Hoppa till innehållet

Sceloporus virgatus

Från Wikipedia
Sceloporus virgatus
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassKräldjur
Reptilia
OrdningFjällbärande kräldjur
Squamata
FamiljPhrynosomatidae
SläkteSceloporus
ArtSceloporus virgatus
Vetenskapligt namn
§ Sceloporus virgatus
AuktorSmith 1938
Synonymer
Sceloporus undulatus Smith 1938[2]
Hitta fler artiklar om djur med

Sceloporus virgatus[2] är en ödleart som beskrevs av Smith 1938. Sceloporus virgatus ingår i släktet Sceloporus och familjen Phrynosomatidae.[3][4] Inga underarter finns listade i Catalogue of Life.[3]

Denna ödla förekommer med flera från varandra skilda populationer i Arizona, New Mexico och nordvästra Mexiko. Arten lever i bergstrakter mellan 1500 och 3100 meter över havet. Habitatet utgörs av skogar med tallar och ekar samt av savanner. Exemplaren vistas på marken och gömmer sig bakom stenar, träbitar på marken, gräs eller i lövskiktet.[1]

För beståndet är inga hot kända. Hela populationen anses vara stabil. IUCN kategoriserar arten globalt som livskraftig.[1]

  1. ^ [a b c] Hammerson, G.A., Vazquez Díaz, J. & Quintero Díaz, G.E. 2007 Sceloporus virgatus . Från: IUCN 2007. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2018.1. Läst 27 oktober 2024.
  2. ^ [a b] Smith, Hobart M. (1938) Remarks on the status of the subspecies of Sceloporus undulatus, with descriptions of new species and subspecies of the Undulatus group., Occasional Papers of the Museum of Zoology, University of Michigan (387): 1-17
  3. ^ [a b] Bisby F.A., Roskov Y.R., Orrell T.M., Nicolson D., Paglinawan L.E., Bailly N., Kirk P.M., Bourgoin T., Baillargeon G., Ouvrard D. (red.) (15 december 2011). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2011 Annual Checklist.”. Species 2000: Reading, UK. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2011/search/all/key/sceloporus+virgatus/match/1. Läst 24 september 2012. 
  4. ^ Sceloporus virgatus i TIGR Reptile Database. Uetz P., 2016. Läst 4 mars 2018.