Hoppa till innehållet

Sibirisk hästspringråtta

Från Wikipedia
Sibirisk hästspringråtta
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassDäggdjur
Mammalia
InfraklassHögre däggdjur
Eutheria
OrdningGnagare
Rodentia
FamiljHoppmöss
Dipodidae
SläkteHästspringråttor
Allactaga
ArtSibirisk hästspringråtta
Allactaga sibirica
Vetenskapligt namn
§ Allactaga sibirica
AuktorForster, 1778
Synonymer
Orientallactaga sibirica
Hitta fler artiklar om djur med

Sibirisk hästspringråtta (Allactaga sibirica)[2][3] är en däggdjursart som först beskrevs av Forster 1778. Sibirisk hästspringråtta ingår i släktet hästspringråttor, och familjen hoppmöss.[4][5] IUCN kategoriserar arten globalt som livskraftig.[1] Inga underarter finns listade.[4]

Arten tillhör undersläktet Orientallactaga som ibland godkänns som släkte.[6]

Arten når en kroppslängd (huvud och bål) av 130 till 170 mm, en svanslängd av 180 till 230 mm och en vikt av 82 till 140 g. Den har 67 till 76 mm långa bakfötter och 41 till 57 mm stora öron. Pälsens färg på ovansidan kan variera mellan blek brun med några ljusare streck, sandfärgad eller andra nyanser av ljusbrun. På låren förekommer en påfallande vit fläck och dessutom är undersidan vit. I ansiktet är området kring munnen och näsan mörkare. Svansens främre del är täckt av lite rödaktig päls och vit slutet finns en vit tofs med en svart längsgående strimma på ovansidan. Vid bakfötterna förekommer fem tår.[7]

Denna gnagare förekommer i södra Sibirien och angränsande delar av centrala Asien. Utbredningsområdet sträcker sig över Kazakstan, västra Uzbekistan, nordvästra Turkmenistan, Mongoliet och norra Kina. Direkt norr om Mongoliet finns arten även i Ryssland. Habitatet utgörs av stäpper och halvöknar.[1]

Individerna gräver enkla bon som bara används korta tider och komplexare bon som används flera månader. De senare kan ligga 65 cm under markytan och tunnlarna är upp till 5 m långa. Sibirisk hästspringråtta håller allmänt mellan september och april vinterdvala men tiden beror på utbredningsområdet. Födan utgörs av växtknopp, blad och frön samt av insekter och andra småkryp. Honor kan para sig två gånger per år och per kull föds upp till 9 ungar, oftast 2 till 5.[1]

  1. ^ [a b c d] 2008 Allactaga sibirica Från: IUCN 2012. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2012.2 <www.iucnredlist.org>. Läst 24 oktober 2012.
  2. ^ Wilson, Don E., and DeeAnn M. Reeder, eds. (1992) , Mammal Species of the World: A Taxonomic and Geographic Reference, 2nd ed., 3rd printing
  3. ^ (2005) , website Allactaga sibirica, Mammal Species of the World
  4. ^ [a b] Bisby F.A., Roskov Y.R., Orrell T.M., Nicolson D., Paglinawan L.E., Bailly N., Kirk P.M., Bourgoin T., Baillargeon G., Ouvrard D. (red.) (29 november 2011). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2011 Annual Checklist.”. Species 2000: Reading, UK. Arkiverad från originalet den 18 juni 2012. https://web.archive.org/web/20120618223324/http://www.catalogueoflife.org/services/res/2011AC_26July.zip. Läst 24 september 2012. 
  5. ^ ITIS: The Integrated Taxonomic Information System. Orrell T. (custodian), 2011-04-26
  6. ^ Wilson, Lacher Jr. & Mittermeier, red (2017). ”Orientallactaga sibirica”. Handbook of the Mammals of the World. "7 - Rodents II". Barcelona: Lynx Edition. sid. 87. ISBN 978-84-16728-04-6 
  7. ^ Smith et al. (2010). Allactaga sibirica. A Guide to the Mammals of China. Princeton University Press. sid. 201 

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]