Hoppa till innehållet

Slaget vid Fontenoy

Från Wikipedia
Denna artikel handlar om slaget vid Fountenoy 1745. För slaget vid Fontenoy-en-Puisaye 841, se slaget vid Fountenoy (841).
Slaget vid Fontenoy
Del av österrikiska tronföljdskriget

Slaget vid Fontenoy, 11 maj 1745 av Horace Vernet.
Ägde rum 11 maj 1745
Plats nära Tournai, dagens Belgien
Resultat Avgörande fransk seger, ledde till erövringen av en stor del av österrikiska Nederländerna]
Stridande
Republiken Förenade Nederländerna Holländska republiken
Kungariket Storbritannien Storbritannien
Hannover (provins) Hannover
Habsburgska monarkin Österrike
Kungariket Frankrike Frankrike
Befälhavare och ledare
Kungariket Storbritannien Hertigen av Cumberland
Habsburgska monarkin Greve Königsegg
Republiken Förenade Nederländerna Prins Waldeck
Kungariket Frankrike Ludvig XV
Kungariket Frankrike Moritz av Sachsen
Styrka
52 000
101 kanoner
50 000
110 kanoner
Förluster
10 000 till 12 000:
~2 500 döda
~5 000 skadade
~3 500 tillfångatagna
~40 kanoner
7 000 till 7 500:
~2 500 döda
~5 000 skadade

Slaget vid Fontenoy ägde rum den 11 maj 1745 vid den belgiska byn Fontenoy i Hainaut vid Schelde. Slaget var ett viktigt slag under Österrikiska tronföljdskriget.

Slaget stod mellan den franska hären bestående av cirka 50 000 man under ledning av marskalken Moritz av Sachsen på ena sidan och på andra sidan den jämnstora allierade hären bestående av engelska, österrikiska, nederländska och hannoveranska trupper under ledning av den engelske prinsen Vilhelm August, hertig av Cumberland.

De allierade hären hade försökt undsätta det av fransmännen belägrade Tournai. Under det att flyglarna hölls tillbaka genom elden från de franska förskansningarna, ryckte hertigen av Cumberland fram med 14 000 man på centern. Moritz av Sachsen, som beräknat detta, tvingade genom flankanfall de allierade att dra sig tillbaka. Han lyckades dock inte utnyttja det gynnsamma tillfället att tillfoga hertigen av Cumberland ett avgörande nederlag, och hertigen kunde retirera i god ordning. Förlusterna blev därför ungefär lika stora på båda sidor, omkring 7 000 man.

Britternas reträtt ledde till fransk kontroll över Belgien.

Slaget har tilldragit sig militärhistoriskt och taktiskt intresse, då det stred mot lineartaktikens regler.

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]