Sergej Nikolajevitj Lebedev
| Sergej Lebedev Сергей Лебедев | |
 Lebedev år 2018.
| |
Generalsekreterare för Oberoende staters samvälde
| |
| Innehar befattningen | |
| Tillträdde befattningen 5 oktober 2007 | |
| Företrädare | Vladimir Rusjajlo |
|---|---|
| Tid i befattningen 20 maj 2000–5 oktober 2007 | |
| President | Vladimir Putin |
| Företrädare | Vjatjeslav Trubnikov |
| Efterträdare | Michail Fradkov |
| Född | Sergej Nikolajevitj Lebedev 9 april 1948 Dzjizak, Uzbekiska SSR, Sovjetunionen |
| Nationalitet |  Sovjetunionen (1948–1991) Ryssland (sedan 1991)
|
| Militärtjänst | |
| I tjänst för | Sovjetunionen Ryssland
|
| Försvarsgren | KGB SVR |
| Tjänstetid | 1971–2007 |
| Grad |  Armégeneral
|
Sergej Nikolajevitj Lebedev (ryska: Сергей Николаевич Лебедев), född 9 april 1948 i Dzjizak i Uzbekiska SSR (nu Jizzax i Uzbekistan) är en rysk politiker och underrättelseofficer. Han var 2000–2007 chef för Ryska federationens yttre underrättelsetjänst (SVR), och är sedan 2007 generalsekreterare i Oberoende staters samvälde (OSS).[1]
Biografi
[redigera | redigera wikitext]Lebedev utexaminerades 1970 från Tjernigov-avdelningen av Kievs polytekniska institut, och 1978 från utrikesministeriets diplomatakademi. Han tjänstgjorde i röda armén 1971–72, och anställdes 1973 av KGB.[1] År 1975 började han arbeta inom första huvuddirektoratet, utrikesunderrättelsetjänsten inom KGB.[2] Likt Vladimir Putin tjänstgjorde Lebedev under 1980-talet i Östtyskland.[3]
Efter Sovjetunionens upplösning övergick Lebedev till Ryska federationens yttre underrättelsetjänst (SVR). Åren 1998–2000 var han SVR:s representant i USA. Kort efter att Putin installerats som president i maj 2000 utsågs Lebedev till chef för SVR.[2] Han innehade detta uppdrag till oktober 2007, då han valdes till generalsekreterare i Oberoende staters samvälde (OSS).[4]
Källor
[redigera | redigera wikitext]- Denna artikel är delvis baserad på artikeln Sergey Lebedev (politician) på engelskspråkiga Wikipedia.
Noter
[redigera | redigera wikitext]- ^ [a b] ”Лебедев, Сергей Николаевич (род. 1948)”, TASS. Läst 12 juli 2023.
- ^ [a b] Carolina Vendil Pallin, De ryska kraftministerierna: Maktverktyg och maktförsäkring, Totalförsvarets forskningsinstitut, 2006, s. 144. Läst 12 juli 2023.
- ^ Adam Tanner, ”Putin Botched Spy Ring Mission, Berlin Official Says”, The Moscow Times 27 maj 2000. Läst 12 juli 2023.
- ^ ”Ex-PM to head Russian foreign intelligence”, Reuters, 6 oktober 2007. Läst 12 juli 2023.
|