Hoppa till innehållet

Schwassmann-Wachmann 1

Från Wikipedia
Schwassmann-Wachmann 1
Bild tagen av Spitzerteleskopet, NASA
Upptäckt[1]
UpptäckareA. Schwassmann
A. A. Wachmann
UpptäcktsplatsHamburg
Upptäcktsdatum15 november 1927
Beteckningar
MPC-beteckning29P/Schwassmann-Wachmann 1
Alternativnamn1989 XV, 1974 II, 1957 IV, 1941 VI, 29P/1927 V1, 1927i, 1925 II, 1908 IV, 29P/1902 E1
SmåplanetskategoriPeriodisk komet
Omloppsbana[2]
Epok: 10 januari 2009
Aphelium6,25661908 AU
935 976 892 km
Perihelium5,7177819 AU
855 368 000 km
Halv storaxel5,98720049 AU
895 672 445 km
Excentricitet0,04499909
Siderisk omloppstid5 350,9899 d (14,65 år)
Medelanomali111,31786
Inklination9,394642°
Longitud för uppstigande nod312,63462°
Periheliumargument48,16906°
Förra perihelium7 mars 2019
Nästa perihelium31 oktober 2033[3]
Fysikaliska data
Dimensioner30,8[2] km
Skenbar magnitud10-19[1]
Absolut magnitud (H)5,4[2]

Schwassmann-Wachmann 1 eller 29P/Schwassmann-Wachmann är en periodisk komet upptäckt 15 november 1927 av Friedrich Karl Arnold Schwassmann och Arno Arthur Wachmann. Kometen blev efter upptäckten allt svagare.

1932 hittade Karl Wilhelm Reinmuth kometen på fotografiska plåtar tagna redan 1902.[1]

Kometen får i genomsnitt 7,3 utbrott om året. Vid dessa utbrott blir kometen mycket ljusare, från magnitud +17-19 till +13 och i enstaka fall +10.[4]

Omloppsbanan är nästan cirkulär, vilket är ovanligt för kometer. Omloppsbana har flera gånger ändrats på grund av nära kontakt med Jupiter. När den upptäcktes var omloppstiden över 16 år mot dagens 14,65 år. Vid en ny närkontakt år 2037 kommer omloppstiden att öka till nästan 16 år.[1]

  1. ^ [a b c d] ”29P/Schwassmann-Wachmann 1 vid KRONK'S COMETOGRAPHY”. http://cometography.com/pcomets/029p.html. Läst 18 februari 2009. 
  2. ^ [a b c] NASA JPL Small-Body Database Browser on Schwassmann-Wachmann 1
  3. ^ Syuichi Nakano (29 januari 2012). ”29P/Schwassmann-Wachman 1 (NK 2189)” (på engelska). OAA Computing and Minor Planet Sections. http://www.oaa.gr.jp/~oaacs/nk/nk2189.htm. Läst 9 december 2020. 
  4. ^ J. M. Trigo-Rodríguez et al. ”A continuous follow-up of Centaurs, and dormant comets: looking for cometary activity” (PDF). Arkiverad från originalet den 16 februari 2012. https://web.archive.org/web/20120216005808/http://www.cosis.net/abstracts/EPSC2008/00291/EPSC2008-A-00291-1.pdf. Läst 18 februari 2009. 

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]