Signalering
- För andra betydelser, se Signalering (olika betydelser).
Signalering innebär att man sänder signaler i form av bland annat ljud, bild, vibrationer eller teletekniska signaler.[1] Detta är en form av kommunikation och ett påkallande av uppmärksamhet. Det är vanligt inom sjö- och flygtrafik.
Inom telekommunikation använder man begreppet signalering för att särskilja det som inte är kunddatatrafik. Signaleringen innefattar till exempel upp- och nedkoppling av telefonsamtal, att reservera resurser för kunddatatrafik, information om var en mobiltelefon befinner sig, autenticering av mobiltelefoner och överföring av A-nummer (vem som ringt). Idag används framförallt en kommunikationsstandard baserad på CCITT#7 som är avsedd för kretskopplad telekommunikation, men i allt högre grad övergår man till att använda IP-baserade nät som bärare av informationen. Signalering och kunddata går normalt olika vägar.
Referenser
[redigera | redigera wikitext]- ^ ”signalering - Uppslagsverk - NE.se”. www.ne.se. https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/signalering. Läst 14 januari 2022.