Sergej Gorsjkov
Sergej Gorsjkov | |
![]() | |
Född | 13 februari 1910 (g.s.) Kamjanets-Podilskyj |
---|---|
Död | 13 maj 1988[1][2][3] (78 år) Moskva |
Begravd | Novodevitjekyrkogården |
Medborgare i | Kejsardömet Ryssland och Sovjetunionen |
Utbildad vid | Marinakademin Kuznetsov Sankt Petersburgs universitet, Sankt Petersburgs sjökrigsinstitut, ![]() |
Sysselsättning | Politiker, författare, sjöofficer, amiral[4] |
Befattning | |
Medlem av Sovjetunionens högsta sovjet | |
Politiskt parti | |
Sovjetunionens kommunistiska parti | |
Utmärkelser | |
Se lista | |
Redigera Wikidata |
Sergej Georgijevitj Gorsjkov (ryska: Сергей Георгиевич Горшков), född 26 februari 1910 i Kamjanets-Podilskyj, död 13 maj 1988, var en sovjetisk amiral under kalla kriget, och chef för Sovjetunionens flotta 1956–1985.
Gorsjkov gick in i den sovjetiska flottan 1927, tog examen från M.V. Frunzes sjökrigsskola i Leningrad 1931, och fick en tjänst i Svarta havet i november 1931 på jagaren Frunze. Under andra världskriget utmärkte han sig vid landstigningarna på Kertj-halvön och förde befäl över en jagardivision vid krigets slut. Han utsågs till sovjetisk marinchef 1956 av Nikita Chrusjtjov och ledde en massiv marin upprustning under Leonid Brezjnevs tid. I slutet av 1970-talet hade detta lett till att Sovjet hade en flotta som kunde utmana de västliga flottorna.
År 1975 skrev Gorsjkov den mycket uppmärksammade boken Statens sjömakt[5] där han argumenterade för att flottan, tillsammans med Strategiska robottrupperna hade blivit de viktigaste sovjetiska vapenslagen, på bekostnad av Röda armén. I början av 1980-talet, då Sovjets resurser började bli mer ansträngda, utsattes Gorsjkov för kritik av den sovjetiska generalstaben, och han fick 1985 lämna posten som marinchef.[6]
Utmärkelser
[redigera | redigera wikitext]Röda fanans orden, 3 april 1942
Röda fanans orden, 24 juli 1943
Kutuzovorden, första graden, 18 september 1943
Andra graden av Usjakovorden, 16 maj 1944
Röda stjärnans orden, 3 november 1944
Sankt Alexanderorden, 1945
Partisanstjärnans orden, 1945
Första graden av Usjakovorden, 28 juni 1945
Röda fanans orden, 6 november 1947
Socialistiska republiken Rumäniens stjärna, 1950
Leninorden, 26 februari 1953
Röda fanans orden, 23 juli 1959
Leninorden, 23 februari 1960
Republiken Indonesiens stjärna, 1961
Leninorden, 28 april 1963
Partisanstjärnans orden, 1965
Leninorden, 7 maj 1965[7]
- Guldstjärnemedalj, 7 maj 1965
- Sovjetunionens hjälte, 7 maj 1965[7]
Kommendör av Polonia Restituta, 1968
Oktoberrevolutionsorden, 22 februari 1968
- Hedersvapen vid Sovjetunionens statsvapen i guld, 22 februari 1968
Tudor Vladimirescu-orden, 1969
Jubileumsmedalj ”För firandet av 100-årsdagen av Vladimir Lenins födelse”, 1970
- Fäderneslandets förtjänstorden i guld, 1970
Folkrepubliken Bulgariens orden, 1970
Leninorden, 25 februari 1970
Süchbaatarorden, 1971
Folkrepubliken Bulgariens orden, 1974
Orden "För fosterlandstjänst i Sovjetunionens väpnade styrkor", tredje graden, 30 april 1975
Tunisiens republikorden, 1977
Kommendör med stjärna av Polonia Restituta, 1978
Leninorden, 21 februari 1978
Scharnhorstorden, 1980
- Sovjetunionens statliga pris, 1980
Leninorden, 21 december 1982
- Sovjetunionens hjälte, 21 december 1982
- Guldstjärnemedalj, 21 december 1982
- Leninpriset, 1985
Folkrepubliken Bulgariens orden, 1985
Patriotiska krigsorden av 1:a klass, 11 mars 1985
Jubileumsmedalj "40 år för Sovjetunionens väpnade styrkor"
Jubileumsmedalj "30 år för sovjetiska armén och flottan"
Jubileumsmedalj ”50-årsjubileum för Sovjetunionens väpnade styrkor”
Jubileumsmedalj "60 år för Sovjetunionens väpnade styrkor"
Jubileumsmedalj "70 år för Sovjetunionens väpnade styrkor"
Medalj "Veteran av Sovjetunionens väpnade styrkor"
Jubileumsmedalj "Mongoliets folkarmé 50 år"
Medaljen till minne av Leningrads 250-årsjubileum
Jubileumsmedalj ”40-årsdagen av segern i det Stora Fäderneslandkriget 1941-1945”
Jubileumsmedalj ”20-årsdagen för segern i det Stora Fäderneslandkriget 1941-1945”
Medalj ”För segern över Tyskland i det Stora Fäderneslandskriget 1941-1945”
Medalj "För belägringen av Budapest"
Medalj "För förstärkande av vapenbrödraskap"
Jubileumsmedalj ”30-årsdagen för segern i det Stora Fäderneslandkriget 1941-1945”
Medal "För Belgrads befrielse"
För försvaret av Odessa
För försvaret av Kaukasus
Medalj "För skydd av Sovjetunionens statsgräns"
Medalj för stärkande av vapenvänskap
Källor
[redigera | redigera wikitext]- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, tidigare version.
- ^ Find a Grave, Find A Grave-ID: 27029547, läs online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
- ^ TracesOfWar, TracesOfWar person-ID: 39988.[källa från Wikidata]
- ^ Munzinger Personen, Munzinger person-ID: 00000009162, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
- ^ Tjeckiska nationalbibliotekets databas, NKC-ID: jo20201078641, läst: 19 december 2022.[källa från Wikidata]
- ^ Gorsjkov, Sergej (1977). Statens sjömakt. övers. Harry Engström. Malmö: Marinlitteraturföreningens förlag. Libris 7428255. ISBN 91-564-0915-X
- ^ Smedberg, Marco (2004). Krigföring: från Austerlitz till Bagdad. Stockholm: Krigsvetenskapliga institutionen, Försvarshögskolan. sid. 228. Libris 9722950. ISBN 91-89683-79-X
- ^ [a b] Källangivelsen på Wikidata använder egenskaper (properties) som inte känns igen av Modul:Cite
|