Sigfrid Estborn
| Sigfrid Estborn | |
.jpg) | |
| Född | 11 februari 1892[1] Gällaryds församling[1], Sverige |
|---|---|
| Död | 8 januari 1985 (92 år) Västerås, Sverige |
| Medborgare i | Sverige |
| Sysselsättning | Missionär, teolog, författare[1] |
| Redigera Wikidata | |
Aron Sigfrid Estborn, född 11 februari 1892 i Gällaryds socken, död 8 januari 1985 i Västerås[2], var en svensk missionär och teolog.
Aron Estborn var son till hemmansägaren Carl Magnus Johansson. Han avlade folkskollärarexamen i Växjö 1913, studentexamen i Stockholm 1916, blev filosofie kandidat vid Lunds universitet 1918, teologie kandidatexamen 1920 och prästvigdes i Stockholms stift 1922. Efter flera lärarförordnanden kom han 1925 som komminister till Sofia församling i Jönköping. Han fortsatte senare sina studier i Lund och blev där 1929 teologie licentiat och 1930 teologie doktor. Estborn vigdes 1933 till svenska kyrkans missionär i Syd-Indien, där han blev föreståndare för teologiska högskolan i Madras. Han lade ned ett stort arbete på att utbilda indier till präster inom församlingen. I sin doktorsavhandling, Evangeliska svenska bönböcker under reformationstidevarvet (1929) uppvisade han den svenska religiösa litteraturens beroende av Tyskland, men även hur andakts- och bönböcker blev kanaler för den medeltida mystiken. Tillsammans med sin bror överläraren David Estborn utgav han även Bibeltexter för folkskolan (1923), Bönbok för skolan (1923) och Kristen tros- och livsåskådning. Sammanfattning för folkskolan (1929). 1940 utgav han Från Taberg till Tranquebar. Levnadsteckning över biskop David Bexell.
Källor
[redigera | redigera wikitext]- Estborn, Sigfrid i Svenska män och kvinnor (1944)
Noter
[redigera | redigera wikitext]- ^ [a b c] Bengt Åhlén (red.), Svenskt författarlexikon: 2. 1941–1950, Rabén & Sjögren, 1953, s. 168, läs online, läst: 27 september 2021.[källa från Wikidata]
- ^ Sveriges dödbok 1860–2016, DVD-ROM
|