Slåttergökbi
| Slåttergökbi Status i Sverige: Starkt hotad[2] Status i Finland: Nationellt utdöd[3] | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Leddjur Arthropoda |
| Understam | Sexfotingar Hexapoda |
| Klass | Egentliga insekter Insecta |
| Ordning | Steklar Hymenoptera |
| Överfamilj | Bin Apoidea |
| Familj | Långtungebin Apidae |
| Släkte | Gökbin Nomada |
| Art | Slåttergökbi Nomada integra |
| Vetenskapligt namn | |
| § Nomada integra | |
| Auktor | Brullé, 1832 |
| Synonymer | |
| Knaggökbi[1] | |
| Hitta fler artiklar om djur med | |
Slåttergökbi (Nomada integra) är en biart som beskrevs av Gaspard Auguste Brullé 1832.[4][1] Den ingår i släktet gökbin och familjen långtungebin.[4][1] Inga underarter finns listade i Catalogue of Life.[5]
Beskrivning
[redigera | redigera wikitext]Slåttergökbiet är ett långsträckt, nästan hårlöst bi där främst honan har brunröda teckningar på svart botten. Hennes huvud och mellankropp har brunröda markeringar på käkarna, främre delen av clypeus (munskölden)[a], kinder samt på mellankroppen. Hanen har till stor del käkar, munsköld och kinder gula. Även hos honom kan mellankroppen ha brunröda markeringar, men inte lika tydliga som hos honan. Bakkroppen är övervägande brunröd hos båda könen; första tergiten[b] är svart i framkanten, samma för tergit 4 och 5, medan tergit 2 och 3 endast har svarta markeringar framtill på sidorna. Antennerna är svarta med rödaktig undersida, och benen är i huvudsak röda med svarta markeringar. Kroppslängden är 7 till 9 mm.[2]
Ekologi
[redigera | redigera wikitext]Slåttergökbiet bygger inga egna bon, utan larven lever som boparasit hos slåttersandbi, fibblesandbi, Andrena polita och eventuellt Andrena taraxaci där den dödar ägget eller larven och lever på det insamlade matförrådet.[6][7] Arten håller till i liknande habitat som värdarterna: Ofta hårt störda sandområden med närliggande tillgång till fibblor, dessa främst för värdbinas skull; slåttergökbiet är inte lika hårt knutet till en art av näringsväxt, utan flyger till flera arter, dock framför allt bland korsblommiga växter. Det förekommer också på andra sandmarker[2] (gärna i kusttrakter),[7] på dikes- och vägrenar samt sandtag[8]. Slåttergökbiet har en generation per år[7] och flyger från slutet av maj till juni i norra delen av utbredningsområdet[2], från april till juli i Sydeuropa[6].
Utbredning
[redigera | redigera wikitext]Utbredningsområdet omfattar större delen av Europa med undantag för bland annat Finland och Norge, Nordafrika samt österut via Turkiet till Kazakstan.[8]. I Sverige finns arten numera bara i Skåne.[2]
Status
[redigera | redigera wikitext]Globalt är arten klassificerad som livskraftig ("LC"), men IUCN konstaterar att arten är hotad i många länder, och att tänkbara orsaker kan vara ett mer intensifierat jordbruk med ökad ogräsbekämpning och användning av biocider.[8]
I Sverige är arten numera begränsad till Skåne, där den senast observerats i Maglehem (2019) samt i Revinge och Brösarp (båda 2018). Den är därför rödlistad som starkt hotad ("EN"). På 1800-talet fanns den förutom i Skåne dessutom i Småland, Öland, Östergötland och Västergötland. Den sista populationen norr om Skåne, i Småland, dog ut 1936. Främsta orsakerna är habitatförlust till följd av markbearbetning (omfattande kommunal gräsklippning), tidig ängsslåtter, byggnation och igenväxning. Alltför omfattande insamling i samband med inventering är ett annat hot.[2]
I Finland är arten rödlistad som nationellt utdöd ("RE"). Tidigare fanns den längst i söder, i Egentliga Finland och Nyland, de flesta fynden under 1850- till 1920-talet.[9]
Kommentarer
[redigera | redigera wikitext]- ^ Clypeus, även kallad munskölden, är den platta som sitter högst upp mellan käkarna. Under denna sitter labrum eller överläppen.
- ^ Tergiterna är segmenten på bakkroppens ovansida. Honan har 6 sådana, hanen 7, som numreras med början framifrån. Motsvarande segment på bakkroppens undersida kallas sterniter.
Källor
[redigera | redigera wikitext]- ^ [a b c] ”Slåttergökbi Nomada integra Brullé, 1832”. Taxonomi. Artdatabanken. 2024. https://artfakta.se/taxa/102695/taxonomi. Läst 8 januari 2025.
- ^ [a b c d e f] ”Slåttergökbi Nomada integra Brullé, 1832”. Information. Artdatabanken. 2024. https://artfakta.se/taxa/102695/information. Läst 8 januari 2025.
- ^ Juho Paukkunen (2019). ”Slåttergökbi — Nomada integra Brullé, 1832”. Finlands artdatacenter. https://laji.fi/sv/taxon/MX.204685. Läst 24 april 2023.
- ^ [a b] ”Nomada integra Brullé, 1832” (på engelska). ITIS. https://www.itis.gov/servlet/SingleRpt/SingleRpt?search_topic=TSN&search_value=767383#null. Läst 24 april 2023.
- ^ Roskov Y., Kunze T., Orrell T., Abucay L., Paglinawan L., Culham A., Bailly N., Kirk P., Bourgoin T., Baillargeon G., Decock W., De Wever A., Didžiulis V. (red.) (2016). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2016 Annual Checklist.” (på engelska). Species 2000: Naturalis, Leiden, Nederländerna. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2016/search/all/key/nomada+integra/match/1. Läst 16 februari 2017.
- ^ [a b] Pauly A., Mathot P. & Rasmont P.. ”Nomada integra Brullé, 1832” (på franska). Atlas Hymenoptera. Université de Mons. http://www.atlashymenoptera.net/pagetaxon.asp?tx_id=6084. Läst 15 februari 2017.
- ^ [a b c] M. Edwards (2012). ”Nomada integra Brullé, 1832” (på engelska). Bees Wasps & Ants Recording Society. http://www.bwars.com/bee/apidae/nomada-integra. Läst 15 februari 2017.
- ^ [a b c] Smit, J. 2014 Nomada integra . Från: IUCN 2014. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2018.1. Läst 26 april 2023.
- ^ ”Slåttergökbi – Bläddra observationer”. Finlands Artdatacenter. 2019. https://laji.fi/sv/observation/map?target=MX.204685&countryId=ML.206&recordQuality=EXPERT_VERIFIED,COMMUNITY_VERIFIED,NEUTRAL&needsCheck=false. Läst 26 april 2023.
Externa länkar
[redigera | redigera wikitext]
Wikispecies har information om Nomada integra.
|