Hoppa till innehållet

Slaget vid Kasserinepasset

Från Wikipedia
Slaget vid Kasserinepasset
Del av Fälttåget i Tunisien under andra världskriget

Den 2:a bataljonen ur 16:e amerikanska infanteriregementet marscherar genom Kasserinepasset och vidare till Kasserine och Farriana, Tunisien 26 februari 1943.
Ägde rum 19-24 februari 1943
Plats Kasserinepasset, Tunisien
Resultat Taktisk tysk-italiensk seger
Stridande
USA USA
Storbritannien Storbritannien
Fria franska styrkorna Fria Frankrike
Nazityskland Tyskland
Kungariket Italien Italien
Befälhavare och ledare
USA Lloyd Fredendall
Storbritannien Kenneth Anderson
Nazityskland Erwin Rommel
Styrka
30 000 man[1] 22 000 man[1]
Förluster
Inklusive Sidi Bou Zid:
10 000 förluster (varav 6 500 amerikaner)[1]
183 stridsvagnar[1][2][3]
Inklusive Sidi Bou Zid:
2 000
34 stridsvagnar[1]

Slaget vid Kasserinepasset var en fältslag som ägde rum under fälttåget i Tunisien i andra världskriget i februari 1943. Det utkämpades kring Kasserinepasset, en 3,2 km bred lucka i Dorsalkedjan av Atlasbergen i västcentrala Tunisien. Axelmakternas styrkor, ledda av fältmarskalk Erwin Rommel, var i första hand från Afrikakårens anfallsgrupp, delar av den italienska Centauro Pansardivisionen och två pansardivisioner från 5. Panzerarmee. De allierade styrkorna kom från den amerikanska arméns andra armékår under befäl av generalmajor Lloyd Fredendall, och den 6:e brittiska pansardivisionen under befäl av generalmajor Charles Keightley, vilket var en del av den 1:a brittiska armén under befäl av generallöjtnant Kenneth Anderson.

Slaget var det första storskaliga mötet mellan amerikanska och tyska-italienska styrkor under andra världskriget, där de relativt oprövade och dåligt ledda amerikanska trupperna led svåra förluster och slogs tillbaka över 80 km från sina positioner väster om Faidpasset under slagets första dagar. Den amerikanska andra kåren förstärktes av brittiska reserver varefter de amerikanska trupperna samlades och försvarade utgångarna genom bergspassen i västra Tunisien, och förhindrade därigenom axelmakternas offensiva planer. Efter slaget genomgick den amerikanska armén en stor omorganisering. När amerikanerna och tyskarna möttes på nytt, i vissa fall bara några veckor senare, slogs de amerikanska styrkorna betydligt bättre.

  1. ^ [a b c d e] Rottmann, s. 74.
  2. ^ Heller, Charles. America's First Battles, 1776-1965. 1986. University Press of Kansas. ISBN 0-7006-0277-1. s. 261.
  3. ^ ”Historia de las Fuerzas Armadas alemanas. Kasserine 1943” (på spanska). Portal Militar y Panzertruppen. Columbia. Arkiverad från originalet den februari 12, 2008. https://web.archive.org/web/20080212040409/http://www.europa1939.com/ww2/1943/kasserine.html.  Arkiverad 12 februari 2008 hämtat från the Wayback Machine. ”Arkiverade kopian”. Arkiverad från originalet den 12 februari 2008. https://web.archive.org/web/20080212040409/http://www.europa1939.com/ww2/1943/kasserine.html. Läst 13 december 2014. 

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]