Släntsmalbi
| Släntsmalbi Status i världen: Livskraftig (lc)[1] Status i Sverige: Nära hotad[3] Status i Finland: Akut hotad[5] | |
 | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Leddjur Arthropoda |
| Understam | Sexfotingar Hexapoda |
| Klass | Egentliga insekter Insecta |
| Ordning | Steklar Hymenoptera |
| Överfamilj | Bin Apoidea |
| Familj | Vägbin Halictidae |
| Släkte | Smalbin Lasioglossum |
| Undersläkte | Hemihalictus[2] |
| Art | Släntsmalbi Lasioglossum nitidiusculum |
| Vetenskapligt namn | |
| § Lasioglossum nitidiusculum | |
| Auktor | (Kirby, 1802) |
| Synonymer | |
|
blanksmalbi[3] | |
| Hitta fler artiklar om djur med | |
Släntsmalbi (Lasioglossum nitidiusculum) är en biart som först beskrevs av Kirby 1802.[6][4] Släntsmalbi ingår i släktet smalbin, och familjen vägbin.[6][4]
Beskrivning
[redigera | redigera wikitext]Ett litet, avlångt bi med metalliskt mörk kropp och en gles, ljus päls. Benen är brunorange.[7] Hanen har en blekgul spets på clypeus (munskölden) samt gul överläpp och gula käkar[a]. Hos båda könen är antennerna gula på undersidan. Hanen har dessutom vita hårfläckar på tredje till femte sterniten, däremot saknar båda könen de vita hårband på tergiterna som är vanliga hos många av släktets arter[b]. Honan har en kroppslängd på omkring 6 mm, hanen något mindre, 5–6 mm.[3]
Ekologi
[redigera | redigera wikitext]Arten förekommer i många habitat som skog, ängar, åkrar och sandiga områden. Flygtiden varar från slutet av mars till september/oktober för honor, mitten av juni till mitten av september för hanar. Arten hämtar näring från flera familjer av blommande växter, men föredrar gula korgblommiga och korsblommiga växter. Övriga växtfamiljer den påträffats på är flockblommiga växter, strävbladiga växter, videväxter och grobladsväxter.[1]
Arten är solitär, en enda hona svarar för avkommans vård. Hon bygger sina larvbon i form av slingrande gångar med flera larvceller i rad i marken i branta sandslänter.[8] Det är vanligt att flera honor gräver ut sina individuella larvbon nära varann, i stora kolonier. Bona kan återanvändas av flera generationer.[3] Bona kan parasiteras av snyltbin som blodbiarterna Släntblodbi (Sphecodes crassus), småblodbi (Sphecodes geoffrellus) och pannblodbi (Sphecodes miniatus) samt gökbiet Nomada sheppardana vars larver äter upp äggen eller dödar de nykläckta larverna och lever på deras matförråd.[8]
Utbredning
[redigera | redigera wikitext]Släntsmalbiet finns i större delen av Europa och angränsande asiatiska områden;[1] från England och Wales, med spridda förekomster i Skottland och Irland västerut[8], till Uralregionen och Iran österut samt till Finland och Sverige norrut[1].
I Sverige finns arten, mycket fragmenterat, i södra delarna av landet upp till Uppland och Västmanland.[3]
I Finland förekommer arten främst i Helsingforstrakten, men har tidigare (1950-talet till tidigt 1970-tal) observerats i de södra och sydöstra delarna av landet upp till Egentliga Tavastland och Södra Savolax.[9][5]
Status
[redigera | redigera wikitext]Globalt är arten ohotad, och IUCN klassificerar den som livskraftig ("LC").[1]
Enligt Finlands artdatacenter är arten akut hotad ("CR") i Finland.[5]
Arten är klassificerad som sårbar ("VU") i Sverige. Främsta hot förefaller vara habitatförlust till följd av igenväxning.[3]
Taxonomi
[redigera | redigera wikitext]Arten har två underarter, Lasioglossum nitidiusculum nitidiusculum och Lasioglossum nitidiusculum pseudocombinatum. Den senare är endemisk för Sardinien, den finns bara där.[1]
Kommentarer
[redigera | redigera wikitext]- ^ Clypeus, även kallad munskölden, är den platta som sitter högst upp mellan käkarna. Under denna sitter labrum eller överläppen.
- ^ Tergiterna är segmenten på bakkroppens ovansida. Honan har 6 sådana, hanen 7, som numreras med början framifrån. Motsvarande segment på bakkroppens undersida kallas sterniter.
Källor
[redigera | redigera wikitext]- ^ [a b c d e f] Pauly, A. & Michez, D. 2015 Lasioglossum nitidiusculum (på engelska). Från: IUCN 2015. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2018.1. Läst 14 december 2022.
- ^ ”Lasioglossum nitidiusculum (Kirby, 1802)” (på engelska). Discover Life. https://www.discoverlife.org/mp/20q?search=Lasioglossum+nitidiusculum&guide=Apoidea_species&cl=UK. Läst 15 december 2022.
- ^ [a b c d e f] Cederberg, B., Hagman, A., Johansson, N., Stenmark, M. et al. (2020). ”Släntsmalbi Lasioglossum nitidiusculum”. Artbestämning. Artdatabanken. https://artfakta.se/artbestamning/taxon/103146. Läst 14 december 2022.
- ^ [a b c] de Jong, Y. (2016). ”Lasioglossum nitidiusculum (Kirby, 1802) | släntsmalbi”. Namn och släktskap. Artdatabanken. Arkiverad från originalet den 14 december 2022. https://web.archive.org/web/20221214175805/https://namnochslaktskap.artfakta.se/taxa/103146/details?lang=sv. Läst 14 december 2022.
- ^ [a b c] Juho Paukkunen (2019). ”släntsmalbi (Lasioglossum nitidiusculum)”. Finlands artdatacenter. https://laji.fi/sv/taxon/MX.204362. Läst 14 december 2022.
- ^ [a b] ITIS Bees: World Bee Checklist. Ruggiero M. (project leader), Ascher J. et al., 2009-09-28
- ^ Brian Nelson. ”Lasioglossum nitidiusculum – a bee” (på engelska). National Museums Northern Ireland. http://www.habitas.org.uk/priority/species.asp?item=9714. Läst 15 december 2022.
- ^ [a b c] G. W. Allen (Januari 2009). ”Lasioglossum nitidiusculum (Kirby,1802)” (på engelska). Bees Wasps & Ants Recording Society. http://www.bwars.com/index.php?q=bee/halictidae/lasioglossum-nitidiusculum. Läst 14 december 2022.
- ^ ”Observationer i Finland”. Finlands artdatacenter. https://laji.fi/sv/observation/map?target=MX.204362&countryId=ML.206&recordQuality=EXPERT_VERIFIED,COMMUNITY_VERIFIED,NEUTRAL&needsCheck=false. Läst 14 december 2022.
Externa länkar
[redigera | redigera wikitext]
Wikispecies har information om Lasioglossum nitidiusculum.
|