Skottrester
Skottrester bildas när ett vapen avfyras och metallfragment och delvis förbrända krutkorn sprids ut i en trattliknande formation, i riktning mot målet. Skottresterna går att studera med hjälp av olika metoder. Både utbredningen och koncentrationen av skottrester säger något om var skytten stått i förhållande till sitt mål. Eftersom en minimal del av skottresterna blir kvar på skytten kan dessa också binda skytten till platsen och vapnet, om ett brott har begåtts. Skottresterna varierar mellan olika vapen, så för att bilda sig en uppfattning om händelsen är det vanligt att provskjuta med det vapen som teknikerna vill undersöka skottresterna från.[1] Skottrester är ett samlingsbegrepp på dels metall- och krutrester som används vid skjutavståndsbedömning och dels tändsatspartiklar som härrör från tändsatsen.
Analysmetoder
[redigera | redigera wikitext]Griesstestet
[redigera | redigera wikitext]En metod för att fastställa krutrester är Griess-testet. Det har fått sitt namn av den tyske kemisten Peter Griess och bygger på en reaktion hos krutets nitriter, som rödfärgar vissa azofärgämnen.[2]
SEM
[redigera | redigera wikitext]Svepelektronmikroskopet, eller SEM, är en typ av elektronmikroskop som skapar bilder av föremål genom att skanna det med en elektronstråle. SEM används inom många olika områden forskning, men är numera mest känd för den roll det kan spela inom kriminaltekniken.[3]
Historik
[redigera | redigera wikitext]1971 tog John Boehm mikroskopfoton med ett svepelektronmikroskop av skottrester som upptäckts vid undersökningen av ett kulhål. Med röntgenspektroskopi kunde ämnen som bly, antimony och barium identifieras.[4]
1979 föreslog rättsmedicinarna Wolten, Nesbitt, Calloway och Loper i en serie artiklar att skottresterna skulle klassificeras kemiskt utifrån fyra karaktäristiska innehåll:[5][6][7]
1984 föreslog J. S. Wallace och J. McQuillan ett nytt sätt att klassificera skottrester. Den bygger på innehållet av bly, antimony och barium, eller enbart antimony och barium.[8][9]
Läs mera
[redigera | redigera wikitext]- “Forensic Science Today”Henry C. Lee, George M. Taft, Kimberly A. Taylor, Lawyers & Judges Pub Co (2006) ISBN 978-1930056510
- “Identification of gunshot residue: a critical review”, F. S. Romolo, P. Margot, i tidskriften Forensic Science International nummer 119.(2001), sid. 195–211
- Guide for Primer Gunshot Residue Analysis by Scanning Electron Microscopy/Energi Dispersiv X-ray Spectrometry 11-29-11 SWGGSR
Referenser
[redigera | redigera wikitext]- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Gunshot residue, 15 februari 2015.
- ^ TT-artikel (23 februari 2013). ”Talar Oscar Pistorius sanning?”. Borås tidning. http://www.bt.se/sport/talar-oscar-pistorius-sanning/. Läst 4 juni 2015.
- ^ P-O Lennartsson. ”Kemiska processer i kriminalteknik”. Arkiverad från originalet den 19 mars 2020. https://web.archive.org/web/20200319122512/http://www.ninhai.info/3/2014/01/kemiska-processer-i-kriminalteknik.html. Läst 4 juni 2015.
- ^ Beata Megyesi (10 januari 2015). ”Vad är ett SEM-mikroskop?”. Arkiverad från originalet den 4 mars 2016. https://web.archive.org/web/20160304232955/http://www.debok.net/vetenskap/2015/01/Vad-ar-ett-SEM-mikroskop.html. Läst 4 juni 2015.
- ^ John E. Boehm (1971). ”Application of the SEM in forensic medicine” (på engelska). Scanning Electron Microscopy: sid. 553-560. Läst 4 juni 2015.
- ^ G.M. Wolten, R.S. Nesbitt, A.R. Calloway, G.L. Loper, P.F. Jones (1979). ”Particle analysis for the detection of gunshot residue. I: Scanning electron microscopy/energy dispersive X-ray characterisation of hand deposits from firing” (på engelska). Journal of Forensic Sciences 24: sid. 409-422. Läst 4 juni 2015.
- ^ G.M. Wolten, R.S. Nesbitt, A.R. Calloway, G.L. Loper (1979). ”Particle analysis for the detection of gunshot residue. II: occupational and environmental particles” (på engelska). Journal of Forensic Sciences 24: sid. 423-430. Läst 4 juni 2015.
- ^ G.M. Wolten, R.S. Nesbitt, A.R. Calloway (1979). ”Particle analysis for the detection of gunshot residue. III: the case record” (på engelska). Journal of Forensic Sciences 24: sid. 864-869. Läst 4 juni 2015.
- ^ J.S. Wallace, J. McQuillan (1984). ”Discharge residues from cartridge-operated industrial tools” (på engelska). Journal of Forensic Sciences 24: sid. 495-508. Läst 4 juni 2015.
- ^ J.S. Wallace (2008) (på engelska). Chemical Analysis of Firearms, Ammunition, and Gunshot Residue. CRC Press LLC. Läst 4 juni 2015