de Miraflores, 13 september 2009.