Sibirisk gransångare

	Phylloscopus tristis; Status i världen: Livskraftig (lc)
Systematik
Domän	Eukaryoter; Eukaryota
Rike	Djur; Animalia
Stam	Ryggsträngsdjur; Chordata
Understam	Ryggradsdjur; Vertebrata
Klass	Fåglar; Aves
Ordning	Tättingar; Passeriformes
Familj	Lövsångare; Phylloscopidae
Släkte	Phylloscopus
Art	Sibirisk gransångare; P. tristis
Vetenskapligt namn
	§ Phylloscopus tristis
Auktor	Blyth, 1843
Synonymer
	Phylloscopus collybita tristis;

Sibirisk gransångare^[2] (Phylloscopus tristis eller Phylloscopus collybita tristis) är en tätting i familjen lövsångare inom ordningen tättingar med oklar artstatus.^[1] Den betraktas oftast som underart till gransångare (Phylloscopus collybita)^[3] men urskiljs allt oftare som egen art.^[1]

Kännetecken

Utseende

Sibirisk gransångare är mycket lik europeiska gransångare, men saknar varje spår av grönt på huvud och framrygg. Dock är bakre delen av ryggen och övergumpen olivgrön. Vidare är ving- och stjärtpennor grönkantade. Ögonbrynsstreck, örontäckare, halssidor och bröstsidor är ljust rostbeige, utan inslag av gult. Näbben är alltid svart.^[2]

Läte

Sibiriska gransångarens läten skiljer sig kraftigt från den europeiska, med ett rakt eller möjligen nedåtkrökt, pipigt lockläte och en mycket raskare, ljusare och mer varierad sång.^[2]

Utbredning och systematik

Fågeln häckar i Ryssland från Kaninhalvön österut till Kolymafloden (möjligen även till Anadyrfloden), söderut till södra Uralbergen, norra Kazakstan, nordvästra Kina, nordvästra Mongoliet samt området kring Bajkalsjön.^[4] Vintertid flyttar den till ett område från södra Irak, södra Iran och Arabiska halvön österut till Indien och Bangladesh.^[4] Den är en sällsynt gäst i stora delar av Europa, men mycket svår att artbestämma med säkerhet.

Sibirisk gransångare behandlas vanligen som en underart till gransångare och den hybridiserar med underarten abietanus i nordvästra Ryssland. Sedan 2016 urskiljs den dock som egen art av Birdlife International och IUCN^[1] på basis av avvikande utseende, läten och det faktum att hybridzonen verkar vara smal, som smalast endast 10 km.^[5]

Levnadssätt

Fågeln häckar i barrskogstajga.^[2] I vanor i övrigt som gransångaren.

Status och hot

Arten har ett stort utbredningsområde, men tros minska i antal, dock inte tillräckligt kraftigt för att den ska betraktas som hotad.^[1] Internationella naturvårdsunionen IUCN listar arten som livskraftig (LC).^[1] Världspopulationen uppskattas till sex miljoner vuxna individer.^[1]

Noter

Källor

^ [a b c d e f g] Birdlife International 2024 Phylloscopus tristis . Från: IUCN 2024. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2024-2. Läst 10 december 2024.
^ [a b c d] Svensson, Lars; Peter J. Grant, Killian Mullarney, Dan Zetterström (2009). Fågelguiden: Europas och Medelhavsområdets fåglar i fält (andra upplagan). Stockholm: Bonnier Fakta. sid. 292. ISBN 978-91-7424-039-9
^ Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2016) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2016 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-08-11
^ [a b] del Hoyo, J. & Collar, N. (2017). Siberian Chiffchaff (Phylloscopus tristis). I: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. (hämtad från http://www.hbw.com/node/1343933 26 april 2017).
^ Collinson, J.M., Archer, P., Odin, N., Riddington, R. & Walsh, P. (2013) Genetic analysis of migrant Siberian Chiffchaffs in Britain and Ireland. British Birds 106(2): 109–113.

Externa länkar

Wikispecies har information om Phylloscopus tristis.
Artförteckning
Wikimedia Commons har media som rör Phylloscopus tristis.
Bilder & media
Läten på xeno-canto.org

[IUCN-1] [a b c d e f g] Birdlife International 2024 Phylloscopus tristis . Från: IUCN 2024. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2024-2. Läst 10 december 2024.

[Fågelguiden-2] [a b c d] Svensson, Lars; Peter J. Grant, Killian Mullarney, Dan Zetterström (2009). Fågelguiden: Europas och Medelhavsområdets fåglar i fält (andra upplagan). Stockholm: Bonnier Fakta. sid. 292. ISBN 978-91-7424-039-9

[CC-3] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2016) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2016 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-08-11

[hbw-4] [a b] del Hoyo, J. & Collar, N. (2017). Siberian Chiffchaff (Phylloscopus tristis). I: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. (hämtad från http://www.hbw.com/node/1343933 26 april 2017).

[5] Collinson, J.M., Archer, P., Odin, N., Riddington, R. & Walsh, P. (2013) Genetic analysis of migrant Siberian Chiffchaffs in Britain and Ireland. British Birds 106(2): 109–113.

[1]

[2]

[3]

[4]

[5]