Slaget vid Magnesia
 |
Den här artikeln behöver källhänvisningar för att kunna verifieras. (2022-03) Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan. |
| Slaget vid Magnesia | |||||||
|---|---|---|---|---|---|---|---|
| Del av romersk-syriska kriget | |||||||
| |||||||
| Stridande | |||||||
| Romerska riket Pergamon |
Seleukidiska riket | ||||||
| Befälhavare och ledare | |||||||
| Scipio Asiaticus Scipio Africanus Eumenes II |
Antiochos III den store | ||||||
| Styrka | |||||||
| 49 000 infanteri 5 000 kavalleri 16 elefanter |
34 000 infanteri 12 000 kavalleri 54 elefanter | ||||||
Slaget vid Magnesia stod i december 190 f.Kr. vid Magnesia ad Sipylum (i nuvarande Turkiet) mellan Antiochos den stores armé och de allierade Rom och Pergamon. Slaget slutade med en romersk seger och ledde fram till freden i Apamea. Slaget är skildrat av Livius och Appianos.
Som en följd av seleukidernas nederlag gjorde sig vasallerna över Större Armenien och Sophene självständiga, vilket innebar början av artexiaddynastin som styrde Kungariket Armenien under tvåhundra år.