Set-top-box
 |
Den här artikeln behöver källhänvisningar för att kunna verifieras. (2023-01) Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan. |
 |
Den här artikeln eller avsnittet kan behöva språkvård eller korrekturläsning. (2024-06) Motivering: Språket behöver putsas något för att bli mer encyklopediskt och tidlöst. Hjälp gärna Wikipedia med att förbättra språket i texten eller diskutera saken på diskussionssidan. |
Set-top-box eller STB är ett samlingsnamn för olika typer av enheter som används för mottagning av media, till exempel via bredband och DVB. STB-enheter spelar en central roll inom det så kallade triple-play-begreppet, eftersom de möjliggör mediekonsumtion utan att en dator behövs.
Namnet "set-top-box" kommer från dess ursprungliga design som en låda placerad ovanpå TV-apparaten. Tekniken utvecklades först i USA under 1950-talet för att hantera frekvensomvandling i kabel-TV-nät. För att kunna få plats med fler kanaler på kabel-TV-näten började sändningar göras på frekvenser utanför de som vanliga TV-apparater kunde ta emot. Konsumenterna behövde därför en extra enhet – en set-top-box – för att välja och omvandla signalerna till frekvenser som TV-apparaten kunde hantera. I Sverige förekom liknande extramottagare när TV2 började sända på UHF-bandet.
Digitalboxar är vår tids set-top-box och de innehåller en avkodare som omvandlar digitala signaler från bredbandsnät eller marksänd digital-tv i Sverige till analoga signaler som vanliga TV-apparater kan ta emot. Moderna set-top-boxar är ofta utrustade med en digital dekoder för avkodning av betal-TV.
Se även
[redigera | redigera wikitext]Externa länkar
[redigera | redigera wikitext]
Wikimedia Commons har media som rör Set-top-box.
