Hoppa till innehållet

Slaget vid Kap Ecnomus

Från Wikipedia
Slaget vid Kap Ecnomus
Del av Första puniska kriget

Illustration över slaget från mitten av 1760-talet. Notera att skeppen har flera dåtida historiska felaktigheter.
Ägde rum 256 f.Kr.
Plats Kap Ecnomus utanför södra Sicilien
Utfall romersk kilformation mot kartagisk bredlinje
Resultat romersk seger
Casus belli Roms invasionsflotta stöter på Kartagos konterflotta
Stridande
Kartago romerska republiken
Befälhavare och ledare
Hamilkar Barkas
Hanno den store
Marcus Atilius Regulus
Lucius Manlius Vulso Longus
Styrka
350 örlogsfartyg
150 000 matroser
330 örlogsfartyg
140 000 matroser
(ovisst antal godsskepp)
Förluster
30–40 000 stupade/saknade
30 sänkta skepp
64 tillfångatagna skepp
10 000 stupade/saknade
24 sänkta skepp

Slaget vid Kap Ecnomus eller Eknomos (klassisk grekiska: Ἔκνομος) var ett sjöslag som utkämpades 256 f.Kr. vid Kap Ecnomus utanför södra Sicilien mellan flottorna i Kartago och den romerska republiken som del av det första puniska kriget (264–241 f.kr.), resulterande i romersk seger och invasion av kartagiska Nordafrika. Sjöslaget är bland annat känt för att potentiellt ha varit det största sjöslaget genom historien, med över 300 fartyg per flotta.

Förenklad stridsserie över slaget (på engelska). Grönt representerar kartagiska flottan och blått den romerska flottan.

Rom var på väg med en invasionsflotta till kartagiska Nordafrika när den stötte på Kartagos konterflotta. Kartago visste om Roms invasion och hade mönstrat alla tillgängliga örlogsfartyg för att möta romarna vid Kap Ecnomus. Vid utfallet formade den romerska flottan, som förde med sig godsskepp, en kilformation medan den kartagiska flottan bildade en bredlinje (linje med bredsidorna mot varandra). När den romerska kilen närmade sig den kartagiska flottan gick det kartagiska centralledet bakåt för att bilda en U-linje som kunde omringa den romerska kilen. Omringningen var viktig då dåtidens skeppskrigföring utkämpades genom att ramma fientliga skepp i sidan med en ramm i metall. De romerska skeppen var dock utrustade med en svivlande änterbrygga med vindspel och järnhake, av romarna kallade corvus (latin för "korp"), och kunde anfalla genom att borda frontalt och sedan äntra fiendeskeppet med äntergastar.

På grund av det grova antalet fartyg misslyckades den kartagiska omringningen och tre separata stridslinjer bröt ut. Dessa linjer havererade snabbt till klungor som gjorde det omöjligt att manövrera till att ramma andra fartyg, varför äntring blev avgörande för slaget. De kartagiska skeppen var inte utrustade för äntring, varav den romerska flottan enkelt kunde nedkämpa de kartagiska fartygen med dess änterbrygga och äntergastar. Den romerska centralklungan var först med att besegra sina motståndare och kunde därefter vända om och undsätta deras kamrater i de andra klungorna.

Slaget resulterade i romersk seger och följdes direkt av Roms invasion av kartagiska Nordafrika.

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Battle of Cape Ecnomus, 18 februari 2024.