Slaget vid Isandlwana
Slaget vid Isandlwana | |||||||
---|---|---|---|---|---|---|---|
Del av Zulukriget | |||||||
Skildring av striden från Illustrated London News. | |||||||
| |||||||
Stridande | |||||||
Brittiska imperiet | Zuluriket | ||||||
Befälhavare och ledare | |||||||
Lord Chelmsford Henry Pulleine † Anthony Durnford † |
Ntshingwayo kaMahole Khoza Mavumengwana kaMdlela Dabulamanzi kaMpande | ||||||
Styrka | |||||||
8 000 Huvudkolumn: 1 400 till 2 000 sysselsatta 2 av 6 RA-kanon 1 raketbatteri |
20 000 Zulu ca. 10 000 till 15 000 sysselsatta 4 000 till 5 000 till Rorke's Drift | ||||||
Förluster | |||||||
Över 1 300 döda: 52 officerare 727 brittiska reguljära trupper 471 övriga inkluderar: 133 europeiska kolonialtrupper 343 afrikanska NNC 2 kanoner erövrade |
1 000 döda 2 000 skadade |
|
Slaget vid Isandlwana den 22 januari 1879 var det första stora mötet i Zulukriget mellan det Brittiska imperiet och Zuluriket. Elva dagar efter att den brittiska invasionen påbörjats attackerade en 20 000 man stark zuluarmé en del av den viktigaste brittiska kolumnen bestående av 1 700[1] till 2 000 blandade brittiska och koloniala soldater. Zulukrigarna var huvudsakligen utrustade med traditionella assegajspjut av järn och sköldar av kohud,[2] men hade även ett antal musköter och gamla gevär[3] trots att de formellt sett inte utbildats i användandet av dem.[4] De brittiska och koloniala trupperna var beväpnade med dåtidens modernaste vapen,[5] bakladdade Martini-Henry gevär, två 7 punds artilleripjäser samt ett artilleribatteri. Trots sin underlägsna vapenteknik[6] överrumplade de numerärt överlägsna zuluerna slutligen de dåligt ledda och illa utnyttjade[7] britterna och dödade över 1 300 soldater, däribland alla ute på skottlinjen. Zuluarmén led förluster på cirka 1 000 döda.[8]
Slaget var en avgörande seger för zuluerna och den brittiska armén hade fått sitt värsta nederlag sedan första anglo-afghanska kriget.[9] Dock ledde nederlaget till att Storbritannien intog en mycket mer aggressiv strategi i Zulukriget, vilket resulterade i en kraftigt förstärkt andra invasion[10] och brittisk seger 4 juli 1879.
Se även
[redigera | redigera wikitext]Referenser
[redigera | redigera wikitext]- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, tidigare version.
Noter
[redigera | redigera wikitext]- ^ Ian Knight, Adam Hook (2002). Isandlwana 1879. Osprey Publishing. sid. 49. ISBN 1841765112. http://books.google.com/books?id=Brwn2jz-mMMC Knight gives a total of 1768 combat troops not including wagon drivers and other civilians of which there were some 350, Colenso, p. 263.
- ^ World History of Warfare, By Christon I. Archer Arkiverad 30 november 2016 hämtat från the Wayback Machine. p.462 "They had a national army of twenty-five thousand men equipped with cowhide shields, assegais and clubs."
- ^ Horace Smith-Dorrien (1925) Memories of Forty-eight Years Service. E.P. Dutton, Chapter 1B "It was a marvellous sight, line upon line of men in slightly extended order, one behind the other, firing as they came along, for a few of them had firearms, bearing all before them." eyewitness account, emphasis added.
- ^ Zulu 1816-1906By Ian Knight, Angus McBride[död länk]
- ^ Lock, Ron; Quantrill, Peter (2005). Zulu Victory: The Epic of Isandlwana and the Cover-up. Greenhill Books. sid. 40. ISBN 1853675059
- ^ Peter Doyle, Matthew R. Bennett, Fields of Battle, Kluwer Academic Publishers, 2002, ISBN 1-4020-0433-8, Tony Pollard essay, The Mountain is their Monument,p. 118, "It was here...the British army suffered it worst ever defeat at the hands of a technologically inferior indigenous force.".(emphasis added.)
- ^ Morris,Donald R.; Buthelezi, Mangosuthu The Washing of the Spears, Da Capo Press, 1998, pp.366-367
- ^ Ian Knight Rorke's Drift 1879 Osprey Publishing, 1996, ISBN 1-85532-506-3
- ^ Peter Doyle, Matthew R. Bennett, Fields of Battle, Kluwer Academic Publishers, 2002, ISBN 1-4020-0433-8, Tony Pollard essay, The Mountain is their Monument,p. 118
- ^ Morris,Donald R.; Buthelezi, Mangosuthu The Washing of the Spears, Da Capo Press, 1998, pp.498-511 Chapter titled 'The Second Invasion'.